Baptism in DC

– We’re expecting a smooth flight, meddelade kaptenen på lilla skitplanet och rattade upp oss i molnen ovanför Smoky Mountains.
Vi hade det dock inte mer smooth i luften än Martin Havlat hade på isen när han stötte på The Kron Wall of Pain i slutspelet förra året.
Det är ju fan att de ens är tillåtna att flyga såna där Shakin’ Stevens-burkar. Stora jumbojets ska det vara. Två-vånings. Med åtta motorer.
Men på nåt sätt lyckades vi till slut landa på Reagan och nu är bloggen alltså tillbaka i holy Verizon.
Här har vi möjligt elimination-drama ikväll och inget i detta universum är ju roligare
Ni hänger väl med i fredagsnatten?
* * *
– This is a baptism, förkunnar pilsnergubben Boudreau som en annan soulsångare i Washington Post.
Han menar att tiden har kommit för hans spelare att visa att de kan avgöra en slutspelsserie i tid.
Och  det kan man verkligen tycka.
Bäckis och Ovetjkin och de andra har aldrig varit inblandade i en playoff-serie  som inte gått till sju matcher och de skulle verkligen generera mer tillförsikt om de kunde se till att bryta den trenden.
* * *
Min flygresa verkar dock inte ha varit tillnärmelsevis lika jobbig som den Caps hade hem från Montreal i onsdags kväll.
Först blev de omdirigerade till Reagan för att det var dimmigt på Dulles. Men det var dimmigt även på Reagan, så de fick flyga vidare till Baltimore. Där hade dock alla tullare och immigration-agenter gått hem, så huvudstadens hockeystjärnor fick sitta på platta och vänta – i tre timmar.
Innan Valbos finest kom hem hade klockan hunnit bli fem på morgonen, rapporterar Post.
Nu vet ni vad alla kan skylla på om det ser segt ut idag.
* * *
Jajaja, vi vet, vi vet.
Fjärde matchen är den svåraste att vinna, Montreal har spelat riktigt bra och titta bara på Pittsburgh igår,
Men är det nån riktigt balle i Washington skickar de Habs på golfsemester ikväll, så ligger det bara till.
* * *
Vem springer jag på när jag avlägger min vanliga, lätt skrockbetonade Verizon-promenad mellan pressrummet och zamboni-entrén om inte Bräschan, uppenbarligen på plats för att ge sina gamla lagkamrater stöd.
Det var väl det vi som såg honom göra bort sig i New York misstänkte. Han lämnade aldrig Capitals på riktigt.
* * *
Skööld, Yellbear kommer från Yellbear.  När jag träffade honom i Chicago förra våren berättade han helt enkelt att det var det grymma smeknamnet han fått av lagkamraterna.
* * *
När jag efter det frapperande mötet med big bad Bräschan till slut kommer bort till zamboni-entrén är den öppen så jag smyger i ett obevakat ögonblick ut och kör en liten stepp på isen.
Det tycker jag ni kan tänka på när de nere där, i sarghörnet till höger om From Russia With Glove i första och tredje perren. Nyss var Biffens svarta myggjagare där…
* * *
Mysterman Ramel slår till igen, med ett formidabelt aktstycke om favoriterna från DC.
Fan, jag måste ju se till att pilsnerfilmsgubben får läsa. Jag tror han skulle bli direkt rörd.
* * *
Ja, From Russia With Glove återvänder förstås i Capitals-kassen efter den fenomenala insatsen senast.
Frågan är vem Habs mobiliserar. Price var ju okej senast, men lyckas man bli sådär arg på en så vänlig själ som Bäckis, då har man så svåra problem med humöret att man bör skriva in sig på en anger management-kurs.
Halak, säger jag.
* * *
Skulle de ta chansen och vinna ikväll behöver Caps troligen inte spela nästa match förrän på torsdag eller fredag.
Det innebär att de skulle kunna fira med en saftig bläcka ikväll och känner jag några av de glada gossarna i truppen rätt är det något pilsnergubben borde kunna använda som tändvätska…
* * *
Old School har sturskt meddelat att Lemaire återvänder som coach även nästa säsong, att han vill signa Kovy och att han – trots tre förstarondsknockar i rad – fortfarande anser att han byggt ett lag som kan gå hela vägen.
Det är ett uttalanden som indikerar att tiden kanske till sist kommit för ett general manager-byte i Newark.
