Journey och Bosse Larsson-kavajer

Jag övervägde ett tag att till och med äta bläckfisk till lunch, men där gick gränsen.
I övrigt har jag dock gjort vad jag kan för att hjälpa den röda maskinen att spinna i Arizona-öknen i natt.
Jag har lyssnat på Journeys ”Don’t stop believin”, jag har visslat åt varje Ford jag sett på stan och framförallt:
Jag har sett till att få den vita Vigilante Carlstroem-kavajen – eller Bosse Larsson-kavajen, om ni hellre vill se det som Liljas svåger Micke – pressad och tänker ha den på mig i korresoffan de närmate timmarna
Inget ska alltså kunna gå fel.
* * *
Ju mer jag tänker på det, desto mer till mig blir jag över serien mellan Hawks och Canucks.
För att inte tala om vad jag blir över tanken på att det kan bli en resa till Windy City framöver.
United Center, we’ll meet again.
* * *
Ärligt talat är jag inte så säker på att vare sig Journey-dängor eller Bosse Larsson-kavajer räcker.
Ska Wings fixa den här biffen (no pun intended…) måste de spela bättre än i samtliga föregående matcher – och de måste göra det från början till slut.
Annars tar den hungriga coyoten sitt fetaste skalp någonsin.
I förhandsintervjuerna utlovar Babs dock en riktigt fullödig insats
– Vi kommer att vara redo nu, var så säker, säger han.
* * *
Okej, they’re off and running – och kommentatorsspåret ser fram emot att bli bombat med inlägg natten lång.