Stanley Cup-final, del 21

Nä, det här blir ingalunda sista matchen i Wachoiva för säsongen.
Fortsätter det så här är det nog snarare den näst sista innan den lyckligaste hockeydagen i Philly på 35 år.
Det står alltså 3-1, sedan hemmalaget skaffat sig 2-0-ledning – och precis som i onsdags replikerat så fort Chicago fått lite liv.
Det ser ut som förra gången även på andra sätt.
Hawks drar på sig dumma utvisningar och Flyers utnyttjar sina powerplay – medan Hawks är lika impotenta som slutspels-Capitals i numerära överlägen.
Sen kanske Hawks under sekvenser har pucken mer, och snurrar omkring i offensiv zon oftare än tidigare, men de kommer ju ingenvart mot det alldeles ypperliga Flyers-försvaret.
Ja, jag har för första gången under serien börjat luta över åt Flyers-seger i finalen.
Dom är…grymma.
* * *
Hm, från där jag sitter såg det ut som att Russnäs-Coffeys klubba gick av vid första målet.
Eller så var det bara omöjligt att tänka sig att det där skulle kunna hända under några andra omständigheter.
Men det var alltså en regelrätt tavla.
Och så eländet vid mål nummer två.
Man kan nog räkna med att det kokar i det småländska blodet nu…
* * *
Ojvoj, Flyers kommer in på isen till Rocky-temat!
Supercoolt.
* * *
Bra start av Ladd.
Utvisning i offensiv zon i första bytet – i en match inför vilken Hawks talat om den oerhörda vikten av att inte ta onödiga utvisningar.
Morsning korsning.
* * *
Det är faktiskt ett alldeles oerhört tryck här inne ikväll.
Vinner Flyers inte den här elektriska kvällen, med det här stödet  ryggen, då gör dom det aldrig.
* * *
Sen följer pucko Kopecky upp med en uppenbar crosschecking i samma anfallszon, precis framför domaren och får även han sätta sig utvisningsbåset.
Då gör Richards 1-0.
Det är nog ändå, som de spekulerats om i media här, att Flyers lyckats komma under skinnet på gästerna från Illinois.
Hur ska man annars förklara idiotin?
* * *
Kimmos passning till Giroux mål är det världsklass, men – hur kan Giroux få stå där helt omarkerad? The Voice får fan riva ner tapeterna i omklädningsrummet nu.
* * *
Värdigheten, Ski, värdigheten. Man får tycka vad man vill om Pronger, men så får man inte kalla honom i det här kommentatorsspåret…
* * *
Ännu en gång måste jag upplysa om att jag får grym feeling av Black-Eyed Peas ”I gotta feeling” under idrottsintron.
Och just som jag skriver det brakar dom igång Journey, som Wikdahl skriver så förtjänstfullt om.
Men:
Dom har klippt bort raden om han som är born and raised in south Detroit…
* * *
Väldigt gött att se Leino komma tillbaka ut på isen igen.
Det hade varit för taskigt om hans fantastiska slutspelssaga slutat på det viset.
* * *
Ja, ni har alldeles rätt. Holmgren är en av de största artister jag träffat.
* * *
Tror i en reklampaus att det är fajt på läktaren nedanför mig.
Halva sektionen står upp, nämligen.
Men det är, visar det sig, bara en ölförsäljare som siktats i en trappa i närheten…
Fredagkväll var det, ja.
* * *
Visstfan, Blackhawk, så var det. Ber om ursäkt.
* * *
Ser ni Pronger efter 3-1-målet? På väg till jubelhögen glider han förbi Hawks-backarna och säger några väl valda.
Mannen missar inte ett tillfälle att störa och irritera och skaffa sig fördelar – och det funkar ju. Ungbloden i Hawks klarar inte riktigt av att hantera det här…
* * *
Nu börjar det nog göra lite ont i Hossas mage…
* * *
Nästa mål blir minst sagt viktigt – och jag är rätt så övertygad om att Flyers gör det. Detta är deras kväll, det känns i allt.
Alldeles oavsett återkommer jag nästa paus.