Playoff-krig i Windy City

Jag säger som Frankie:
My kind of town.
My kind of town.
Chicago is.
Chicago is.
Det är ingenting annat än underbart att ha landat i USA:s kanske mest underskattade stad igen.
Och ännu bättre blir det ju nu när en konferenssemi med klassikerpotential, mellan Hawks och Canucks,  inleds i ett alldeles sjövilt United Center.
Får jag sällskap i kommentatorsspåret?
Vore toppen det.
* * *
Vem ska stoppa bröderna Brothers och The målkung från Mariefred?
Det är den stora frågan i Chicago-media inför första mötet i serien.
Coach Quenneville vägrar svara, men uppställningen på de senaste dagarnas träning indikerar att David Bolland ska leda en checking line med Andrew Ladd och Kris Versteeg.
Så där har vi sex man som förmodligen kommer att lära känna varandra rätt bra de kommande veckorna.
* * *
Say what, Zinny? Det har varit lugnt här i två dagar. Är det att ”knappt höra av bloggen på flera veckor”. Nu blev jag lite knäckt…
* * *
Att det här kan bli nånting alldeles extra sevärt beror inte bara på att det är två underhållande, spelande lag som möts.
De tycker också väldigt illa om varandra, har en hel hönsgård gäss oplockade och brukar smälla på så det ryker i sargerna när de möts.
– Ja, det kommer definitivt att smälla mer än mot Nashville nu. Det lär proppas hela tiden. Så är det bara när vi mötes, säger Brian Campbell till Chicago Tribune.
Mumma!
* * *
Det var lika dag.
– We’re expecting a smooth flight, sa piloten strax innan vi lyfte från LaGuardia..
Men redan efter 20 minuter i luften ändrade han sig.
– Eh, vi har fått rapporter om att det är ganska bumpy framöver. Så fasten your seatbelts.
De rapporterna stämde bara alltför väl.
Det ska fan vara flygrädd hockeybloggare.
* * *
Bloggen, som ju alltid är med där de raka puckarna slås,  var här även när samma lag möttes i fjolårets konferenssemi.
Då vill jag minnas att det hela tiden kändes som att Hawks var numret större och för eller senare skulle vinna.
Det gissar jag att de gör nu också, men Canucks har tagit ett par steg framåt – framförallt har de en tätare defensiv – så det bör bli ett betydligt jämnare slag.
* * *
Efter fjolårets inledande trafik-debacle inbillar jag mig att jag vet exakt hur man kör till United Center från hotellet vid Michigan-sjöns strand.
Det gör jag nog också – när det inte är stora demonstrationer mot de nya immigrationslagar som just antagits i Arizona och föreslås även på fler ställen.
Men det är det givetvis nu, varmed halva stan är avstängd och jag hinner besöka åtminstone tre avlägsna förorter innan jag hamnar rätt.
Då svär nedre Tjärnas egen Kapten Haddock litegrann, det får jag erkänna…
* * *
Kul att få läsa Tribune-reportern Chris Kuc igen också…
* * *
Om Chicago ska hålla reda på Bröderna Brothers är det förstås firma Kane-Toews Canucks behöver sätta under strikt bevakning.
Det blir den vanliga checking-linan som får den inte helt skitenkla uppgiften – plus Sami Salo och Östersunds egen Claudio Gentile, Alexander Edler. De gick i clinch med Kopitar-linan under Kings-serien och stod ändå på plus 7 när krutröken hade lagt sig.
Det kan alltså bli en hygglig fajt.
* * *
Kometen vann ju grundserien, men under slutspelet har vi fått en ny nummer 1 i kommentatorsspåret:
Julia.
Hon är roligast, intressantast och mest originell – och ju bättre det går för Habs, desto mer inspirerad blir hon.
Go girl. Några av oss håller nu på Montreal bara för att få se dina jublande kommentarer.
* * *
Tänk att folk fortfarande tvivlar på Bobby Lou. Ja, det är inte bara här i kommentatorsspåret man ser skepsis; de nordamerikanska tidningarna är fulla av frågor om Canuck-stjärnan verkligen är de stora matchernas man.
Svarade han inte på den under OS?
* * *
Störst gås oplockad har Ryan Kesler och Andrew Ladd. De brakade ihop redan under den där fjolårsserien och har sedan haft ungefär samma relation som Israel och Palestina.
– Men det där är överspelat nu, försäkrar duon
Tror jag som jag vill på.
Toews och Willie Mitchell har också en fin beef, men den senare är tyvärr skadad, så där har vi inget att hoppas på.
* * *
Organisten i United Center är i fin form
Det vet jag eftersom jag och hyresgäst-Johan sitter blott några meter från hans lilla loge.
Jävla coolt.
* * *
Byfuglien, tillbaka i den klassiska Homer-rollen, kommer också att bekanta sig med bröderna Brothers, framgår det i Kucens artiklar.
* * *
Kul att det, till slut, blev så jämnt mellan Bruins och Flyers.
Men vad spelar det egentligen för roll? Det är ju krattat för regerande mästarna i öst. Dom kommer att gå till sin tredje raka final, det är jag beredd att betta farmen på.
* * *
En konstighet med organisten är att han sitter med ryggen mot isen.
Hur vet han då när ska dra av sina trudelutter – och vilka som passar bäst?
* * *
Henke Sedin inleder värmningen med att skjuta en puck över öppet mål.
Det betyder, förhoppningsvis, ingenting.
* * *
Om jag inte varit så klantig att jag – återigen! – glömt kamerasladden hemma hade jag kunnat visa er organisten på bild, men det får bli först efter ett besök på Radioschack i morgon.
* **
Lite coolt att Yellbear Hjalmarsson leder plus/minus-statistiken i Chicago efter första rundan.
Kanske är det därför självförtroendet lyser om honom som ett norrsken under uppvärmningen.
* * *
På sargen precis till vänster om hemmalagets bås är det reklam för nåt som heter Impact.
Det passar alldeles utmärkt, för det var exakt där The Kron Wall of Pain släckte lyset för Havlat förra året.
Holy ground, som jag ser saken.
* * *
Jag håller egentligen på ingen här –  jag hoppas bara jag får se riktigt festlig hockey – men längtar efter att få höra The Fratellis ”Chelsea Dagger”.
De ögonblicken är den här fantastiska, jättelika hallen en rent mindblowing upplevelse.
* * *
Någon borde upplysa Bröderna Brothers om att dom, som varande superstars, ska värma upp utan hjälm.
* * *
Biffen blir bra, Oscar. Det där ”Bjuppe” är Oak Mans säregna påhitt, men det verkar ju ha fått fäste hos läsekretsen i den här bloggen.
* * *
Nationalsångsvrålet här inne brukar också vara…ja, rent surrealistiskt.
* * *
Kan meddela att jag har en elak finne i nacken och att den skaver mot min fina skjortkrage.
* * *
Som borlängepöjk är det svårt att inte uppskatta Brent Sopel lite extra.
Han ser ju EXAKT ut som en gammal täckjackspunkare från Tjärna Ängar.
* * *
Då så.
Isen spolas, kaffet är upphällt och Kucen sitter på sin plats.
Snart gametime i United Center.
Det här blir helt fantastiskt, det är vad jag tror.
Och i periodpausen hörs vi igen.