Måste-kväll för många, del 4

Huh.
Wingarna var riktigt illa ute när The Mule och bloggaren från Helsingborg drog på sig, minst sagt, vankliga utvisningar i slutet.
Jag ropade flera gånger, till ingen alls, att nu kvitterar Coyotes.
Men rookie-Howard var lysande och sen klev The Big Guns fram.
The Mules passning till Datsyuk var rena drömmen – och avslutningen en rent erotisk upplevelse.
3-0  sammanlagt alltså, och match – eller snarare serie – igen.
Det luktar Game 7-rysare lång väg, tycker jag.
* * *
Ni får tycka vad ni vill om Crosby, men satan vad lysande han är just nu.
Hur ska Caps backar rå på honom i den där – eventuella – konferensfinalklassikern?
Det känns för närvarande som en mer komplicerad operation än att få ordning på den europeiska flygtrafiken.
* * *
Snälla, EJN, kan du inte försöka vara något annat än ilsken eller hånfull någon gång?
Jag bara frågar, det blir så dystert med allt som är äckligt och vidrigt och skit och fy fan och rätt åt alla svin,
Nånting positivt nu – som inte bygger på att nån du inte gillar har det tungt. Som ”Fan vad kul att se Chicago spela hockey”.
För det är det ju.
* * *
När jag hade på matchen i Wachovia en kort stund såg det ut som att Marty skulle bära Devils till seger, men nu har Flyers tydligen vänt.
Ni som sett mer får gärna berätta varför.
* * *
Väldigt gött för Howard att få hålla nollan. Det behövde han efter den bleka insatsen i söndags.
* * *
Ja Houdini, jag tänkte också det när det gällde Toews. Kanske tänkte jag för mycket på OS när jag försökte nominera honom. Där var han ju så jädra mycket Selke att…att…att…ja, det finns inga tillräckligt starka ord.
* * *
I natt kommer Hjalmarsson göra avtryck i protokollet, det är vad jag tror.
* * *
Jacksprow, min underbart optimistiske vän! Jag hoppas du får rätt, det var ju fullständigt overkligt att de förlorade förra matchen. Det KAN inte fortsätta likadant.