Stanley Cup-final

Firmafesten har börjat.
För firmafest är just vad Stanley Cup-finalen för det mediauppbåd som följer NHL.
Efter ha varit utspridda i olika hallar under hela säsongen, från första omgången till sista konferensfinalen, är alla plötsligt samlade i samma unkna källare och murvlarna blir alldeles till sig,
Det ungefär som på backstage-området i Hultsfred – fast betydligt nyktrare.
Yours truly står knappast i centrum, jag är bara bra bekant med några stycken och ses av resten av som en konstig europé som bara tar plats, men älskar varje sekund ändå.
Det här är – vid sidan av Elaine’s födelsedag, första doppet i poolen på Miramonte-resorten i Palm Desert och Peace & Love  – årets absoluta höjdpunkt.
* * *
Bad news på en gång.
Boucher har läkt snabbare än beräknat och blir av allt att döma reservmålis i morgon.
Chansen att Johan Backlund får spela Stanley Cup-final har därmed minskat radikalt.
– Ja, det blir till att sitta i nån loge och vara nervös. Men det är ändå stort att få vara med om det här äventyret, säger han  och vrider ur ett dyngsvettigt underställ efter fredagens träning i festklädda United Center.
Med tanke på vad Flyers haft för slags tur med sina målisar den här säsongen skulle det inte förvåna om han snart sitter i båset igen.
* * *
Sköj att ni gillade stora tipset, det är superskoj att sätta samman.
Håkan Loobs ambitionsnivå är helt häpnadsväckande, men jag bara tackar och tar emot.
Så ska det se ut.
* * *
Missar Chicagos fredagsträning – på grund av den sedvanligt sinnesjuka trafiken in från O’Hare.
Skogens, du måste reda ut det här åt mig. Hur kan det vara rush hour dygnet,  åt alla håll och kanter?
Det är ju som LA – utan fjortonfiliga freeways.
* * *
VIK Forever, bloggen var givetvis i kontakt med Foppa också, men han ville inte tippa.
* * *
Inte nog med att Backe inte får vara reservmålis längre. Han har dessutom blivit av med sin plats i omklädningsrummet och får sitta på en stol mitt i röran och byta om.
Bloggen rasar!
* * *
Det har för övrigt kommit in två eftersläntare – alltså tillfrågade som inte hann lämna sina tips innan jag avlossade elefant-inlägget.
Här är dom.

– Jag har inte kunnat se så mycket på slutspelet, men jag tror på Chicago.
Samuel Påhlsson, Columbus Blue Jackets.

– Jag tror på Chicago. Jag har trott på dom eller Pittsburgh hela tiden. Nu har jag bara ett lag kvar…
Varför?
Jonathan Toews, Antti Niemi, Duncan Keith och Brent Seabrook är några av anledningarna. Chicagos lag är komplett, helt enkelt.
Chris Härenstam, SVT.
* * *
Vi murvlar bor på klassiska Palmer House, uppfört när Stan Mikita fortfarande gick i blöjor, och det har sina poänger, men jag får först ett rum som vare sig är större, bättre ljudisolerat eller angenämare än en genomsnittlig bajamaja.
På mitt sedvanligt hövliga och vänliga sätt (well…) lyckas jag dock snacka mig till ett större rum, så nu är allt frid och fröjd i Chi-Town.
* * *
Lill-Pröjsarn råkar jag nå på golfbanan och när jag fått ur honom tipset säger han:
– Du kanske vill prata med Hedberg också?
Wow, Lill-Pröjsarn och Anders Hedberg tillsammans på golfbanan. Lyckost de som råkar springa på dem. Det skulle ju vara som att se Mick och Keith ihop.
* * *
Givetvis, det är usel rap-metal som dunkar på stereoanläggningen när vi ramlar in i Flyers omklädningsrum.
Jag misstänker Simply Red-Hartnell. Han sitter intill och ser ut att digga medan han sätter upp sin sällsamma kalufs i en hästsvans.
* * *
Ni tror mig inte, men sådär var tredje-fjärde människa i det soliga vardagsvimlet på Chicagos gator har Blackhawks-jerseys eller Blackhwaks-t-shirts.
Det
* * *
Velvet Underground-Ville kommer fram och frågar om det är sant att han kallas Velvet Underground-Ville i den här bloggen.
Det kan jag ju inte neka till,
– Suveränt, säger han och ler lyckligt.
* * *
Några nyheter från Bettmans presskonferens under fredagseftermiddagen:
Det blir en Winter Classic nyårsdagen 2011 också, mellan Penguins och Capitals, på Heinz Field i Pittsburgh.
Bäckis får alltså skaffa långkalsonger nästa viner.
Dessutom blir det ytterligare en utomhusmatch – en ny Heritage Classic –  mellan Flames och Habs i Calgary i februari  
Vidare:
Spelprogrammet för nästa säsong presenteras redan 22 juni, en månad tidigare än vanligt, och i augusti ska Shanny – numer något så fint som VP For Hockey and Business Development – hålla en ny ”summit” i Toronto i augusti och testa nya regler och idéer och what not.
* * *
Pratar förstås Fast Freddy Shoestring med Blair Betts.
– Åh, Freddy, säger radarpartnern från Garden. Han fick aldrig någon chans i Calgary, men i Toronto verkar dom fatta vad det är dom har för spelare.
Just precis.
* * *
Man märker redan på ackrediteringsbrickan att NHL:s pressavdelning har en tajtare budget i år,
Det brukar vara påkostade ID-handlingar med stämplar, fina emblem och annat lullull som får fåntrattar som mig att känna sig viktiga.
Nu ser det ut som nåt en fjortonåring lappat ihop sin första PC.
Kolla bara

