Stanley Cup-final, del 2

Here we are.
Stanley Cup-finalen 2010 ska börja.
Vilken fest det blir.
Vilken oförglömlig happening.
Vilken orsak till extas (för att nu knyta ihop mina olika verksamheter…).
Om matcherna blir ojämna, om coacherna begår taktiska missar eller om puritanerna kan hitta något annat fel spelar egentligen ingen roll.
Att hockey är världen bästa, mest fascinerande och kittlande sport handlar ju inte bara om vad som händer i själva matcherna, eller om resultatet.
Det handlar lika mycket – eller mer – om hur den nyspolade isen blänker i det gnistrande strålkastarskenet. Om det korta, metalliska ljudet när pucken träffar klockrent i stolpen. Om doften av fukt, svett och avgaser längst nere vid rinken. Om snön som sprutar när Big Buf bromsar in framför Michael Leighton. Om vrålet på läktarna när det är 40 sekunder kvar, Hawks jagar kvittering och Johnny Toews plötsligt har öppet mål. Om de färgsprakande tröjorna. Om det häftiga i att se Sugar Kane eller Mike Richards lägga sig i tvär överstegsåkning och skära in genom en tekningscirkel. Om skakningarna i plexit efter en halvful Chris Pronger-tackling. Om hur svetten droppar från Campbells panna när de zoomar in i båset. Om hur det låter när skridskor skär i isen…
Nu, när de största matcherna på planet avgörs, dras allt det där till sin spets, så jag säger det igen:
Vilken fest det blir.
Vilken oförglömlig happening.
Vilken orsak till extas.
* * *
Det blev en förhållandevis stillsam ”media reception” på Rockit Bar & Grill igår – Le Biff var faktiskt i säng före midnatt.
Men Schauben ska i alla fall veta att jag under en kort period stod alldeles intill Bob McKenzie i baren.
Han drack Bud Light och såg snäll ut.
* * *
Försöker bjuda Hammer Yellbear på en snus efter morgonvärmningen, men han viftar avvärjande, nästan i panik.
– Nejnej, fan, det är ju bara när vi vunnit. Ta bort, det här kan förstöra hela traditionen, menar han.
Så nu vet Hawks-fansen vems fel det är om allt går åt helvitte ikväll.
* * *
Titta, Virre Virtanen kliver in i kommentatorsspåret!
Hur stort som helst.
Och ja, Fredrik, det lär ha varit Sedin-bröderna du träffade i Wachovia Center den gången…
* * *
Det sägs så mycket fint, nästan högtidligt, av spelarna inför kvällar som den här.
Hör här bara Kris Versteeg.
– I’ve played this thing a thousand times on the street, so I better be ready.
Är inte det lite vackert?
* * *
En syn på läktarna som får alla att vakna under förmiddagen:  
Mike Milbury och Don Cherry i lycklig omfamning.
Det är som att se Phil Leotardo och Richie Aprile kramas.
* * *
Kom inte och säg nåt annat än att det är bra krut i Calle Johansson.
Han kom inflygande idag, men jetlag och tidsomställning och hela fan till trots sätter han sig om någon intill Niklas Holmgren i kommentatorshytten och ”gör” den här matchen åt er.
– Somna kan man göra någon annan gång, påpekar han.
* * *
Han är den förste i historien från Eksjö – för att inte tala om Russnäs – som spelar Stanley Cup-final, så lite nervös borde Hammer vara.
Men inte alls.
– Jag är bara glad att det börjar nu. Man han har hunnit gå och bli rastlöst i väntan på den här första matchen, säger han.
* * *
Calle Johans är för övrigt närmast tagen av min outfit
Well, är det Stanley Cup-final så är det. Då SKA man ha dubbelknäppt, glansig kostym, silkeslips och nyputsade skor. Annars har man inte förstått hur stort det här är,
* * *
Ser Simply Red-Hartnell naken när jag står och väntar på Velvet Underground-Ville efter
Det känns efter den incidenten som att jag aldrig riktigt kan bli mig själv igen.
* * *
Chicago Tribune har kommit på en kanonidé. De låter en lång serie kända människor tippa finalserien. Hm, den kanske man skulle sno…
Mark Cuban, Dallas Mavericks oblyge ägare, svarar:
– Blackhawks in 6. Because the Hawks are the better team and I really don’t like the Flyers, or any team from Philly for that matter.
He he.
* * *
Har det inte varit väldigt tyst om Skogens de senaste dygnen.
Var är du, gosse?
* * *
Hör Glenn Healy säga ”fuck it” på bussen från hotellet till hallen.
Det är inte lika chockerande som när Göran Persson sa ”det kunde man ju ge sig fan på” i samband med en intervju på FN (Höken välte ner en lampa i Jan Eliassons fina kontor, därav reaktionen…), men jag blir alltid tagen när jag hör tv-profiler svära.
* * *
I skrivande stund är det en och fyrtio till gametime och man märker det till och med här nere i källaren, i vårt presscenter…något stort är på gång.
