Stanley Cup-final, del 32

Stanley Cup-bucklan is in the house.
Nyputsad, gnistrande, magisk.
I vad mån någon får lyfta den redan ikväll återstår verkligen att se – jag tvivlar – men bara det faktum att det kan hända, och att den där otympliga pjäsen baxats in genom porten vid lastkajen bakom zamboni-entrén i Wachovia, får huden att knottra sig på gamle Biffen.
Det handlar de facto om den mäktigaste, coolaste och mest mytomspunna trofén i hela världen.
Fotbollens VM-pokal, sure, den är ännu mer berömd, på fler platser. Men den är inte 117 år, de som vunnit genom decennierna har inte sina namn inristade i metallen och den har inte varit med i ”Boston Legal”.
Så är det med bucklan
I Nordamerika finns verkligen inget annat som förtjänar att nämnas samma vecka. Basket, baseboll och football är avsevärt mycket större sporter, men de ligornas bucklor är anonyma turistsouvenirer i jämförelse med Lord Stanleys enorma bägare.
När blev man själv medveten  om den?
Det bör ha varit i de tjocka ”Årets Sport”- och ”Årets hockey”-böcker – med tjocka blå pärmar; minns ni? – jag ständigt släpade hem från biblioteket i Borlänge under 70-talet.
Jag har ett vagt minne att jag i en sån såg en bild på en tandlös Bobby Clarke stå och skratta med pokalen lyft över huvudet.
Det var 1975 eller 1976 det.
Nu, 35 år senare, står samma metallstycke, på ett litet podium strax intill där jag sitter och författar de här raderna.
Mindblowing, faktiskt.
Ni hänger, hoppas jag innerligt, med in i gryningen för att se om Yellbear Hjalmarsson får ta den i sin famn – eller om den reser vidare till Illinois i morrn.
* * *
Ha ha, Per, alltid den sårade Jersey-vinkeln…
Jag håller förstås med dig. Den där macho-skiten är tröttsam – och har en tendens att alltid krypa fram ur hockeyskribenterna när det börjar dra ihop sig
Fast om de, som du skrev i första inlägget, sagt att han ser ut som Trazan, då hade det varit lite skoj.
För fan, det ÄR lite Trazan Apansson och Lasse Åberg över Prongs.
* * *
Som jag antydde ovan tror jag att Flyers vinner ikväll.
Ja, jag inte bara tror det.
Jag är så övertygad om saken att jag redan börjat kolla flygen till Chicago i morgon.
De kommer att spela med ursinnig energi,  de kommer att ha en rent vansinnig publik i ryggen och de kommer redan från start att sätta en press på Niemi som liknar ingenting.
Samtidigt kommer gästerna från Illinois att vara darriga – och nånstans i bakhuvudet, dessutom ha vetskapen att det finns en chans till.
5-2 blir det.
* * *
Inte nog med att pokalen är här.
Janne Bengtsson från Svenskan har gjort entré också.
Ojvoj!
* * *
Au De Toilette har tydligen bestämt sig för att starta med Leighton ikväll också.
Ni vet vad jag säger:
In.
Med.
Backlund!
* * *
När vi skulle beställa mat på en pub igår kväll kunde Calle Johansson inte bestämma sig för vad han vill äta.
Till slut vände han sig till servitrisen, räckte över menyn och sa:
– Bestäm du.
Artisteri!
* * *
Det har inte alls talats om Hanson Brother Carcillo inför den här matchen, men jag hoppas han får chansen igen.
Det blir alltid mer festligt när han spelar.
Och att döma av blicken när han efter nederlaget i söndags satt på ett case utanför omklädningsrummet och såg obekväm ut – Carcillo i kostym är lika naturligt som Peter Wallenberg i CBGB’s-T-shirt – skulle det bli extra mycket halabaloo om han fick dra på sig grillorna nu.
Det va alldeles tydligt att han ville…döda.
* * *
Det förekommer en onödiga debatt om huruvida det är 27 eller 26 svenskar som vunnit Stanley Cup.
26, lyder det korrekta svaret.
Somliga vill räkna Bob Nyström också, som tog fyra titlar ihop med Kallur och Persson i New York Islanders, men han var inte svensk medborgare och kan omöjligen räknas in i statistiken.
* * *
Apropå han som lät servitrisen bestämma maten igår har jag förstås Calle Johansson-slipsen på mig idag.
Det är en riktig pärla – gråsvart-randig, med en jättefin, röd hund på! – som jag fick av Washington Capitals-legendaren under finalserien 2008.

