Historia kan skrivas

Tar slutspelets bästa story slut i natt?
Risken finns – Penguins är ett lag som vet hur man vinner Game 7-thrillers och de vill garanterat inte lämna ett så dåligt minne i Mellon Arena innan grävskoporna kommer rullande uppför den där branta backen i downtown Pittsburgh
Men alldeles oavsett utgången i denna avslutande dans mot Pens måste man hylla Habs för årets playoff-run – helst med ett par karnevaler, en marsch till parlamentet i Ottawa och några nya helgdagar.
Den show dom iscensatt den senaste månaden (ja, kan ni fatta att det redan är en månad sedan vi såg dom där första matcherna i Verizon), det är den typen av stuff som gör slutspel till såna magiska, exalterande happenings.
Ett lag som saknar fixstjärnor och inte gjort nåt väsen av sig i grundserien växer plötsligt samman till en enda kollektivt knuten näve. En slovakisk målvakt får en lidnersk knäpp och börjar spela som en gud. En sniper som underpresterat i flera år skaffar lasersikte och skjuter skarpare än Zeb Macahan. En oprövad junior slår igenom med ett brak. En hånad jätteback med begränsad rörligt förvandlas till rena Lidas. Och så förs skräll till skräll i en triumfens parad.
Det är så…vackert. Så JÄVLA vackert, till och med.
Om Montreal nu, mot alla odds, chockvinner ikväll också, då går jag till NHL-shoppen på sjätte avenyn i morrn och köper mig en Canadiens-jersey, det är ett löfte.
Jag tror inte det kan hända, men i några timmar till lever drömmen.
* * *
Dom spelade Journey på radion på dinern där jag satt och åt frukost i morse. ”Don’t stop believing”. Det kändes nästan lite ledsamt. Jag fick visionen av en Joe Louis Arena som ligger tom och tyst och undrar varför det inte, som brukligt den här tiden på året, sitter 20 000 på läktarna och sjunger den sången.
* * *
Jag har en kollega som bott i Boston och därför håller benhårt på Bruins. Vi kan kalla honom Marco Polo-Persson. Det är nämligen så han heter. I alla fall den här bloggen. Han brukar vara rätt högljudd när det går bra för favoriterna, men nu är det påfallande tyst i mailburken. Marco Polo-Persson är helt enkelt nervös och orolig. Och det med all rätt. Vinner Flyers även i natt, och det tror jag dom gör, då är det upplagt för en historisk vändning på fredag kväll. Det, i sin tur, skulle betyda att vi som känner Marco Polo-Persson får ha väldigt roligt på hans bekostnad under resten av våra liv…
* * *
Håller med, Tellus. Ännu värre var uttalandena i Expressen.
Där kläckte Karlskoga-Tarzan ur sig nåt i stil med att ”ja, det kanske var bra att Samuelsson fick komma till nån ö, eller vad det var, och sola lite”.
Sen undrar folk varför NHL-proffsen inte vill spela för den här landslagsledningen.
Mårts, sällan har någon varit så välkommen som du kliver in på ditt nya kontor på förbundet.
* * *
I just den här bloggen har vi ju de senaste veckorna också blivit Habs-fans av respekt och beundran för vår eminenta kommentatorsdrottning Julia.
Vi är med dig ikväll, girl, det vet du.
* * *
Vigneault hara fortfarande kvar jobbet. Det är chockerande.
* * *
Det är grått och regnigt och kallt och blåsigt i New York.
Men än sen?
Nu är det hockeyfeber, som Håkan Södergren diktade en gång.
Skriv historia åt oss, Habs, skriv historia åt oss.