Den stora dagen i Chicago, del 5 – The End
Dududududududu indeed.
Chicago gjorde det – och är klara för Stanley Cup-final.
Bloggen böjer sig i den djupaste respekt. Det är ett fantastiskt hockeylag som spelar i den här hallen – ett av de bästa jag sett, tveklöst – och framgången känns oerhört välförtjänt.
Så grattis, både lag och fans och The Voice och Kucen.
* * *
Vill man ens tänka på i vilken form vår vän Skogens är just nu?
Ser redan fram emot morgondagens bakis-rapporter…
* * *
Rättvisan skipades måhända inte i den här matchen, men som en förkrossad Dogge konstaterar när jag hittar honom i det tomma Sharks-rummet:
– I tredje var det ju dom som spelade som att de låg under med 0-3 i serien. Jag vet inte varför, det är oacceptabelt, men så var det.
* * *
Börje Salming fick aldrig göra det. Inte Mats Sundin heller. Och inte Markus Näslund.
Men Niklas Hjalmarsson, 22 år gammal, ska nu spela Stanley Cup-final.
Väldigt coolt, det.
* * *
Stämningen i The Madhouse den sista minuten, efter 4-2-målet, är något av det mäktigaste jag upplevt.
Makalöst.
* * *
Yellbear får inte bara en prilla en sån här kväll. Han får en hel dosa.
* * *
Det allra bästa med det här är att NHL-Mark, min gode vän, kommer från Chicago och redan har utlovat några grymma klubbrundor under finalveckorna.
* * *
Det är många lysande Yellbear-citat som tyvärr inte får plats i referatet i tidningen, så jag fyrar av dom här istället, stötvis:
1:
– Nu är det ju bara all-in! Jag kommer att täcka skott med huvudet om det behövs.
* * *
Jag tänker dock inte gå med på teserna om att San Jose återigen vikt ner sig i ett slutspel.
Dom spelade bra i de här matcherna, tidvis till och med oerhört bra, men dom mötte en motståndare som är predestinerat att vinna Stanley Cup 2010.
* * *
Yellbear 2:
– Vi var aldrig nervös, inte ens när vi låg under med 2-0. Vi visste att vi skulle vända i tredje och det gjorde vi också.
* * *
The Hossa curse…
Jag har urskilt de orden i åtminstone fyra konversioner i hissen, i tumultet utanför Hawks rum och i den lounge där vi nu sitter och deadline-surfar.
Men nä, i år är det nog fan dags. Och how sweet ska det inte bli efter de senaste två årens motgångar.
* * *
Yellbear 3:
– Visst är vi glada nu, men inte nöjda. Det är en runda kvar, det har vi redan börjat säga till varandra.
Så det blir inget firande ikväll då?
– Jo, lite kanske…
* * *
Duncan Keith får börja sin era som finalist med att gå till käftis.
Fyra tänder rök när han fick pucken i fejset i första perioden.
Men backstjärnan var förstås tillbaka på isen några byten senare.
Det är ruter i hockeyspelarena.
* * *
Yellbear 4:
– Om man går hela vägen till final och förlorar är sommaren förstörd. Så det finns inte på kartan.
* * *
Det är ett zoo in i Hawks-kabyssen efteråt. Jag ljuger inte, Kucen & co klättrar på varandra för att få citat av Big Buf och Toews och de andra.
Dessbättre är det bara jag och hyresgäst-Johan som behöver prata med Yellbear – plus, något otippat, slovakisk tv.
* * *
Yellbear 5:
– Jag kommer nog aldrig, i hela mitt liv, att få en bättre chans att vinna Stanley Cup. Det händer inte ofta att man går till final med ett så här ruskigt bra lag.
* * *
I morgon, måndag, ska ni INTE missa Aftonbladets pappersupplag.
Där finns en grej jag tror att ni som läser den här bloggen kommer att tycka väldigt bra om.
* * *
Yellbear 6:
– Det kvittar vilka vi får möta, men det gör inget om Philadelphia och Montreal sliter ut varandra innan vi möter dom.
* * *
Det är fortfarande 30 grader varmt i Chicago och my god, vilket party som kommer att rulla i natt.
* * *
Yellbear 7:
– Nu flyger jag över familjen. Farsan och brorsan kommer i veckan. Kanske också tjejens morsa och farsa. Farsan och brorsan är mina största supportrar, så det ska bli väldigt kul att få dela den här upplevelsen med dem. Så slipper dom vara uppe på nätterna också. De har nästan varit tröttare än jag under det här slutspelet…
* * *
Snart öppnas den första biran på Sharks-planet. Innan det landar i San Jose om sådär tre-fyra timmar tippar jag att stämningen, trots allt, är rätt hög.
* * *
Jaha, då är det dags att packa ihop och göra sig beredd för hemresa till New York i morrn då.
Men redan till helgen är bloggen tillbaka i Chi-town.
Ska bli för jävla kul.
Tack för idag, ha det.