Vore, får jag erkänna, oerhört intressant att se vad som skulle hända med laget, dess kultur och dess image om det hände.
* * *
Jag är ensam svensk mediarepresentant i Verizon ikväll.
Jetset-Eken partajar i The Hamptons och hyresgäst-Johan underhåller nyanlända gäster på Manhattan.
Den senare har dock plats bokad och markerad här intill.
Frågar dom var han taget vägen säger jag att han blivit arresterad – för förargelseväckande beteende.
I princip ÄR det ju det att missa en sån här match när man inte behöver.
* * *
I en slutspelsserie kan vilken strunthändelse som helst bli en sprakande nyhetsstory och blev Jacques Martin insyltad i en Spygate.
Under en Caps-träning uppe i Bell Center klev Habs-tränaren plötsligt ut och satte sig på läktarna, varmed journalisterna på plats fick tuppjuck.
– Spioneri, rasade en.
– Regelbrott, frustade en annan.
– Vilken fräckhet, hojtade ytterligare några stycken.
Det visade sig såsåmingom att coacher är i sin fulla rätt att se motståndarnas träning och pilsnergubben sa att han inte hade något emot besöket.
Han ställde dock in en planerad powerplay-övning – och som av en händelse gjorde hans lag sitt första pp-mål i serien några timmar senare.
Fast, ah, vad är det för lallar-skandal?. Tacka vet jag när Tårtan slogs med publiken i Verizon förra året. Då blåste det i alla fall lite kuling.
* * *
Tack för välkomsthälsning, Rockville. Är du här? Kom ihåg att vinka i så fall. Jag sitter högst upp i taket, mitt emot Capitals bås.
* * *
Post-Tarik berättar att han träffade Storchen – Bäckis mytomspunne storebror – på flygplatsen i Montreal i onsdags.
– Den grabben verkar ha det bra, konstaterar han.
Verkligen.
Ingen har det bättre, därom är alla med kännedom om hans way of life helt överens.
* * *
Ms, precis som EJN både tror och hoppas jag att Doughty får Norris.
Han har varit den stora backsensationen den här säsongen.
* * *
Det första ord jag, enligt mamma, lärde mig uttala var ”kaka”.
Jag ska som blott ettårig glytt ha sträckt en knubbig näve mot ett kakfat på köksbordet och sagt just det:
– Kaka.
På den vägen har det sedan fortsatt och det är med stor glädje jag härmed kan meddela att de just idag serverar alldeles förträfflig, vaniljedrömsartade cookies på pressläktaren.
* * *
Mike Cammalleri är den som leder Habs motattack – i alla fall i media.
– Vi har ingenting att förlora längre. Vi kan spela utan press och när man gör det kan det hända saker, säger han.
Låter lite oroande det, tycker jag.
* * *
Talade just med en enarmad bandit i Toronto.
Fast Freddy Shoestring alltså. Han opererade sin pajade axel i igår och går nu omkring och har ont.
– Det är väldigt besvärligt att sova, stånkade han.
Så nu skänker ni den här bloggens störste stjärna en vänlig tanke.
* * *
Julia, du har väl vaxat dammtrasan och bytt laddat med färskt skurmedel? Det kan bli en lång kväll…
* * *
The Strokes i PA:t strax innan värmningen börjar.
Det uppskattar vi väldigt när bagarväckningen i Nashville i morse börjar göra sig påmind.
Julian Casablancas har alltid varit som en ren dos koffein rakt in i Biffens vener.
* * *
Irbe sitter här idag också.
Han ser spänd ut.
* * *
Hela Capitals Rat Pack – Ovie, Bäckis, Green och Semin – ser explosiv ut på värmningen.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Nä, Rob, det blir nog ingen Old Ebbitt ikväll heller.
Om tre timmar går ju även Detroit och Vancouver upp i varsin slutspelsring och får jag som vill ska jag avnjuta slutet av de fajterna i sportbaren i källaren på hotellet.
Kom förbi om har tid!
* * *
Jason Chimera ser inte explosiv ut. Däremot oerhört laddad. Jävlar vid blick han leverera i jumbotronen.
* * *
Kometen, håller du oss uppdaterade på din gastkramning i Beantown?
* * *
Jag tror det händer nåt sensationellt ikväll, vi får se nåt vi aldrig glömmer, det är min känsla.
Och nu åker vi.