Där bläckfiskarna flyger

Jamen, se goddag igen.
Efter en för de tidiga playoff-omgångarna mycket typisk bagarväckning i DC har bloggen nu lyckats förflytta sig till Motown.
Här, i gistna gamla The Joe,  väntar slutspelsmatiné, på perfekt tid för tidningar med europeiska deadlines, så nu blir det åka av.
Det är bra tid även för er, kan man tycka, så jag räknar med rock ’n’ roll-race i kommentatorsspåret.
* * *
Det var en föredömligt lugn och fin flight upp hit under morgontimmarna – bortsett från att den steward som fyllde på mitt kaffe hela tiden kallade mig ”Mister Beerman”.
Det är i och för sig ett namn med viss täckning i mitt fall, men jag heter ju Bjuppe, numer.
* * *
Slutspel i The Joe…
There’s nothing like it, really.
Det finns såna traditioner här, så mycket historia och så många magiska minnen, att hela området runt den gamla hallen får en alldeles särskild sorts magisk lyster när det drar ihop
Och jodå, jag tycker mig ana en lätt dofstråk av bläckfisk i den oväntat kylslagna Michigan-luften.
Det ska bli ett sant nöje att se det  första läbbiga blötdjuret plaska i isen.
* * *
Oak Man, T-Pain och hyresgäst-Johan gav sig ut på nattkröning hem till New York efter showen i Verizon igår och tydligen gjorde hyresgäst-Johan ett försök att undervisa Eken i bra musik.
Det gick inget vidare.
Jesus & Mary Chains mästerverk ”Upside down” möttes först av chockad tystnad.
Sedan sa Britney Spears-fanatikern från Strömsbro:
– Ska det vara så här? Alltså, tycker du på riktigt att det här är bra…?
Han är för fin, Oak Man.
* * *
Det finns för all del en mörka playoff-minnen begravda i The Joes tegelväggar också.
Den allra senaste slutspelsmatchen som avgjordes här slutade till exempel med att Sid The Kid stod och  skrek i extas med en viss buckla i famnen.
Ni kanske minns…?
* * *
Ni som följt den här bloggen vet att jag hyser avsevärda sympatier för Red Wings, och framförallt alla lagets svenskar, men det ska bli riktigt roligt att se Coyotes också.
Jag tycker de spelat både rolig och begåvad hockey under de två första matcherna och eftersom den approachen varit så framgångsrik borde de inte göra på något annat sätt nu.
* * *
Ni har alldeles rätt, både Daniel och Henrik Sedin skulle förstås ha varit med på den där listan över de allra största NHL-svenskarna igår.
* * *
Lika mycket som jag ser fram emot att se bläckfiskarna flyga, lika ivrig är jag att få höra Journey.
När hela The Joe stämmer in i den där ”Born and raised in south Detroit”-raden…då står mina de fåtaliga hårstråna på mina bleka armar alltid i stram givakt.
* * *
Inies7A, vi är helt överens om Weinhandl. Naturligtvis skulle Samme ha haft hans plats i OS-truppen. Men Modin tycker jag absolut var en av de stora – för att inte säga en av de få – positiva överraskningarna i Vancouver.
* * *
Tycker mig se Robocops breda ryggtavla när han, i knivskarp kostym, vaggar bort mot gästernas omklädningsrum.
En grym syn.
* * *
Käre BackOnTrackNow, grejen är ju att jag redan prenumererar på NHL:s eget live-paket på nätet – men att matcherna som sänds på Versus ofta är blackoutade.
ESPN-paketet funkar, vad jag förstår, bara för er i Europa.
* * *
Det var Zäta-Filp-Bertuzzi-linan som stod för showen i förrgår.
Men ikväll kan det, som jag redan varit inne på, lika gärna vara den med Holmström, Datsyuk och The Mule som levererar.
Framförallt tror jag att The Mule är mogen för sedvanlig slutspelsexplosion ikväll. Det brukar ske när bloggen kommer på besök.
* * *
En får tacka för språklektionerna. Det var väl det jag trodde. Dom pratar Fredrik Lindström-franska i de där provinserna.
* * *
Det finns karaktärer i The Joes pressliga också, nästan lika färgstarka som Surkålsmannen och Mikrofontönten.
En är den lille fabrorn som pratar svenska och är bäste kompis med Lilja, en annan hans krullige hippie-vän och en tredje den sällsamt sociale mannen med världens största ögon
Dom är här allihop och man ser på dem att dom vill hälsa till Oak Man.
* * *
Derek Morris har i de två matcherna mot Wings varit tjugo gånger bättre än han nånsin var under sin stint i New York förra året.
Hur kommer sig sånt?
* * *
Som Brooksie konstaterar idag:
Om Mats Zuccarello Aasen lyckas ta en plats i Rangers nästa säsong, då får materialarna jobba. Det är ju inget alldeles lätt namn att fin på en tröjrygg…
* * *
Ska man våga hoppas på en klassisk Kron Wall of Pain-propp idag också?
Även de har en tendens att levereras när bloggen finns som vittne.
* * *
Springer på Wings målvaktstränare Jim Bedard utanför presstoan.
Han har samma hälsning som vanligt:
– Systembolaget!
Det börjar framstå som ett nytt smeknamn –  i så fall det klart mest tveksamma jag förärats…
* * *
Nu ska jag förflytta mig upp till Nordamerikas trångaste pressläktare.
Om jag överlever försöken att trycka in mig på min plats återkommer jag med nästa rapport i första paus,