Sunday Bloody Sunday

Först som sist:
Vi har, för andra gången i historien, en svensk skyttekung i NHL.
Ovetjkin lyckades inte göra några poäng i det möte med Boston som just avslutades, så nu står Henrik Sedin som ensam Art Ross Trophy-vinnare med sina 112 gloriösa poäng.
Det är otroligt stort, det är otroligt coolt och det är otroligt roligt för den gode Henrik..
Ett hundratolvfaldigt grattis, ber bloggen härmed att få utbrista i.
* * *
Jo, det gick bra.
Vi hämtade ut en vit Grand Marquis i hörnet av 40:e och tredje i gryningen (nåja, halv tio var kockan…) , tog oss ner till Holland Tunnel, styrde ut på Jersey Turnpike och susade sedan elegant söderöver.
Nu är vi på plats i Wachovia Center för the drama of the season.
Flyers mot Rangers.
Do or die.
Den som vinner går till slutspel –  den som förlorar kan ta sig en präktig fylla ikväll, för säsongen är över.
Ojvoj.
Jag räknar med hårdast möjliga tryck i kommentatorsspåret.
* * *
Bäckis ville förstås att landsmannen i skulle vinna Art Ross och undvek att slå de riktigt vassa passningarna idag, det är min – kanske inte helt allvarligt menade – teori.
* * *
Hittade ”Freeway Tour”-cd:n från förra sommarens innan jag stack i morse och kunde alltså undervisa Eken – mannen med Gramercy Parks mest tveksamma musiksmak – i lite kvalitet.
Det gick sådär, tror jag. Han verkade gilla Space Age Baby Janes ”Barcelona”, men så bara vilsen ut när såna mästerverk som Johnny Allens ”Promised Land”, Bob Woodruffs ”The Year We Tried To Kill The Pain” och Van The Mans ”Real Real Gone” dånade i kabinen.
* * *
Jag tror ju att Rangers får svårt idag, men det borde vara Flyers som har pressen på sig.
– Det är dom som tittar över axeln, som Duby konstaterar.
Rangers, å sin sida, har egentligen inte så mycket att förlora. Dom var fullständigt uträknade för bara några veckor sedan och har gjort det väldigt bra som krigat sig fram till skarpt läge i allra sista matchen.
Lyckas de vinna också är det en formidabel bonus.
* * *
Under frukoststopp på en av Jersey-turnpikens alla identiska rastplatser berättar The Oak Man plötsligt att han aldrig läser böcker.
– Dom är för långa. Jag tycker det räcker med långa artiklar i Vanity Fair, slår han tvärsäkert fast.
Jag är fortfarande chockskadad, två timmar senare.
* * *
 När Flyers kom in i omklädningsrummet efter en lätt träning i går dånade U2:s ”Sunday Bloody Sunday” i högtalarna, meddelar Philadelphia Enquirer.
Det lovar ju gott.
* * *
På samma rastplats står en Gris Olle-bjässe i Rangers-jersey i Starbucks-kön.
Jaså, försöker jag hurtigt, du ska ner på matchen?
Han tittar på mig som om jag pratat kinesiska med honom och säger sedan långsamt:
– Yeah…
Ja, fortsätter jag något mer nervöst och forcerat, det ska bli exciting.
Jag får samma blick och samma kommentar en gång till:
– Yeah…
Skillnaden mellan The Garden Faithful och ensemblen i ”Den sista färden” är ibland obetydlig.
* * *
Pronger gillade symboliken i musikvalet igår, framgår också av Enquirer-artikeln.
– Hoppas kan vi ta till oss orden och använda dem. Vi tar all karma vi kan få, säger han.
Nu hamnar låten visserligen om våldet på Nordirland, men det kan vi ju inte begära att Pronger, av alla, ska vet.
* * *
Det är alltid en särskild känsla att svänga in framför mäktiga Wachovia Center.