Inte får vi någon presentväska heller. Skandal! (OBS! Ironi!  Skojar bara – jag begär inget mer än kaffe)
* * *
Velvet Underground-Ville berättar för övrigt att han just nu mest lyssnar på Warren Zevon.
Det är verkligen klass på den pojken.
* * *
Det enda jag, på grund av den där jävla trafiken, hinner se av Chicago är Patrick Kanes baksida när han lufsar ut i en korridor för att ta sig hem.
Han har flip flops, shorts, T-shirt och baseballkepa och påminner därmed mer om en Mallorca-turist än en superstar som snart ska spela Stanley Cup-final.
Strax bakom kommer Johnny Toews i ungefär samma mundering.
– Vi ses i morrn, hojtar han åt radarpartnern till.
* * *
Det är ändå lite ledsamt att se Hanson Brother Carcillo komma in i omklädningsrummet bland de sista, alltså de som är reserver och får stanna ute på isen och köra extra efter varje träning.
Vilket öde, alltså. Han har spelat med laget hela jädra säsongen – och så blir han petad NU.
Det är nåt Page Six Sean kommer att påminna honom om när de möts nästa säsong…
* * *
Chicago Tribune har en fin artikel om alla band som finns mellan finallagen – och spelare och ledare i dem.
Sugar Kane har till exempel delat lägenhet med James van Riemsdyk och om sannolikhetens lagar upprätthållits vid draften 2007 hade de varit lagkamrater idag. Flyers hade då 75 procents chans att vinna draftlotteriet, men Chicago – med blott 25 procents chans – drog vinstlotten och kunde välja Kane först.
Michael Leighton har vidare lirat i Chicago i många år  – och Patrick Sharpe har spelat i Flyers.
Jonathan Toews berättar också att han under OS blev så bra polare Mike Richards att de fortfarande ringer varann emellanåt. Där var han, liksom Duncan Keith och Brent Seabrook, även lagkamrat med Pronger.
Och Pronger hade The Voice Quenneville som coach i St. Louis i åtta säsonger (bland annat när Biffen var där och hälsade på Rico Persson 2000; jag är övertygad om att de minns det glasklart…) – medan Laviolette (nöjs, språkpolisen?) ledde Ladd till Stanley Cup-titeln med Carolina 2006.
* * *
En sak vi ska reda ut under den här resan är förstås om Chicago-blues eller Philly-soul är bäst.
Alltså, Muddy Waters, Howlin Wolf och Buddy Guy – eller O’Jays, Teddy Pendergrass och Delfonics?
Oviss match, det med.
* * *
Nej, nu ska jag sätta på mig en finare skjorta och gå på ”Media Welcome Reception”  på Rockit Bar & Grill.
Kanske kan bli en stänkare eller två, vem vet.
I morgon är det – ojvoj! – match.
Vi hörs då.