Hälsningar från tio tusen meter, del 3

EJN, unge man, vad rörd jag – lite såhär tillmjukad av American Airlines bjudvin – blir när jag ser det ditt namn.
Du känns, i alla fall såna här stunder, som en oregerlig lillebror elöler son jag försöker uppfostra.
Keep it up, men keep it clean. Annars kommer pappa med pekpinnen igen…
* * *
Ni såg väl Hedbäs andra krönika idag, om Chelios? Jävlar vad bra han skriver. Jag är riktigt stolt över att gjort en sån krönikörvärvning.
* * *
Jag hittar inget eluttaget på det här gamla vraket, och nu står streamen dessutom bara och buffrar, möjligen beroende på att vi befinner oss ovanför underutvecklade West Virginia (jag har ingen aning om det finns nån sån koppling, att wi-fit på ett plan på ett plan på något sätt korresponderar med georgrafin, men ljusen från Charleston är fina och hälsar).
Så jag får nog packa ihop här, sova en stund och göra mig beredd för en tung kväll på Broadway i Nashville – en av nationens allra roligaste, mest inspirerande platser.
Vi hörs från Sommet Center i morrn, hörrni. Otroligt kul att det här funkade ändå, en liten stund.