Som Eken säger:
– Ja, man hade ju inte blivit förvånad om det varit den här arenan som trätt fram när molnen skingrades i ”Indiependence day”.
Klassisk kommentar.
* * *
Nja du, muppninja, Håkan Hellström-övningar tror jag att vi ska hålla på ett minimum i den här världen.
* * *
Det var värst vad som fräser åt Lady Byng-trofén. Själv tyckte jag det var så fint på den tiden man utsåg en ”Rinkens Riddare” i Sverige. Som jag minns det var det lille Ulf Mårtensson som fick den år efter år, men det kan bero på att jag under 70-talet bara payade attention när det var leksingar som nämndes.
* * *
Efter att ha sett skyltarna strax söder om Philly bestämmer vi oss, likt Paulie Walnuts och Christopher i det där klassiska ”Russian guy”-avsnittet.
Om Rangers vinner, då åker vi till Atlantic City och tar in på Borgata.
Så nu är det inte bara slutspel på Manhattan som ligger i potten.
Det är en klassisk söndagkväll vid crapsborden i AC!
* * *
Ser Flyers värma med lite fotboll i korridoren utanför Wachovias pressrum och kan avslöja att Hanson Brother Carcillo behandlar läderkickor ungefär som han behandlar motståndare på isen.
* * *
Här är vi ju inte sämre än att vi säger grattis till Gnaget.
Stort, och rätt, att de är tillbaka i Major League-sammanhang.
Det behöver Elitserien.
* * *
Pressrummet är absolut knökfullt.
Utöver The Grand Swedish Trio – ja, hyresgäst-Johan har dykt upp också – är alla new yorkers här, plus den lokala kåren, Versus-kavajerna och så en massa löst folk som alltid dyker upp när det bränner till.
Det känns alldeles tydligt att nåt stort ska hända här.
* * *
Givetvis, Granvista. Det är sånt man lever för…
* * *
Det var ännu värre i hallen som fortfarande står och rostar intill rymdskeppet – Spectrum. Men även Wachovia är big bad fiendemark för alla som kommer hit, i synnerhet i viktiga matcher, så Rangers har förhoppningsvis stålsatt sig ordentligt, annars har de inte en chans att överleva eftermiddagen.
* * *
Han som inte läser böcker, den intellektuella giganten Eken, envisas med att kalla mig – Bjuppe.
Det kan, i mycket hård konkurrens, vara det lökigaste smeknamn nån nånsin gett mig.
* * *
Kerry Fraser dömer. Det blir, om jag förstår saken rätt, Bobby Ewing-frissans sista grundseriematch efter 30 långa år.
Lite stort att vara med om, ändå.
* * *
Flyers spelare har just delat ut årliga Pelle Lindberg Memorial Trophy till den lagkamrat som gjort störst framsteg sedan förra säsongen.
Vinnare:
Matt Carle.
* * *
EJN, lugn och fin nu – du får inte kalla folk för äckel och annat som kan rubriceras som personangrepp, allra minst på de som eventuellt läser här. Då blir kommentarerna stekta, det vet du.
* * *
I vanliga fall skulle Fraser förmodligen få en del att göra i en säsongsavslutning mellan Flyers och Rangers, men som läget nu är kommer ingen att vilja förstöra för sitt lag genom att ta utvisningar.
Fast har det runnit iväg åt något håll framåt tredje perioden, då kommer vi nog fan att få se på sunday bloody sunday.
* * *
Ian Laperriere ser väldigt het ut på värmningen, I’m just saying.
* * *
Nu är det så trångt på pressläktaren att Eken förmodligen sprätter upp i luften om jag och hyresgäst-Johan – på varsin sida om honom – tar djupa andetag samtidigt.
* * *
Jag bommade med Jokinen i fredags, men tror på honom idag igen. Det är nåt över uppsynen som säger ”jag ska avgöra det här”.
* * *
OK, Rangers, put your best dress on and meet me in Atlantic City.
Nu åker vi.