Dårhuset rockar i natt, del 5 – The End

Det var en gyllene chans för Canucks att skaffa sig en 2-0-ledning de, tror jag, aldrig hade tappat.
Nu blir det här sannolikt en lång och jobbig och oviss dragkamp istället
Å andra sidan kan ingen direkt bestrida det rättvisa i att Chicago vann den här matchen.
De var bättre och förtjänade inte att flyga till Kanada med någon kniv mot vare sig strupen eller nånting annat.
* * *
Yellbear har av allt att döma fortfarande inte fått några leveranser hemifrån för det första jag får göra när jag kommer in i Hawks läckra omklädningsrum är att gräva fram dosan.
– Du är min specielle leverantör nu, säger han och flinar glatt.
Så gärna.
I synnerhet när de jag levererar åt tar så små prillor…
* * *
Han tror inte att någon hör, men Biffens hörsel är knivskarp så jag missar inte vad en sur Ryan Kesler tycker om att han får tränga sig förbi några murvlar på vägen ut mot massagerummet.
– Get out of my fucking way, muttrar han mellan sammanbitna tänder.
Ojvoj
* * *
Jodå, det blev tyst på Uniteds egen Gris-Olle efter Versteegs vackra avgörande.
Men tro inte på några långvariga effekter.
När män av Gris-Olles sort bestämt sig för att någon inte håller måttet, då krävs det mer än ett matchavgörande för att revidera den uppfattningen.
* * *
Canucks slarvade inte så mycket som det såg ut, enligt Sammy Samuelsson.
– Jag ska inte skylla på isen för den är lika för alla, men…ja, nu gör jag ju det ändå. Den var verkligen dålig, så det som kanske såg ut som slarv var puckar som studsade olyckligt över klubborna, menar han.
* * *
Någon frågade hur pressläktaren i United ser ut och svaret lyder:
Magnifik.
Den är bekväm, rymlig och placerad så att man har perfekt sikt åt alla håll och kanter.
Dessutom är det föredömligt när till kaffekannorna i pauserna.
* * *
Dudududududududu…
Det är som Kometen säger, när den där mållåten väl fått fäste släpper den inte.
Jag har den på hjärnan hela tiden medan jag sitter här på mitt påvra hotellrum och försöker författa de här raderna.
* * *
Yellbear och Samme hade en privat liten uppgörelse nere vid Niemi i slutet och jag vill förstås veta vad som sades.
– Nja, flinar Yellbear, jag frågade väl hur han mådde…
* * *
Dudududududududu…
Ja, förlåt. Jag var tvungen att dra den igen.
* * *
Nädu, Skräddarbacken. Inte kan det där kalhygget hyresgäst-Johan kommer ifrån jämföras med finsmakarnas Kvarsveden.
Det är som att likställa Ovetjkin med Ove Molin.
* * *
Nu ska det bli kul att läsa Kucen. Han är som bäst när det går bra för Hawks.
* * *
Nä, det är ingen loge Vince Vaughn står och jublar i. Han har alltid plats nere vid plexit. Fast det krävs en filmstjärnas inkomster för att råd med de också, tro mig,
* * *
Skogens, jag är ledsen, men om du börjat spara slutspelskägg är det kört. Du måste se ut som en lurv under examen – annars sabbar du Hawks slutspelschanser.
* * *
Nu ska jag läsa några kapitel ur en gammal Lee Child och sen försöka sova ett par timmar.
I morrn bär det av tillbaka till korreoffan.
Vi hörs från den.
* * *
Ah, vänta. En sista gång bara:
Dudududududududu…