Påsk i Detroit, del 5

Ja, jag tyckte ju att Bertuzzi klackade som en Zlatan på uppvisningsturné och satte kaffet i vrångstrupen när zebran Peel meddelade att det godkänts av videodomarna.
Hade delat på en sjuttifemma i runt monitorerna i Toronto, eller vad?
Bjässen själv svär sig dock fri.
– Jag har inte  tillräckligt mycket bollkänsla för att göra nåt sånt medvetet, säger han och flinar.
I och för sig ett bra alibi…
* * *
Att döma av synen  i omklädningsrummet skulle man kunna tro att Wings blivit utslagna ur en sjunde, avgörande Stanley Cup-final igen.
Det är nästan helt tomt, alla har flytt.
Att de ska bli så rädda bara för att det kommer en skjutjärnsjournalist från New York på besök!
* * *
Ja, ni såg vem som gjorde sista målet uppe i Toronto.
Sa ju det.
Det är nåt telepatiskt mellan The Biff och Fast Freddy Shoestring.
* * *
Men Lilja sitter förstås kvar – och han har olyckligtvis hittat en gammal Café och i den läst om en viss, omtalad händelse på Nalen för tio år sedan.
– Fan, hojtar han, du var upp och kysste nån på scenen. Vem var det?
”Lills” har ju bott utomlands i något decennium och därför missat de stora popkulturella händelserna så jag få förklara vem Håkan Hellström är, att jag inte var i tjänst den aktuella kvällen och att…well, it seemed like a good idea at the time.
* * *
Om jag hade en trumpet till hands skulle jag blåsa en liten fanfar för Erik Karlsson.
Jävlar vilken avrundning på säsongen han håller på och iscensätter.
Och nu är Senators klara för slutspel. Dom kan nog bli en obehaglig överraskning dom också.
* * *
Lidas har också noterat att kompisen Homer gör fler saker än han brukar.
– Ja, plötsligt drar han iväg slagskott från blålinjen. Det har man inte sett många gånger under åren här borta, säger lagkaptenen med häpen uppsyn.
* * *
Jag har faktiskt spelat trumpet en gång i tiden, på riktigt. Det är därför jag i vissa kretsar är känd som Tut-Bjurre.
Mer om det vid ett lämpligare tillfälle…
* * *
Man kan lugnt säga att Vancouver trivs bättre hemma än borta.
Det är ju ren slakt som pågår i la-la-land.
* * *
Det var länge sen Samme Påhlsson missade slutspelet, men nu gör han och därför är den något uppgivna uppsynen under promenaden mot spelarbussen, genom de svettdoftande katakomberna i The Joe, rätt förståelig.
– Ja, suckar han, det känns trist. Hela den här säsongen har varit en besvikelse. Det känns som att vi tappade bort allt under en och en halv månad.

* * *
Lilja får, av Pro Hockey-Linus,  frågor om han anser att han fler NHL-säsonger i sig,
– Ja, fnyser han och nickar bortåt Lidas-hållet, jämfört med gubbarna i det här laget är jag ju rena ungdomen!
Well, i mina ögon är skåningen rena ungdomen i jämförelse med de flesta.
* * *
När nu både Boston och Atlanta torskade har Rangers guldläge att ge sig in i slutspelsracet. Det gäller bara att ha riktigt fun in the Florida sun över påsken.
* * *
Jag upphör aldrig att förvånas över att NHL-spelarna får gå genom vanlig säkerhetskontroll innan de sätter sig på bussen och åker ut till det privata planet som står och väntar på flygplatsen.
Hur stor är risken att någon i, exempelvis, Columbus har funderingar på att kapa klubbens plan?
Inte så väldigt stor, tippar jag…
* * *
Visst är väst bättre än öst.
Det behöver man, som Pro Hockey-Linus gör mig uppmärksam på, bara studera de respektive tabellerna för att kunna konstatera.
Just nu krävs sju poäng mer för att ta sig till slutspel i väst än i öst.
Ja, faktum är att Calgary, St Louis, Anaheim och Dallas alla skulle ligga på slutspels i öst med aktuell poängskörd.
* * *
Blev en sen slutrapport, det här. Förlåt. Men såna här kvällar är det många svenskar som ska ringas upp för intervjuer.
Kan du förlåta mig, EJN?
Vi hörs senare under påsken, förhoppningsvis med lite bilder från Detroit Red Wings inre liv.