Playoff-krig i Windy City, del 2

Slutspel, kallas det.
Ett spirituellt, kvickt, tidvis underbart Chicago dominerar kraftigt och skapar en hel drös sprakande chanser.
Men det är Canucks som leder – efter två slumpmål.
Så är det, man ska sätta chanserna, i synnerhet den här tiden på året– eljest spelar det ingen roll hur vackert man spelar.
* * *
Ja, herreud, nationalsången!
Jag lovar, vi hör inte ett ljud av den högmodige vokalistens sång. Den dränks fullständigt i det våldsamma, stegrande vrålet från läktarna.
I sanning häftigt.
* * *
Niemis retur på andra målet hade inneburit målvaktsbyte till och med i Mora.
* * *
När Suger Kane och Toews får riktig snurr på anfallen, då blir man ju lika tagen som när man ser en solnedgång Grand Canyon första gången, hör Billie Holiday sjung eller smakar gåslever.
Det är en monumental skönhetsupplevelse.
* * *
Däremot har ju Bobby Lou börjat alldeles strålande. Sa ju det. Han är visst en big time man, nuförtiden.
* * *
Ja, man ska passa sig för Yellbear. Det tål att påminnas om att hans stora förebild heter Kronwall!
* * *
Offroad, nu är du dig inte lik. Ta det lilla lugna, såna utbrott blir inte publicerade.
* * *
De här jävla tandpetarna de använder till klubbor nuförtiden… det börjar ju bli parodiskt.
* * *
Kidder, det konstaterade jag redan efter ha sett honom i omklädningsrummet i Nashville häromveckan-
Kane håller på att spara ut till en klassisk hockeyfrilla.
I like.
* * *
Meddelande i jumbotronen under introt:
Welcome back, Vancouver – We’ve been waiting for you…
ärligt hotfullt och fint!
Sen fyrar de av en film lika suggestiv och högtidlig som vinjetten till ”Macahan”.
I Chicago vet dom hur man bygger stämning
* * *
Sant, Pensfan. Staal är en av de verkliga karaktärspelarna i Penguins.
Men ändå.
De är så mycket bättre än övriga kvarvarande lag att jag inte kan se hur de ska hindras från att gå hela vägen.
* * *
Om någon canuck verkar bortkommen efter reklampauserna kan jag berätta vad det beror på.
Cheerleader-tjejerna Hawks skickar ut för att är minst sagt distraherande.
Herregud, politisk korrekthet är tydligen inget som står högt i kurs i Windy City.
* * *
Nej, Prytzen jag är officiellt helt neutral här. Jag håller på hockeyn. Och därför är jag på strålande humör. Det är ju underhållning på högsta nivå det här.
* * *
När Erhoff sätter ettan på den då skymde Niemi slår organisten näven orgellocket så flisorna yr i luften inne i hans lilla loge.
Sen spelar han oberört vidare på nån oförarglig liten dänga.
Det är en fin syn.
* * *
ms, jag tror det blir bättre om någon de lyssnar på levererar den uppmaningen.
* * *
Nu får Hawks-fansen i kommentatorsspåret rycka upp sig.
Är det nåt man kan vara säker på är det att the younbloods i det här laget aldrig ger upp. De har inte riktigt förstånd att bli skadade, de bara trummar på,.
Kort sagt, nästa gång vi hörs tror jag det här är utjämnat.
Det blir i paus nummer två det.