Stanley Cup-final, del 20

Jaha, då sitter man här igen.
I Wachovia Center.
För final nummer fyra.
Så jäääävla underbart.
Det är fortfarande så jag ibland får nypa mig i dubbelhakan för att försäkra mig om att jag faktiskt får vara med om det här.
Om någon sagt det när jag var liten gosse hemma i Borlänge, att jag en gång skulle följa hela finalserier i Stanley Cup, då hade jag nog tappat Mariekexet i chokladkoppen.
Då, på sjuttio- och åttiotalen, var NHL nånting oerhört exotiskt. Vi fick aldrig se några tv-bilder härifrån och när vi ändå fick det såg allting så häftigt ut att man efteråt låg vaken om nätterna och tänkte på det.
Första minnet, för mig, är Canada Cup 1976. Tre Kronors match mot det helt mytomspunna Kanada började 04.00, svensk tid, en vanlig skoldag, så jag och min storebror fick gå och lägga oss redan tidigt på kvällen. Sen väckte pappa oss vid halv fyra och ledde in oss – något omtöcknade just då; en sådan bagarväckning hade jag aldrig tidigare varit med om – i  vardagsrummet, där det var dukat med choklad och rostade mackor. På tv:n lät det som att Arne Hegerfors – eller om det rentav var Lars-Gunnar Björklund och Roll Stoltz – hojtade långt, långt bortifrån  och så började dom, efter Böjes oändliga standing ovation, spela.
Jag glömmer aldrig hur det kändes. Hur den nästan blåvita isen blänkte. Hur cool Darryl Sittler såg ut. Hur det liksom lyste i de vita, reklamfria sargerna. Hur overkligt alltihop var.
Nu, 34 år senare, är jag alltså på plats för en dramatisk Stanley Cup-final på den där kontinenten långt, långt bort och det går knappt att förstå.
Hoppas jag, på det här då helt otänkbara sättet, kan ge er en liten, liten strimma av det den nioårige Biffen fick uppleva då.
* * *
Mycket avgörs i natt.
Om Hawks lyckas vinna är finalserien över. Men om Flyers istället utjämnar, då är all bets off.
Vad jag tror?
Jag är alldeles  vankelmodig. Hawks har under slutspelet 5-0 i matcher efter förluster och brukar alltså slå tillbaka med en jävla kraft. Å andra sidan…när Flyers fått igång grejorna har de i princip varit ostoppbara.
Så jag vetifan.
* * *
Vi har just satt oss tillbords för middag på utsökta italienaren Osteria och ska beställa fördrinkar.
– En dry martini. Gin. Straight up, with olives, säger jag.
– En gin tonic, fortsätter NHL-Mark.
– A glass of whine, ber Holmgren om.
Sen tittar Varpu upp från menyn, spänner blicken i servitrisen och säger:
– A Jack Daniel’s. Straight up.
Det är världens hårdaste kvinnor som kommer från vårt grannland i öst…
* * *
Au de Toilette-coachen fortsätter att terra Niemi.
Efter morgonvärmningen idag lät det så här:
– Professionell idrott är tufft. Pressen kan vara helt överväldigande och plötsligt blir det svårt att andas. Jag tycker vi hittat några svagheter vi kan exploatera hos honom och det finns fler vi ska kolla lita på ikväll.
Vad taskigt…
* * *
Vi har som bekant Kuc på på Chigao Tribune. Nu inser jag plötsligt att NHL-mannen som styr och ställer under presskonferenserna heter – Jamey Horan.
Hm.
* * *
Det låter på The Voice som att Andrew Ladd kommer att spela sin första final ikväll.
Då får Hawks bättre bett.
* * *
Holmgren säger för övrigt ”mjau”, som en katt, när Varpu beställer sin bourbon.
* * *
Skånske Jan, spänn av och sluta ta precis allting bokstavligt hela tiden.
* * *
Alla finländare i finalen – Niemi, Timonen, Velvet Underground-Ville – har, avslöjas det sent om naten, fått lakrits av Helsinki-drottningen.
Undra på att de spelar så bra.
* * *
Fredagskväll i kväll, som bekant. Så det lär ju inte bli mindre stökigt på läktarna ikväll. Jag har laddat med Jofa-hjälm och regnställ.
* * *
Har en lång, angenäm konversation med självaste Kevin Weekes i hotellbarsstöket under torsdagskvällen.
Även han tycker att Hedbä skulle passa alldeles perfekt som backup åt Lambo Lundqvist.
Ja, hissa lädret och ta honom till Gotham, Sather.
* * *
Ikväll är det meningen att det ska komma en till liten snutt med Biffen på Viasat-sändningarna.
Men inte nog med det:
Jag har fått en inbjuda att sitta med det gloriösa paret Johansson-Holmgren under tredje perioden.
Så håll både ögon och öron öppna i natt.
