Årets match i New York City

Ja, jävlar.
Det här blir kul.
Eller åtminstone spännande.
Ni vet vad som gäller:
Rangers måsta vinna mot Flyers, först ikväll och sen nere i The City of Brotherly Love på söndag.
Torskar de återstår ingenting annat än att plocka fram golfklubborna.
Så det är all in för Kung Henriks Broadway-styrkor – och för Broad Street Bullies likaså.
Inte missar ni väl ett sånt drama? Nä, tänkte väl det. Men då vill jag se lite hålligång i kommentatorsspåret också.
* * *
Att det blir ramalama på läktarplats kan jag konstatera redan när jag kliver ur taxin på 33:e gatan.
Det är ren och skär slutspelsstämning i kvarteren runt Garden.
Till och med inne på sordinerade bokhandeln Borders, där jag utan framgång letar efter en biografi jag behöver, känner man pulsen.
Horder av Blueshirts-fans går liksom bara nervöst omkring mellan bokhyllorna och hyperventilerar fram feber mitt i bokmalslugnet. 
Räkna med att det kommer att skrälla i högtalaremembranen i era datorer och tv-apparater.
* * *
Flyers får tydligen tillbaka Jeff Carter, skyttekungen, lagom till den här hyggligt viktiga matchen.
Dåliga nyheter för Henke, det.
Å andra sidan får de fortfarande förlita sig på ålderstigne tredjemålisen – om man nu inte rentav ska säga fjärdemålisen – Brian Boucher, så det kanske jämnar ut sig.
* * *
Ja, faktum är att hockeyfebern drabbar redan när jag kliver ut genom dörren hemma på 38:e
Dörrvakten, Simon, dyker på mig som en utsvulten hök och börjar gorma om att det är nu det gäller och kan dom inte slå fucking Flyers så är det bara skit och då ska han minsann sluta hålla på det satans jävla skitlaget.
Tydligare tecken på att det börjar bli vår kan man inte få i östra Midtown.
* * *
Andreas och Poika, ni behöver inte vara så blyga. Man får hålla på Flyers här. Det uppmuntras till och med, så det blir lite debatt och slutspelshetta också i bloggen.
* * *
Känslorna kommer att svalla på isen ikväll och när dom gör det är det just spelare av den Hanson Brothers-sort det kryllar av i Flyers – Carcillo, Asham, Hartnell, Laperriere och Pronger – en sensationalist som jag, åtminstone i lönndom, vill se.
För bara någon månad sedan hade det på den punkten – ja, the dark side-punkten – sett riktigt mörkt ut för Rangers, men nu finns åtminstone Prust och Shelley på Manhattan, så de ska inte behöva lämna walk over när verklighetens Charlestown Chiefs slänger handskarna
* * *
Sorry, EJN, Avery är fortfarande skadad, The Beast, som Carcillo tydligen kallar Pronger, får köra över någon annan.
För övrigt litar jag blint på dig vad gäller rapporter om hur det går för Ovie i Art Ross- och Maurice Rocket-rallyn.
* * *
Keith Jones från Versus står i bara skjortärmarna och skrattar högt vid matbyttorna i pressloungen  halvannan timme före första nedsläpp.
Engblom syns däremot inte till.
Och ska man tro Kmannen har ju han förvandlats till Charles Bukowski på slutet. Då brukar inte mat vara någon prioritet…
* * *
Apropå The dark side var det en festlig tredje-perre mellan Sharks och Canucks igår kväll.
Playoff Joe höll ju nästan på att få upp Henke Sedin på dans, till och med.
Hade just varit snyggt.
* * *
Nu sitter Istuggaren och Hot Lips – två av de mer färgstarka karaktärerna i det här pressrummet – och plågar omgivningen med högljudda teorier om att Rangers kan ta sig till slutspel även om de bara får en poäng ikväll, förutsatt att Montreal och Boston förlorar allt som återstår.
Jaja, visst. Men glöm för fan det. De kommer att ta de poäng de behöver och Rangers MÅSTE vinna.
