Stanley Cup-final, del 14

Välkommen till Philadelphia.
Här kokar det.
Av finalfeber såväl som av sommarvärme monumentale.
Det är inte bara – för att fortsätta med skräddarbackssvensken –  rena mallis.
Det  är rena  Death Valley.
Vad det betyder, mer än att den stackars isen här i Wachovia förmodligen kommer att suga oxballe, vet jag inte,  men det känns kittlande, det känns inspirerande och det känns som att jag kommer blogga fingrarna av mig.
Game 3 väntar.
Är ni med?
* * *
Är uppe redan vid åtta och febrar över Philly-Marriotts omtalade frukost.
Och på vägen ner till godsakerna stannar hissen några våningar under min, dörrarna öppnas och in kliver – Mark Messier.
Så borde alla dagar börja.
* * *
Som ni säkert minns var jag rätt så förvissad om Chicago-seger i sista inlägget från United i måndags.
Well, efter ett dygn i The City of Brotherly Love är den tvärsäkerheten raderad.
Jag vet inte om det beror på  att jag blir påverkad av den pulserande hockeyfebern i stan, på den småleende självsäkerhet som präglar hemmaspelarna efter morgonvärmningen eller bara på vetskapen om i vilket hellhole vi befinner oss, men det känns plötsligt som att det blir mycket, mycket svårt för Hawks att vinna här.
* * *
Yellbear Hammer står och drar sig i skägget när mediauppbådet omringar honom efter morgonens lilla åkning.
Det – skägget, inte mediauppbådet  – börjar bli…mja, tätt ska vi väl inte komma och påstå att det är. Men långt.
– Ja, säger han, om man jämför med Kane och Toews, mina jämnåriga i laget, tycker jag ändå att det är bra. Toews, jag vet inte…han kör något slags wolverine-stajl.
Ha, där fick vi ett nytt smeknamn.
Wolverine Toews.
* * *
Först Messier. Sedan håller jag på att snubbla över Brian Engblom i pressentrén också.
Inte tillnärmelsevis lika stort, nej.
Men det känns upplyftande att kunna konstatera att han inte längre går i stentvättade jeans.
* * *
Har varit upp och inspekterat pressläktarannexet nu, vid sektion 222 – och jodå, vi kommer att ha oregerliga Flyers-fans på alla sidor om oss.
Ojovoj.
* * *
Den psykologiska krigföringen från Flyers sida börjar bli riktigt underhållande.
Ni såg den om Pronger och Eagers puck efter matchen i måndags (om inte; läs i kommentatorsspåret). Nu försöker coachen – Au de Toilette – terra Niemi också.
– Han är ändå rookie, det måste vara svettigt att spela i Stanley Cup-finalen, det är mycket press, säger han infamt.
Keep on trying, säger jag.
Niemi verkar vara typen som möter orkaner, jordbävningar och Flyers-forwards on fire med samma lugna, uttryckslösa min.
* * *
Han kommer från grannkommunen, men nej – Yellbear Hammer har aldrig varit på Hultsfredsfestivalen.
– Jag har velat många gånger, men det har alltid varit nånting med hockeyn just då, berättar han.
Ibland är det skönt att man inte är idrottsman ändå. Jag klippte  nitton Hultsfredsfestivaler innan jag flyttade hit – och jag hade obeskrivligt roligt på allihop.
* * *
Big Buf åt middag med en fager dam på flotta Japonica söndags, rapporterar Chicago Tribune.
Han behövde dock inte pröjsa för krubbet.
Nä, krögaren bjöd inte the local hero på krubbet.
Det var Vince Vaughn, placerad vid bordet intill, som tog notan.
Classy.
* * *
Däremot hade Yellbear faktiskt tänkt att åka på Metaltown i sommar.
– Ja, jag gillar lite hårdare grejor. In The Flames är till exempel ett favoritband. Men nu vet jag inte om jag hinner hem…förhoppningsvis är jag kvar och firar i Chicago,
* * *
Det är en syn att se Carcillo på nära håll, som i omklädningsrummet i morse.
Hanson Brothers-vibbarna avtar ju inte i styrka av det faktum att ligisten underlåtit att ersätta tre utslagna framträder och exponerar ett jättelikt hål varje gång han flinar, vilket han gör väldigt ofta.
* * *
Det slår aldrig fel.
När man hör någon skratta riktigt gott här i environgerna visar det sig alltid att Calle Johansson befinner sig i närheten.
Han har en bottenlös ocean att hämta obetalbara stories och anekdoter ur, den gode Johansson.