* * *
Enligt senaste budet skrev konsertpianisten alltså ”Sol, En dag, Vattenmun, Lik och Berg” när han försökte skriva ”Hjalmarsson”.
Ja, jag hoppas ju att Sol, En Dag, Vattenmun, Lik och Berg gör en bra match ikväll också.
* * *
Au De Toilette-coachen ser också obehagligt säker ut när han säger:
– Vi är helt komfortabla med 0-2-underläge. Det betyder ingenting för oss.
Eller som Avon Barksdale skulle sagt:
Ain’t no thing.
* * *
Vattenmun?
* * *
Kockarna i pressloungen ser nervösa ut idag.
Det är inte alls konstigt.
Efter tre matchers frånvaro har Oak Man till sist gjort entré i finalcirkusen idag.
– Och jävlar vad jag ska äta, säger han och gnuggar sina gästrikländska händer.
* * *
Kimmo Timonen ser inte direkt ledsen ut när han såhär två timmar före första nedsläpp blir intervjuad av den blonda Versus-reportern.
* * *
The top prospects från den kommande draften är på traditionsenligt sätt inbjudna för att se den fjärde finalen.
Tyler Seguin, Taylor Hall, Brett Connolly, Erik Gudbranson och Cam Fowler heter gossarna i år.
Det var roligare ifjol. Då gick Vigge Hedman omkring och såg tuff ut i The Mellon.
* * *
Blir, genom Calle Johansson, introducerad för självaste Dale Hunter under den lediga kvällen också.
Han visar sig vara hur trevlig som helst, även när den här klassikern – på Holmgrens initiativ, förstås… – kommer upp i konversationen.
– Mja, säger Hunter och ler, jag la aldrig märkte till att det blev mål…
* * *
När vi glider in mot Wachovia, i pressbussen, kör Oak Man en favorit i repris från sista grundseriematchen i…ja, vad var det, i början april, right?
– När molnen skingrades i ”Indiependence Day”, då hade det kunnat vara den här hallen som uppenbarade sig.
Ja, det är ett futuristiskt mästerverk vi sitter i.

* * *
Ni får ursäkta redaktörerna hemma i Stockholm, då är kvar i omgång 2. Då VAR det ju Boston Philly spelade mot…
* * *
Nä, men nu, här i presscentrat, undrar jag om inte Chicago tar det här ändå.
Ja, det känns som att Flyers dominerar och  skapar mest chanser, men som Bogg konstaterar i kommentatorsspåret:
Det kändes det som att San Jose, och ibland Vancouver, gjorde också.
Fast…äh, fan: Det kan sluta hur som helst!
* * *
Jaha, givetvis – när jag krånglar mig ner på sätet på det trånga pressläktarannexhelvetet fastnar ena byxfickan och i ett armstöd och nu sitter jag här och förvisar lite kalsongtyg.
Allt för underhållningen, får vi väl säga.
* * *
Nog är det fredagkväll alltid.
Jumbotronbilderna från block-partyt ute på parkeringen påminner om scener från campingen på Hultsfredsfestivalen, natten mellan lördag och söndag.
Och dom som blir intervjuad är berusat aggressiva.
– Ni fans från skitstaden Chicago, åk hem, ni vet inget om hockey, brölar en Big Pussy-liknande typ.
– Antti Niemi är överviktig. Fet. Såna målvakter kan inte vinna Stanley Cup, skrockar en mager man.
Dessbättre verkar snubbarna på sätena precis intill mig både nyktra och vänliga.
* * *
Det är för övrigt rena FN på vår bänkrad. Här sitter i tur och ordning yours truly Biffen, min japanske vän, tjeckisk tv, två tyskar, Oak Man och hyresgäst-Johan, ytterligare en japan, finländarna, polsk tv och en liten tysk gubbe till.
Kom inte och säg att hockey inte har internationell appeal.
* * *
USA-bloggen, Mathias, ska alltid rekommenderas.
Marco Polo-Persson, Wikdahl och Petter gör ett kanonjobb, hela tiden.
* * *
Hossa ser ruskigt het ut på värmningen. Han kommer att göra mål ikväll.
Detsamma gäller Simon Gagne.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Eventuella bekanta som läser här och undrar varför jag plötsligt inte svarar på sms ska veta att jag inte är otrevlig; jag har bara ingen mobiltäckning här inne.
* * *
Det kan vara säsongens sista match i Wachovia det här. I’m just saying.
* * *
Enligt Wolverine säger inte Pronger så mycket på isen som man skulle kunna tro. Han retas på andra sätt istället och jag antar att det kliar i en och annan Blackhawk när han under värmningen åker vid rödlinjen och flinar lite åt dem…
* * *
In med Backlund!
*  * *
Så, friends, ta några djupa andetag där hemma i den ljusa sommarnatten nu.
Final fyra är snart on it’s way.
Den kommer bli ett underbart fyrverkeri och jag vill se kommenterarna spruta.
Rock ’n’ roll!