Sunday Bloody Sunday, del 7 – The End

En får tacka för underhållningen.
Det var just det här jag ville ha, det var just den här spänningen, den här dramatiken och den här typen av upplösning jag drömde om att få uppleva under de sista skälvande minuterna av grundserien.
Att sedan det lag jag hoppades på torskade in the end…well, tough luck.
Ska vi vara ärliga – och det ska vi – förtjänade den här upplagan av Rangers inte att gå till nåt slutspel och om de ändå lyckats krångla sig dit hade de blivit kanonmat åt Capitals.
Vi får säga som Islanders-fansen:
There’s always next season…
* * *
Om det är till någon glädje kan jag upplysa Zigge om att jag hann bli svettig så det räckte under Crosbys poängrace ute på ön.
Väldigt, väldigt skönt att han mattades av efter halva matchen.
Det hade varit katastrof – framförallt för Islanders, men också för oss som redan hade utsett Henrik Sedin till vinnare – om superstjärnan kommit ikapp.
* * *
När vi kommer in i Rangers-kabyssen efteråt är det tomt på Henkes plats.
Var han befinner sig tror vi oss förstå när vi från duschrumshållet till hör en hård smäll och ett dånande ”fuck”-skrik…
* * *
Det blev en trist söndag för Ovie. Han förlorade segern i ”Maurice Rocket”-racet och blev av även med andraplatsen i Art Ross-racet.
Slutspelet bör bli en enda lång revansch
* * *
Jodå, på nåt halvhjärtat sätt får vi fram den där frågan till Henke, men den bemöts bara med en avvärjande viftning medan han går mot de inre omklädningsrumsenvirongerna.
Tro mig, jag har den allra fullaste förståelse.
* * *
Det här  blir ett något kort sistainlägg. Beklagar, men vi måste dra nu – pressrummet stänger. Lovar mer, inklusive, bilder när bloggen återvänt till New York.
Hejdå från Philly, ni var många och ni var suveräna. Tack så mycket.