* * *
Det var en sån dag när slipsen vägrade låta sig knytas idag.
Men nu sitter den – en  ljusgrå, glansig Donald Trump-snara – där den ska.
* * *
Det som talar mot Hawks idag är förstås att de som bortalag måste byta först, vilket innebär att The Voice får svårare att matcha Bolland mot Richards-kedjan.
Samtidigt får Au de Toilette ännu lättare att göra som han vill mot Kane, Big Buf och Wolverine.
* * *
Har gjort en Verizon idag.
Alltså smugit in vid zamboni-entrén, hos Phillys egen Spol-Jansson, och trampat lite på isen.
Det kan ni tänka på när det bökas nere i Leightons högra hörn ( i andra och tredje):
Där var blogg-biffen och slog en stepp med finskorna för några timmar sedan
* * *
Messier, byt the way, är här för att presentera de nominerade till the leadership award som varje år delas ut i hans namn.
De heter, fick vi just veta, Shane Doan, Ryan Miller och Sidney Crosby.
Jag som trodde Alexander Semin skulle få priset i år…
* * *
Så vad gör spelarna i en final när dom är on the road och har dötid mellan matcherna
Ligger och slötittar på tv, tror jag.
– Nej, korrigerar Yellbear, i första hand spelar vi tv-spel. Vi har ett separat rum för såna spela på hotellet och jag kan lova att det är jäkligt tävlingsmässigt…
* * *
Nu, serrni, har Varpu klivit in i finalen.
Allt är med andra ord som det ska igen.
* * *
En timme före första nedsläpp kör de livesändningar på jumbotronen från tailgate-partyt som rullar ute på parkeringen.
Dom få som hunnit parkera på läktarna tycker dock att konferenciern är en fåntratt och börjar omedelbart skandera:
– Asshole! Asshole!
Ha ha, Philly…
* * *
Eftersom serien mot San Jose gick så häpnadsväckande fort har Hawks inte spelat en bortamatch sedan 18 maj.
Vad det får för betydelse har jag ingen aning om, men eftersom de trivs så bra on the road borde de vara excited över att äntligen få vistas i fientlig miljö igen.
* * *
Idag är den japanska pressen här också, kan jag meddela. Närmare till New York, då orkar också de största elefanterna röra på sig…
* * *
Ingen behöver oroa sig för att Velvet Underground-Ville blir distraherad mellan matcherna.
Han bor nämligen på ett hotell vid träningsrinken – i New Jersey.
– Och där händer nästan mindre än i Detroit, skrockar han.
* * *
En gubbe också har hunnit vara här och skälla om att vi journalistjävlar tagits hans plats med vår förbannade pressläktare.
Mm, allt var ju min idé.
* * *
Det är ändå Big Buf som utstrålar ”jag gör mål ikväll” under värmningen.
På andra sidan känns det om att Pronger har finkalibrerat siktet på klubban , och Velvet Underground-Ville är overdue för ett finalmål.
Saida-Biffen har talat…
* * *
Jodå, Sipo – jag har suttit där många och glatts över den generösa popcorn-servicen. Men det är där det. Vi är ju placerade på ett specialbyggt annex, mitt ute i publikkaoset.
* * *
Vilka Philly-kändisar finns det egentligen som skulle kunna kom hit och stöda Flyers?
Bill Cosby kanske.
* * *
EJN, vilka håller du på? Du var stor Hawks-sympatisörer under grundserien, men nu känns det som du har ett mycket gott öga även till Flyers.
* * *
Det står dock en vakt precis vid min sida.
Bra det.
För Naturligtvis kommer det ett par tjommar i Hawks-jerseys och sätter sig mitt i det stökiga, brandgul-svarta havet på sektionen precis intill
Så här kan bli härligt kaos.
* * *
Mja, Richards ser också väldigt målsugen ut.
Men nu kan jag inte gardera mig mer.
* * *
Eminem i högtalarna under värmningen.
Igen:
Philly…
* * *
Den japanska kollegans dator ser verkligen spejsad ut – han skriver med jap-tecken, i konstiga staplar.
Och så verkar han hålla på Hossa.
Han sken upp när slovaken blev inzoomad på jumbon.
* * *
Det sägs att Philly tänker ge Chicago en match med sin ”God Bless America”.
Då får dom fan ta i här inne.
* * *
Okej, gametime alldeles snart.
Game 3.
I ett brandgult, aggressivt, berusat Wachovia Center.
Håll i er!