Saturday night boom boom, del 3 – The End

Sorry att det inte blev mer ordat i natt.
Men dels var jag alltså lite slutkörd och kände att jag trampade luft när jag försökte formulera mina små fånigheter.
Dels hade jag finbesök i korresoffan, av drömcoacherna Olsson och Eriksson. Då får man ju se till att vara en någorlunda trevlig värd och inte sitta vid datorn och uggla.
Nu är jag på hugget till Vancouvers sista dans istället, okej?
* * *
Känns lite…ja, jag vet inte, vemodigt kanske, att Wings redan tagit semester.
Jag är van vid att tillbringa den här tiden på året i Motown; att sitta på 70:e våningen i Marriott-skrapan och titta på Windsor på andra sidan floden, spela Craps på MGM-kasinot och andas den sällsamma, bläckfiskslemimpregnerade luften i The Joe.
En vår utan de ingredienserna kommer att ta tid att vänja sig vid.
* * *
Eriksson var under kvällen allra mest imponerad av Malkin och Olsson av Thornton – samt min beställning från Domino’s Pizza…
* * *
Det var ju inte kul att se The Mule utslagen på isen, men Dogges propp höll världsklass.
Och jag är övertygad om att den hade betydelse.
Detroit blev lite skärrat – och i bytet efter smällde Marleau in 2-1-pucken.
* * *
Men nånstans är det förstås angenämt att veta att vi inte får samma finallag för tredje året i rad. Och jag kommer inte at sakna Ohio Turnpike.
* * *
– Det var förstås inte personligt, säger Dogge själv om The Mule-proppen, men han dundrande in sex poäng på oss i förra matchen. Då får man en target på bröstkorgen.
Han kan inte bara tacklas, han kan formulera sig också.
* * *
Jag blir alltid lite rörd över att se den hjärtliga handskakningsceremonin när krutröken lagt sig. De som nyss vara bittra fiender visar varandra den djupaste respekt…ah, det är så fint.
* * *
Jacksprow, jag lyfter på den imaginära hatten. Du är mer än en omutlig optimist. Du har rätt också. Big Joe har äntligen blivit en slutspelsaktör.
* * *
Det bråkas i kommentarerna till referatet på nätet ser jag. Well, jag har bara skrivit text, utan – inte satt några rubriker.
* * *
Bra att Wings har en lång flygresa hem och har tid på sig att dränka sorgen. Det misstänker jag att de just nu gör å det allra grundligaste.
* * *
Zäta är som vanligt en no-bullshitter.
– De var bättre och de vann rättvist, konstaterar han matter-of-factly.
Svårt att invända där.
* * *
Jag delar Nicke Erikssons känsla av att Malkin verkar vara på gång att varva upp
I så fall är finalplatsen klar.
* * *
Chicago mot San Jose…nog känns det som en rätt så magisk konferensfinal.
Vi hörs när Chicago – ja, jag är helt övertygad – säkrar sin plats i the classic match-up om några timmar.