Där bläckfiskarna flyger, del 5 – The End

Präriehunden bet hårt och frågan är nu om det finns någon flygförmåga kvar i rödvingen.
Svar ges på tisdag.
Blir Detroit lika tillplattat i den matchen, då är det nog över för den här gången.
* * *
Nu sitter yours truly Bjuppe i Marriott-skrapan i centrala Motown och stirrar på Kanada på andra sidan Detroit River.
Det är ingen märkvärdig syn, men den gläder enormt ändå.
När man befinner sig så när får man nämligen in CBC på tv:n och kan – som nu – se Ottawa mot Pittsburgh.
* * *
Det är buttert och tyst och – i princip omedelbart – tomt i Wings vräkiga gamla omklädningsrum.
Men jag får i alla fall bjuda Lilja på en snus.
– Det är klart vi vänder på det här. Det står ju bara 2-1, säger han och försöker låta munter mitt i depressionen.
Man får hoppas han vet vad han talar om.
* * *
Mindre angenämt är att rumsgrannen verkar vara trubadur och sitter och harvar på en akustisk gitarr.
Va fan, John Denver, shut it!
* * *
Oj, nu ser Alfie nästan lika arg ut på Orpik som han var på TV4 efter OS-kvarten.
* * *
Talar med Zäta också, och konstaterar frankt att det här tar slut fort om Den Röda Maskinen höjer sig åtskilliga nivåer framöver.
Sen frågar han om jag stannat över tisdagsmatchen också,
Nej, meddelar jag, jag återkommer när ni trängt längre in i slutspelet.
Det är en kommentar Medelpads skäggigaste verkar gilla.
* * *
Svårt för mig att säga nåt om Oliver, Joel. Jag har aldrig sett honom spela.
Men att döma av vad jag hört från södra Siljans vackra strand ska det inte alls vara omöjligt att ta en plats
* * *
Som dom skulle sagt på Garden:
Pruuuuuuuuuucha!
Vilket sanslöst vackert mål det är han och Vrbata snickrar ihop, med biljard-vall i sargen och allt.
* * *
Att jag inte tänkt på det förut – det är ju alldeles otroligt festligt att den kanske mest klassiske av nattredaktörerna på vår sportredaktion också heter Lilja.
Han sa just att texten jag lämnat väl var ok, men att han läst bättre.
Så ni ser, alla som heter Lilja är svåra att tas med.
* * *
Fast ett sånt otroligt juniorlag ställer Tippett inte på benen, EJN. Lang är 39, Aucoin 36, Jovanovski och Doan 33 och Derek Morris 31.
Sen har de några pigga kids runt 22-23 – samt en liten drös däremellan, med just Prucha som särskilt utropstecken i min bok.
Det handlar som vanligt om bra blandning.
* * *
Den här sekvensen kanske också är talande för domarnivån i Jersey-matchen, Dif.
(Tack för research, konsertpianisten)
* * *
Även Babs är lite butter och truttig när han kommer in i murvelrummet och håller presskonferens.
– Det är ni i media som sagt att vi ska vinna lätt. Jag ber att få påminna om att de kom före oss i tabellen. Det här är en svår utmaning, morrar han så några hårstrån i den där Bobby Ewing-frissan nästan rör sig.
* * *
Naturligtvis är det just Carcillo som avgör i Wachovia också.
Stackars Devils.
Det måste kännas nästan lika bittert som om självaste Avery skulle gå in och sätta en sudden-puck…
* * *
Nu kan det bli en liten pilsner och lite Chicago-match, tror jag bestämt.
I morrn måste jag åka tillbaka till New York och ta hand om andra arbetsuppgifter, samt hjälpa kollegor som är strandsatta i Gotham på grund av det där askmolnet.
Och innan EJN börjar skälla – det är inte jag som bestämmer var jag åker, det är min arbetsgivare.
Håll utkik här, så får ni veta när det blir livs levande aktivitet igen.