* * *
En annan tråkig aspekt av Jeff Carters comeback är att han petar den förträfflige Ville Leino.
Honom hade jag velat se igen.
Å andra sidan kanske vi får se honom uppe i pressboxen och det är inte dumt det heller, för då kan jag impa genom att tipsa om de nya kanonplattorna med Peter Wolf och Jakob Dylan.
* * *
Jag trodde bara det var jag som gick genom tillvaron med sån här skitig dataskärm, men när resten av hopen springer väg på pregame-snack med Tårtan råkar jag till min gränslösa förvåning ses att en NY Post-anställds arbetsverktyg är precis lika sunkigt.
Det känns uppmuntrande.
* * *
Mark Messier himself hastar förbi i korridoren utanför pressrummet och då slår det mig att jag glömde berätta det från i onsdags:
Jag såg honom i onsdags också, i omklädningsrummet efter matchen. Då stod han och flässade med Anders Eriksson i flera minuter.
Varifrån dom känner varann vet jag inte, men så är det med Ante – alls som någonsin haft med honom att göra är fans for life. Jag vet ingen som är lika omtyckt, mer än möjligen Hedbä.
* * *
Det är, inte helt oväntat, fett mediaintresse kring kvällens drama också. Det betyder att en massa jönsar som aldrig är här annars plötsligt ska ha plats och det, sin tur, leder till att The Nordic Four splittras. Varpu, Oak Man och hyresgäst-Johan har plötsligt placerats i annex-pressboxen på rakt motsatt sida.
Så vem ska nu hämta kaffe? Varifrån får jag lakrtits? Vilka ska jag prata med?
Skandal.
* * *
Eftersom han varit en så frekvent gäst på slutet intensifieras ryktena by the way om att Messier ska ta över Sathers jobb redan i sommar.
Det vore ju en nåd att stilla be om.
* * *
Några av de irriterande jönsar som plötsligt kommer hit och tar Varpus och Oak Mans platser har Rangers-tröjor på sig.
På pressläktaren.
Det är riktigt pinsamt, det.
* * *
Ha ha, de värmer alla utan hjälm – Simply Red-Hartnell, Carcillo och Asham.
Det är en syn.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas. De påminner mer om Iron Maiden-gitarrister än om hockeyspelare.
* * *
Men nu, serrni, har vi arrangerat så att Varpu i alla fall sitter på stolen intill The Biff. Den tillhör egentligen en gubbstrutt, men han brukar aldrig orka gå upp hit och nu håller vi våra nordiska tummar för att det fortsätter så.
* * *
På Rangers planhalva är det under värmningen framförallt Jokinen som ger intryck av att vilja vara den som gör nåt avgörande.
Samt Drury, förstås.
Captain Clutch själv.
Han föddes enkom för att spela den här typen av hockeymatcher.
* * *
Zinny, det är skit det där. Nån dag får Karlskoga-Iglesias man up och berätta vad fan det är han har emot Hedbä.
* * *
Har ännu så länge sett påfallande få Flyers-tröjor ute i publikhavet och det kanske är tur det. Fansen från Philly brukar vara ungefär som sina spelare och risken för trubbel är överhängande. I synnerhet om gästerna tar ledningen och nån av dem börjar kaxa…ojvoj.
* * *
Berättar för Varpu om Anders Erikssons rekordartade åtta klubbar och frågar sen vem som är den finska motsvarigheten.
– Jag vet inte, svarar hon uppgivet, men det känns ju som att Toskala spelat för åtta klubbar bara i år…
Klassiskt.
* * *
Jag är, kan jag avslöja, så optimistisk att jag redan fixat ackrediteringen till Wachovia på söndag.
Men likafullt pirrar det nu. Jofan, pirrar. Det har det inte gjort på hela säsongen, en enda gång, men nu är det verkligen a Big Night på Manhattan.
Så håll i hatten, här blir det åka av.
Och jag återkommer, som alltid, i pauserna.