Stanley Cup-final, del 26

Nu är det dududududu mest hela tiden.
3-0 står det.
Så gör Hawks också sin klart bästa period i finalserien.
De kör som vilddjur i öppningen och är de facto knappt nere i egen zon en enda gång de första tio minuterna.
Till slut blir det utdelning också – främst för att några forwards äntligen vågar gå in framför mål och störa Leighton lite.
Det är då man får det som kallas skitmål.
Men man kanske ska ta och påminna om att Flyers låg under med 3-0 i ödesmatchen mot Boston också.
Dom slutar inte, dom ger inte, dom är definitivt inte slagna i den här matchen ännu.
* * *
Nationalsångsbrölet var så högt att jumbotronen fanimig fick hålla för öronen.
Och för en gångs skull:
Det är riktigt mycket liv även när Corneliuson klivit av isen.
Jag säger som jag sa om Flyers i fredags:
Vinner Hawks inte den här elektriska kvällen, med det här stödet i ryggen, då vinner dom aldrig.
* * *
Nej, vadnudå, ska Flyers-backarna åka ut för crosschecking ikväll?
Den regeln trodde inte jag var i kraft längre. Men det kanske bara är Prongs som har dispens…
* * *
Big Buff får mer uträttat under första bytet än han fick i de första fyra matcherna, känns det som.
* * *
Orkade ni läsa hela första-inlägget?
Jag klandrar er inte om ni säger nej…
* * *
Har en gubbe med käpp på raden intill mig. Det finner jag av någon anledning klart underhållande.
* * *
Ja, lite Skulltown. Lite får jag håna – i synnerhet som mina Wings-sympatier är väldokumenterade. Så enkelt var det för övrigt inte. Dom försökte förvandla Ville till nåt han inte var, det var därför det inte funkade. När han nu får spela i den roll han hade när Håkan Andersson scoutade honom så gör han succé och därmed känns det som ett ganska svettigt att misstag att trejda honom för Tollefsen och ett draftval i femterundan.
Men skit i det nu, det är roligt att det går bra för gossen och det tycker dom säkert i Michigan också.
* * *
Åtminstone en bananfluga på plats – redan i första perren.
Då vet man att det är stormatch på gång.
* * *
Nu blev du plötsligt VÄL enögd, och grinig,  Iceman. Helt fel ute var inte den gode Offroad. Kom igen nu, Iceman, lite bättre stil brukar du ha.
* * *
Hawks-fansen buar så fort pucken är i närheten av Pronger. Det kan dom ju trötta ut sig med om vill. Han bryr sig ungefär lika mycket som min mobil när jag skriker åt den för att den tar så lång tid att starta.
* * *
United tackar till och med för urladdningen med en standing ovation de sista 30 sekunderna.
* * *
Leighton har det lite tungt, men så verkar det vara med båda målvakterna i den här serien.
Dom är superheta ena kvällen och kalla som en nyårsdag i North Daokta nästa.
Patrick Roy, they ain’t.
* * *
Hawks-fansen kan uppföra sig tveksamt dom också. Det sitter en ensam Flyers i något så fint som en Pelle Lindberg-jersey på sektionen intill mig och han får motta en duktig skur av förolämpningar.
Ska det vara så svårt att köra med varann med lite stajl?
* * *
En avgörande skillnad mot tidigare är att Hawks fått spela i det uppdrivna tempo de föredrar idag.
Det brukar Flyers stoppa med sin forechecking och sitt täta spel i mittzonen, men ikväll har de ännu inte lyckats iscensätta den motelden och då blir det svårt.
Men som sagt, det har bara gått en period och Flyers är inte laget som lägger sig ner och grinar för att dom ligger under.
* * *
Håll med om att det är en bedrift att få in Velvet Underground i en hockeysändning.
* * *
Nu ska vi snusa och dricka kaffe på pressläktarannexet.
Återkommer i nästa paus.
Då kan allt vara annorlunda, ingen ska tro nåt annat.