Baptism in DC, del 2

0-2 – och ja, fortsätter det så här är det bara att boka biljetterna till Montreal på måndag.
Caps spelar sämre försvarsspel än Kvarnsvedens C-pojkar 2 1978 och har so far inte visat mer killer-instinkt än Telettubbies,
Penibelt.
* * *
Ha, Caps kaxar ändå till sig under Nothing else-inrot på jumbotronen
3 straight wins, står det nu.
Och så ögonblicket efteråt:
13 to go.
Ojvoj.
* * *
Som han uppträtt i några av Montreal-matcherna skulle jag hellre ge Norris-trofén till Redden än till Green.
* * *
– Är han här, undrar en blond Fredrik Wikingsson-kopia och pekar mot hyresgäst-Johans namnbricka.
– Nej, svarar jag, han är arresterad.
Den upplysningen föranleder en något orolig blick, men till slut sätter han sig ner – och börjar omedelbart terra mig med den bredaste armbågsföringen sedan Kalle Jularbo drog av ”Gamla nordsjön” första gången.
Hyresgäst-Johans frånvaro känns därmed ännu mer oacceptabel.
* * *
Chanser? Ja, några, men det är just där killer-instinkten saknas.
Jag fattar inte.
* * *
Det blir lite spänt här under nationalsångerna.
Verizon-publiken buar sig nämligen igenom den kanadensiska hymnen.
Det har jag aldrig varit med om tidigare, men det är förstås anti-amerikanerna i Bell Center, som mött ”The Star-spangled banner” på samma respektlösa sätt i, som provocerat fram den stökiga reaktionen.
Det hindrar inte de kanadensiska reportrarna här uppe från att bli mäkta förgrymmade.
* * *
Målskytten Cammalleris teorier om att gästerna skulle spela utan press i den här matchen verkar ha bäring.
De ser väldigt lugna och behärskade och fina ut.
Och ska ha cred för det.
* * *
Hemmafansen kan i alla fall glädja sig åt att Semin plötsligt blev Datsyuk.
Jag var tvungen att kolla reprisen flera gånger för att försäkra mig om att det verkligen var han som utförde den sensationella brytningen.
* * *
Habbyhab, var är du? Har du gett upp? Verkar vara fel kväll att göra det, tycker jag.
* * *
Riktigt samma ovationer som Ovie möter han förstås inte, men Bäckis är lätt den  jublas näst mest åt under the line-up före första nedsläpp.
Det tog ett tag, men Washington har lärt sig älska Valbo’s finest till sist.
* * *
Julia, hur är det med garderoben då? Du kanske behöver sortera om i den lite grann.
* * *
Att ligans mest mördande powerplay plötsligt blivit så ängligt och tandlöst fattar jag inte heller.
* * *
Och Kometen, var är DU den här till synes lyckade kvällen? Det vänder ju nu. Boston slår aldrig ut ett desperat Buffalo.
* * *
Pilsnerfilmsgubben får göra sin bästa Tårtan och skälla så kalufserna står som strutar på stjärnorna nu, tycker jag.
Han, och vi, vet ju:
Är det något lag som kan byta skepnad från period till period och följa upp värdelösa insatser med rungande urladdningar är det Caps.
Julia, zanoj och andra närvarande Habs-fans får ursäkta, men jag kan inte låta bli att hoppas på det.
Over and out, vi hörs  nästa paus.