Stanley Cup-final, del 3

Såna här serier brukar vara tillknäppta och målsnåla, i synnerhet början när lagen fortfarande känner på varann.
Här står det 2-3 efter första.
Ojvoj.
Underhållande har det varit, om kanske inte ”bra” i ordets rätta bemärkelse – fast hur det är med det redde vi ju ut i första inlägget.
Jag tyckte det såg ut som att Hawks var på väg att ta över efter Bollands ledningsmål – i numerärt underläge, dessutom – men istället var det Flyers, karaktäristiskt oberörda över att ”momentum” just glidit dem under händerna, som la i en till växel och började ställa väldiga besvär för Hawks-backarna.
Kan bli intressant det här.
* * *
121 decibel, talas det om här.
Under nationalsången alltså.
Det kändes som dubbelt här ute på läktarplats.
Skicka United-publiken på världsturné. Den skulle göra braksuccé.
* * *
Nä, jag skulle tydligen inte bjudit Hammer på den där snusen i morse.
Det var inte så här han skulle presentera sig för storpubliken hemma i Sverige…
* * *
Forward, det där lät som det var mitt eget 18-åriga jag som skrev ett inlägg från en sommarnatt på Bygatan i Borlänge 1985.
Vackert.
* * *
Sa jag inte nåt om Velvet Underground-Ville och målprotokollet?
Nu gick pucken visserligen via Hammers huvud – Tommy Salo från Russnäs liksom – men det räknas, det med.
* * *
Det är så man ryser bara av speakerns välkomstfras.
– Ladies and gentlemen, welcome to The Stanley Cup Finals.
Ja, tack. Vi är i sanning glada över att få vara här.
* * *
Jag tror att Coburn redan som pojklagsspelare fick höra att man inte ska drälla med pucken på blålinjen på det sättet.
I Stanley Cup-finalen är det måhända ännu olyckligare…
* * *
Men Niemi har inte riktigt varit sitt vanliga slutspelsjag han heller.
Inte så konstigt, kanske.
Det här är en STOR scen och han hade inte ens ett riktigt kontrakt när säsongen började.
* * *
Precis innan lagen kommer in på isen och det mäktiga laser-introt rullar och stämningen i hallen är så förväntansfull att det känns som att man skulle kunna tända eld på den, då kan jag inte låta bli att tänka på alla stars som aldrig fåt uppleva det här.
Bäckis, Henke Lambo Lundqvist, Henke och Danne Sedin, Dogge…se för satan till att få spela Stanley Cup-final någon gång.
There’s nothing like it. Nothing.
* * *
Det är inte kjolar cheerleader-tjejerna som skrapar isen i United har på sig.
Det är breda bälten.
Ojvoj.
* * *
Simply Red-Hartnell verkar inte direkt ha något emot att spela final.
Han är lika het som den där kalufsen är röd.
* * *
En underlighet med att sitta här ute är att det plötsligt kommer tjommar och skriker ”Beer! Beer! Cold beer! Five dollars”.
Det händer sällan på den vanliga pressläktaren.
* * *
Mitt tips är att The Voice lever rövare i omklädningsrummet under den här pausen.
Han har väl tjatat i en vecka om hur jävla farliga Flyers är runt kassen – och så ser hans spelare ändå helt tagna ut på den så kallade sängen.
* * *
En annan underlighet är att det plötsligt kommer fram påstrukna tjejer och frågar vad det är för bisarrt språk jag skriver på.
Det händer inte heller på Gardens läktare.
* * *
Åh, Prytzen, jag blir lite tagen av beskrivningen av den ljusa svenska natten också,
Jag skulle kanske inte byta, men det är verkligt fint det med.
* * *
Har ingen kontakt med Viasat-gossarna under match, så tyvärr – jag kan inte hjälpa er.
* * *
Nu gör Sharp ett också.
* * *
Okej, finalen fortsätter.
Ska vi tippa på mer disciplin – framförallt från Hawks-spelarnas sida – och lite tajtare spel?
Annars står det typ 5-7 nästa gång vi hörs.