Stanley Cup-final, del 31

Nu har Pronger fanimig gått Noel Gallagher on us!
När Philadelphia-områdets egen Mats Wennerholm, Tim Panaccio, idag ställde den något provokativa frågan ”vad, förutom ditt spel, behöver ni förbättra till morgondagens match” svarade backjätten, med ett stort flin:
– Vi kan börja med att förbättra din frisyr.
Ha!
Klassiskt.
Senare fick han också frågan vad han tycker om att Chicago Enquirer publicerat ett bildkollage på honom i konståkningskjol.
”Prongs” ryckte på axlarna.
– Jag läser inte what you guys skriver. Good or bad.
Strax därpå var Tim, på nytt, och frågade om den pågående seriens mest omtalade spelare möjligen kan beskriva hur det känns att spela Stanley Cup-final.
– Det är en större scen. Obviously a lot more of you fine people. Well, you’re excluded.
Pronger, you and I, we’re gonna live forever.
* * *
Jag hann fylla på snusförrådet och ryckte åt mig några rena kalsipper och det var ju fint, men annars var det bara dumt att ta en day off hemma i New York.
Som att vara på rock ’n’ roll-turné och plötsligt sitta i sitt vardagsrum. Det blir fel. Man är kvar i sin egendomliga bubbla – och ändå inte.
Alltihop slutade med att jag satt och tittade på repriser från femtematchen på NHL-kanalen och önskade att jag var med dom andra nere i Philly.
* * *
Om han verkligen anlitar Therrien – och enligt New York-media är det i högsta grad aktuellt – då känns det som att Old School Lou helt tappat greppet.
* * *
Inte nog med att bucklan, nyputsad och gnistrande,  kommer att vara i hallen i morgon.
Nånstans i de lådor och trunkar och kartonger jag under eftermiddagen ser Hawks materialare baxa in i Wachovia finns champagne-flaskor, cigarrer och redan tryckta kepsar med ”Champions”-logga på.
Det är ingenting spelarna blir upplysta om, förstås, men kan jag räkna ut så kan dom – och hur mycket dom än talar om att dom tvingar sig att inte tänka på sånt finns det garanterat där i bakhuvudet.
Och sånt leder till – you know it – darriga knän, pirrande magar och meltdowns.
* * *
Det är ett rätt slitet sällskap som rör sig i mediautrymmena i Wachovia nu.
Att resa fram och tillbaka på det här sättet tar mer på krafterna än dom som aldrig gjort det kan föreställa sig.
Och då är ju det här en stilla bris i jämförelse med som kan inträffa i NHL.
Shawn från nhl.com berättar skräckstories om 2004 och, framförallt, 2006, när Oilers mot alla odds tvingades fram en game 7 och alla i en hast fick kasta sig ombord på nattflighter till Raleigh igen.
Men det blir rätt tungt att flyga tillbaka till Chi-Town på torsdags också. Och jag kan nästan garantera att vi får göra det.
* * *
Nä, hur skulle det vara med några bilder?
Här är dom

– Mååååååååål! Holmgren och Johansson in action. Visst ser det lite coolt ut?

Kommer det snart att hänga ytterligare en sån här flagga i United?

Det var med den här mackapären dom fixade Duncan Keiths sju utslagna tänder. Eller inte…

The Oak Man klär på sig på mitt hotellrum. Situationen får tolkas fritt.

Gubben med käpp i United! Han hytte flera gånger.

Barry Melrose. Enligt Hyresgäst-Johan ser han ut som Pet Sounds-Stefan.

Det här är Calle Johanssons högra knytnäve. Om ni tittar riktigt noga hittar ni ett ärr. Det är från Shane Churlas framtänder. När CJ slogs, då slogs han mot dom hårdaste…

Tony Esposito. Han skulle definitivt kunna ha en roll i Sopranos.

Efter matchen…

Materialarna har mycket att hålla reda på. Man undrar: Kvasten? Vad ska dom med den till. Det finns en och annan sopa i laget, men ändå…

Jag vill ha en sån här. Som bil alltså. Hemma på 38:e. Jävlar vad tufft.

Media reception. Såna är det efter varje match. Vi som har så kallade lämningar hinner för det mesta inte i tid, men tv-folket kan alltid ta sig ett par järn.

Packat och klart. Flyers är redan på väg till Game 7…

En typisk korridor. Jag tycker en sån alltid ska vara med i såna här bildspel. Bara för sakens skull.

Tror ni han kommer göra en stor match imorrn? Jag får en känsla av det.

Vägen in till finalen. Kan bli en suckaras gång, kan bli the canyon of champions.

Teaser! Om den här inte vore så suddig skulle ni se The Legendary Varpu här. Var snälla så kanske det kommer en riktig bild innan säsongen är över…

* * *
Någon frågade om Oak Man och Fairway-Peggarn. Jo, Oak Man har gjort ett sporadiskt inhopp i finalen och kommer, vad jag förstått, imorrn igen. Fairway-Peggarn, däremot, jobbar ju liksom den andre tv-legendaren Skrummelurium, på Canal Plus och Canal Plus har förlorat NHL till Viasat, som bekant. Så vi får klara oss utan dom. Jag vet inte hur vi gör det, dom är svårt saknade.
* * *
Inte bara Hawks materialare har flaskor att hålla reda på. Som jag nämnde ovan hinner vi som skriver sällan på de officiella efterfesterna – och avgörs det har vi inte en chans. Då är det för mycket som ska skrivas. Rutinen har därför lärt mig att innan varje elimination-match ladda hotellrummet med jästa och destillerade drycker. En finalserie måste ju rundas på rätt sätt, även om det råkar bli sent.
* * *
Okej, nu ska vi ta oss en titt på Philly-natten igen.
Vi hörs inför Game 6, när Stanley Cup-bucklan står och glänser backstage på Wachovia…