In between festerna, del 2

Det börjar bli dags att kolla flighter mellan Chicago och Philadelphia, tror jag bestämt.
Inte nog med att Flyers leder med 2-0 efter två perioder – av det jag sett har de varit mycket, mycket bättre också.
Sorry, Habs. Det var en vacker saga så länge den varade.
* * *
LaPerriere ser i det där otympliga visiret ut som han ska styra ett stealth-plan över Irak – alternativt sanera en havererad kärnkraftsreaktor.
Obetalbart, faktiskt.
* * *
I förmiddags ställde yours truly Biffen en fråga under The Voices presskonferens, i mikrofon och allt.
Var lite darrig på stämbanden, det erkännes, men det gick bra och jag fick ett fint svar.
* * *
Velvet Undeground-Ville håller, för att nu knyta ihop Lou Reed-metaforerna, på att fixa en perfect day åt Flyers.
* * *
Hawks bor inte på hotell i natt, trots det lyckade experimentet i går.
– Och det är goda nyheter för mig. Jag delar nämligen rum med Burish, säger Patrick Sharp.
* * *
Det går gott om flyg mellan O’Hare och Phildedelphia International, noterar jag. Och det tar bara en och en halv timme nånting. Väldigt bra.
* * *
Verkar bara jag kvar som kallar Hjalmarsson för Yellbear. Alla i Chicago säger – Hammer. Det är ett rätt tufft smeknamn, det med. Kanske ska jag ta och tillämpa det i fortsättningen.
* * *
Om Flyers vinner kan Ville börja tänka på all tomorrow parties också.
* * *
Niclas Wallin bekräftar:
Han fattade inte ett ord när Lilja ringde och
– Jag har lite svårt med skånska. Det var några skåningar i Carolina också och…ja, ofta förstod jag ingenting, säger den rejäle norrlänningen..
Snusar gör han förvisso, men bara sånt där amerikanskt Skoal-tjafs.
– Jag hade lagt av helt och hållet i tre år, men så följde jag med några rednecks på ett Nascar-race i Carolina och då blev det Skoal, suckar han.
* * *
Nu ska vi se det som förmodligen blir säsongens sista period i Bell Center.
Sorry, Julia. Hoppas jag har fel, men det känns inte så.