Time to say goodbye – och Mischa gråter igen

Ja, ni minns väl Mischa? Björnen människorna på den där bild-sektionen gav gestalt under invignings- och avslutningsceremoni i Moskva 1980?
När det var över och slut fällde han – helt mirakulöst, faktiskt – en tår och för mig har det konstverket blivit den eviga symbolen för slutet på festen, avskedet, punkten.
Titta själva, nu när det är time to say goodbye.
* * *
Innan vi släcker OS-lyset för gott måste vi dock snickra ihop en liten sammanfattning av det som utspelats i den här hallen under två veckor som gick så snabbt att man ju knappt han blinka.

•Bästa matchen 1: Finalen. Den var fantastiskt välspelad, den avgjordes i ohyggligt tempo, den utvecklades till ett sinnessjukt spännande drama och den slutade som den skulle slutat om Hollywoods mest melodramatiska manusförfattare fått bestämma.
•Bästa matchen 2: Kanada-Ryssland. Jag ryser fortfarande när jag tänker på Kanads ursinniga öppning. Det var som att det satt stubiner under skridskorna på kanadickerna. Strax innan de skickades ut på isen satte Babcock tändstickor till de stubinerna – och så bara exploderade superstjärnorna. 
•Bäste spelaren: Ja, Ryan Miller blev ju utsedd till MVP och förtjänade den utmärkelsen, men jag vill så gärna lyfta fram Drew Doughty. 20 bast är killen. Och spelar med lugnet, säkerheten, omdömet och djärvheten man egentligen bara ska kunna besitta om man andats den här sortens krutrök i flera decennier. Helt fantastiskt.
•Bästa spelaren 2: Den utmärkelsen får Miller, Brian Rafalski, Shea Weber, Jonathan Toews, Sidney Crosby, Brenden Morrow, Pavol Demitra, Jozef Stumpel, Teemu Selänne, Mats Zuccarello Aasen, Jaroslav Halak, Patrick Kane och Ryan Getzlaf dela på.
•Bäste svensk: Ja, det var väl Bäckis, ihop med Alfie det – sett till hela turneringen, så kort den nu var för blågul del. Men jag tycker man ska nämna Fredrik Modin också. Han överraskade mest positivt av alla. Eländigt att Montezumas hämnd skulle drabba honom innan sista matchen.
•Fetaste tacklingen: Ovetjkin open ice-propp på Jagr. Det var som att den nya generations superstjärna sa hejdå till den förra generationens dito.
•Otäckast: Tollefsens propp på Bartecko. Då måddes det illa här på den vita plaststolen.
•De bästa, mest oväntade musikvalen i Canada Hockey Place: Jo Divisions ”Love will tear us apart”, Jesus & Mary Chains ”Just like honey”, Jonathan Richman & The Modern Lovers ”Roadrunner”, Clashs ”Train in vain” och Soundtrack of Our Lives ”Sister surround”.
•Bästa rätten på Townhall: Krabbkakan.
•Bästa tidningen på plats: Sportbladet.
* * *
Det har varit ett härligt OS-race här i bloggen.
Vi fick ihop sammanlagt 398 inlägg – och de inkluderade sammanlagt 318 000 tecken.
Jag tackar alla som hängt med och läst, det har varit en ren ynnest att skriva för er.
Men nu går ridån ner.
Den vita plaststolen är tom, Biffen has left the buidling.
So long, vänner.