Dårhuset rockar i natt, del 2

Det var en konstig period.
Jag hade förväntat mig att Hawsks, likt Kanada mot Ryssland i OS, skulle komma ut som gorillor nån just släppt ur burar.
Men istället var de helt stillastående och sega och stirriga och Vancouver kunde utan större problem gå upp till 2-0,
Då såg det ut som att vi skulle få en repris på sömnpillret i lördags – och att serien mer eller mindre var över.
Men Seabrooks reducering efter 07.40 var ett wake up-call som gjöt nytt liv i Hawks, matchen och stämningen på läktarna.
Nu kan det bli skojigt i fortsättningen.
* * *
Hundra decibel mäter hyresgäst-Johan upp till på sin älskade i-phone-jävel under nationalsångsbrölet.
Och då sitter vi ändå en bit ifrån epicentrum.
Jag bara skrattar rakt ut jag. Det där vrålet är lätt den bästa sidounderhållningen man kan uppleva i amerikansk idrottsarena nu.
* * *
För att spinna vidare på Frejas teori:
Hade någon råkat blanda valium i sportdrycken Hawks-spelarna drack mellan värmning och första nedsläpp?
De var ju helt handlingsförlamade under inledningen och fick innan Seabrooks superviktiga mål bara iväg ett enda sketet skott.
* * *
Ledsen, Lindbergh, men Yankees it is. Och ibland håller jag absolut på banken under blackjack-partier. Beror helt på vem som spelar.
* * *
Niemi ser i alla fall till bjuda på färre returer ikväll.
Alltid nåt, som flickan sa.
* * *
Blackhawk, Offroad, EJN – var är ni? Ni lämnar tomma hål i kommentatorsspåret.
* * *
Fan, jag som under värmningen tänkte jag skulle skriva att Mariefred-Gretzky smackar in sitt åttonde slutspelsmål ikväll – och så glömde jag det.
Men det kan man ju skriva inför nästan varje match nu. Samme är en gång för alla de stora matchernas man.
* * *
Chicago har sin egen Gris-Olle. Han sitter nånstans nedanför pressläktaren och gastar oavbrutet om att Versteeg suger och inte borde få vara på isen.
Känns riktigt hemtamt att höra.
* * *
Jo, Dala-Järna, nåt ligger det i det. Hemmaspelarna får ta sig lite för stora friheter med Bobby Lou –och de lär bli ännu större om responsen inte skärps till.
* * *
Ytterligare bekräftelse på att nästan alla NHL-domare har besynnerliga namn:
Stephen Walkom.
* * *
Har ni sett Hossa?
Inte jag heller.
* * *
Under ”Chelsea Dagger” får hyresgäst-Johan aldrig få fram i-phone-jäveln – något som får betraktas som helt sensationellt, den är som en utväxt på hans högerhand – men decibeltalen är även då såna att de som ansvarar för sånt på svenska festivaler skulle skita knäck.
* * *
Walkom?
* * *
Brage har alltid trivts på Söderstadion, det är allt jag tänker säga om den trevliga kommentatorsspårsdebatten.
* * *
Här ska nu intas lite sus och lite kaffe – som förspel till det jag tror blir en kalasperiod.
Hörs sen.