Feber i The Madhouse på Madison, del 2

Som Prytzen konstaterar:
Fan vad surt för Sharks.
Här får dom det ledningsmål de drömt om sedan slutsignalen i hajtanken i tisdags – och så blir det bortdömt för spark.
Istället står det 0-0 efter första akten och de tvingas fortsätta leva med risken att hamna i ett underläge som lär bli svårhanterbart.
Men vi andra kan inte klaga,
Det är hockey på besinningslöst hög nivå som presteras på isplätten jag har nedanför mig.
Satan vilka spelare, satan vilket tempo och satans vilket infernaliskt taktiskt krig mellan The Voice och McLellan.
Jag ser det som en ren ynnest att få sitta och titta.
* * *
Det är tur ni skriver och inte pratar med mig. I så fall hade vi inte kunnat kommunicera alls. Jag hör nämligen ingenting efter det helt förbluffande nationalsångsvrålet.
Herrejösses, vilken helt metafysisk happening till preludium det där är.
* * *
Nu ska vi – som vi brukar säga i den här väluppfostrade bloggen… – inte vara såna, men det kan vara så att cheerleader-damerna som skrapar isen i periodpauserna uppträder i ÄNNU kortare kjolar i den här omgången.
Snart kommer sedlighetspolisen hit och gör några gripanden.
* * *
Brouwer ska nog hitta någon annan än Dogge Crankshaft att bråka med.
* * *
Ja, Skogens, jag tror att The Voice har ett par döttrar och jag förstår precis vad du menar.
Om Yellbear är Kapten Quint är ju The Voice Kapten Ahab himself.
* * *
Duncan Keith kan mycket väl vara världens back – eller åtminstone på god väg att bli.
* * *
Jag är förresten besviken över att ingen hakade på i Quint- och Hooper- och ”We’re gonna need a bigger boat”-tugget.
Kan ni inte er ”Hajen”?
* * *
När Ladd kom loss i ett friläge här på slutet uppträdde han så konstigt att man skulle kunna tro att han tagit…ladd.
* * *
McLellan, förresten, han borde kallas Lelle. Så hette en säregen tjomme jag en gång kände i Borlänge. Så jo, där har vi det. Det är Lelle som coachar San Jose.
* * *
Kucen ser spänd ut efter första perioden. Han vill definitivt vara med och svinga i en final också, det ser man tydligt.
* * *
EJN, var är du? Ikväll hade jag kallt räknat med dig.
* * *
Nabby har ju gjort ett par avancerade ingripanden, men det är – i synnerhet i jämförelse med din finländska klippan på andra sidan isen – något lätt osäkert och krampartat över honom.
Det borde inspirera spelarna på samma sätt som det inspirerar Skogens.
* * *
Ledsen, men United-nätet är segt som kaksmet ikväll. För många är uppkopplade samtidigt, antar jag. Kan ta tid med kommentarerna alltså, men jag gör vad jag kan.
* * *
Nu ber jag att också få avsluta det här inlägget med ett Prytz-citat:
KaffeKaffeKaffe!
Vi har ny kontakt i nästa paus,