Jävla häftigt!
* * *
Chicago Tribune har intervjuat Johnny Toews mamma (!) också.
– Han och Patrick Kane är bra för varandra. Om bägge två som Johnny skulle det bli för seriöst och om bägge två var som Patrick skulle det bli för vilt. Balansen är perfekt, säger hon.
* * *
För Kometens info:
Självaste Ryan Miller går plötsligt förbi på läktaren under förmiddagen.
Han ska spela in något slags reklamspot på isen efter Flyers värmning och nä, han verkar inte helt bekväm i rollen som skådis.
* * *
Blackhawks-jerseyn är väl okej. Men att dom också satt hjälm och skridskor på Michael Jordan-statyn utanför United Center känns något…over the top.
* * *
De känner inte varandra närmare, men det kommer inte att dröja förrän spelarna i finallagen tycker riktigt illa om varandra.
– Nej, det går fort. Jag skulle nog säga att det redan börjat, säger Hammer med ett lätt flin.
* * *
Tråkigt besked om Dennis Hopper.
En av mina absoluta favoritscener i hela filmhistorien är när han och Christopher Walken möts i ”True Romance”.
* * *
Niklas Holmgren svettas ymnigt när han spanar in environgerna i United Center under förmiddagen.
– Ja, det är irriterande. Jag var ute och sprang i morse och eftersvettningarna slutar aldrig, förklarar han.
Det bevisar ju bara att man inte ska hålla på med sånt trams. Kroppen vill inte…
* * *
Åh, Wville…Keith mot Richards, det är ju suveränt. Tack för den!
* * *
Pressläktarannexet, där vi från utlandet får sitta såna här gånger, är placerad högst upp på kortsidan bakom Niemis kasse i första och andra
Benutrymmet är sådant att det kommer att kosta några av oss en och annan knäskål, men annars finns inget att klaga på. Vi har lysande uppsikt över hela isen.
* * *
Kimmo Timonen är betydligt kortare än man tror, rena Mats Näslund faktiskt, men han ser ändå grymt cool ut när han promenerar genom omklädningsrummet i en orange hoodie.
* * *
Nationalsångsvrålet kommer förstås att slå alla decibelrekord ikväll, det har liksom ackumulerats i en veckas tid.  Och ska man tro Calle Johansson kan det ta hårt på Flyers-lirarna.
– Det var riktigt tungt när man spelade här, det kändes som man låg under med 2-0 redan efter den där nationalsången, säger han.
Det är av dom som slutat spela man får höra sanningen…
* * *
Velvet Underground-Ville har lyckats odla rena Zäta-skägget.
– Mm, visst är det snyggt, säger han och drar lite det täta buskaget.
Ja, inte menade jag på nåt annat sätt…
* * *
Hyresgäst-Johan är lika chockad som några av er över att man alls kan fråga om Philly-soul håller samma klass som Chicago-blues.
Men jag insisterar…Harold Melvin & The Blue Notes, mycket sexigare än så blir inte musik.
Om jag nån gång får ordning på min just nu helt uppfuckade Spotify ska ni få se.
* * *
Barack Obama är hemma i stan och trots att Vita Huset redan hunnit dementera går rykten om att presidenten dyker upp här ikväll.
Now, DET vore cool.
* * *
Chicago har, precis som före tredje San Jose-matchen, bott på hotell under dagen.
För tre tusen fem hundra spänn per rum.
Och money betyder förstås nothing om man hittar sätt att vinna.
* * *
Russnäs…tänk att bucklan kan komma dit i sommar.
Jag vill inte säga ”håla”, men…har den någonsin varit på en mer osannolik plats i Sverige?
* * *
Flyers-fansen snodde ju, något hånfullt, Olé-sången av Montreal i förra omgången.
Kommer dom, undrar man, att kidnappa ”Chelsea Dagger” också?
Det skulle kräva avancerad samordning, men man ska aldrig underskatta Philadelphia.
* * *
Värmning pågår, och det är två som gör påfallande starkt intryck på Biffen.
Patrick Sharp och Velvet Underground-Ville.
Dom kommer att hamna i protokollet, count on it.
* * *
Ja, den här extra pressläktaren är alltså belägen ute på en vanlig sektion, så nationalsångsvrålet kan bli en verklig utmaning för hörselsnäckorna den här gången.
* * *
Yellbear, å sin sida, åker rätt coolt och blänger på Flyers-spelarna under värmningen.
Förhoppningsvis ser han ut ett offer för de där Krowall-tacklingarna han har i sig men tillämpar så sällan.
* * *
Det är längre till kaffet än någon gång tidigare i slutspelet, men lyckligtvis sitter Hyresgäst-Johan intill.
Han ska få jobba.
* * *
Okej, håll i er.
Stanley Cup-finalen börjar när som helst.
History will be made.
Och jag återkommer, enligt sedvanligt mönster, i första pausen.