Den används numer bara när jag ser elimination games, så ni förstår vilken högtidlig procedur det var att trä den runt halsen i eftermiddags.
* * *
Jag förstår inte att han varit så hemlig med det – Hammer Yellbear och jag är kollegor.
Jo, Hawks-backen skriver krönikor åt Vetlanda-Posten under finalen.
Nu råkar VP vara den enda dagstidning i världen som inte publicerar sig på nätet – nej, jag skojar inte – så tyvärr går det inte att länka, men Vetlanda Posten himself, Tomas Lundström, har mailat mig, så här får ni Yellbears senaste aktstycke helt exklusivt:

”Det här ska bli så spännande och kul. Det känns verkligen att
finalserien närmar sig avgörandet nu. Pappa, brorsan och flickvännen följer med till Philadelphia i ett plan som Chicago Blackhawks chartrat speciellt för spelarnas familjemedlemmar. Jag måste erkänna att det känns skönt att det åtminstone kommer sitta några på läktaren som håller på oss.
På ett sätt är det så klart alltid roligast att vinna på hemmaplan,
inför sina egna fans. Men så går förstås inte våra tankar just nu. Vi ska vinna det här, var vi gör det spelar ingen som helst roll.
Firandet med våra fans får vi ta senare.
Den sista matchen är alltid den svåraste att vinna. Vi får försöka
komma ut och göra en lika bra förstaperiod igen, precis som förra gången hemma i United Center. Spelar vi som vi gjorde då är det få lag i ligan som hänger med oss.
Nattens match är förhoppningsvis säsongens sista. Det blir tre
perioders hårt krigande och jag hoppas verkligen att jag efter det
står med något i mina händer som skiner vackert –  en stor buckla”.
Niklas ”Yellbear” Hjalmarsson.
* * *
Har fått ordning på Spotify nu, med ett helt nytt konto, och jobbar på listor med Philly- och Chicago-listor.
Förr eller senare publiceras dom, det lovar jag.
Tills dess vill jag bara säga att det är en snudd på religiös upplevelse att återupptäcka Neil Youngs ”Philadelphia”, från filmen med samma namn.
Så oerhört knäckande, hjärtskärande bra.
* * *
Iceman och Offroad – två av mina mest lojala läsare – har utvecklat en härlig beef under finalserien.
Jag utgår från att ni tar fram det verkligt tunga artilleriet ikväll, men håller er på mattan och är roliga snarare än elaka.
* * *
Oavsett var finalen avgörs kommer förloraren att ha en mycket, mycket tung after game-upplevelse.
Både här och i United är omklädningsrummen placerade otäckt nära varandra, så segerfest kommer definitivt att höras genom väggarna.
Rätt obarmhärtigt, det.
* * *
På förekommen anledning:
Nej, jag dricker inte Bud till vardags, men det är vad som serveras på dom där efterfesterna och man tager vad man haver.
* * *
Som ni kanske såg i den här fråga-svar-övningen är det nu samling vid pumpen i Russnäs.
Man skulle ju vilja vara där också, särskilt när dom går ut och mjölkar korna efteråt.
* * *
När jag är ute på min vanliga smygartur i environgerna i Wachovia blir jag utslängd ur omklädningsrumskorridoren.
Det är Hawks PR-gubbar – inga kandidater till The Dillman Award, det kan jag försäkra – som tycker att det ska vara biff-fritt runt grabbarna två timmar före första nedsläpp, så ber mig helt sonika att dra.
Jag kräver att Carl Bildt ringer FN och begär extramöte i Säkerhetsrådet.
* * *
Här är en hälsning till Åke Larsson på Högalidsgatan i Stockholm.
Jag hoppas du har det bra, Åke.
* * *
Att Yellbear håller på Djurgården…är inte det en liten skräll? Och vad säger Flyers-supportern dif?
* * *
Ser Asham tricksa med en fotboll i en korridor där det går bra att vara Biff.
Han påminner starkt om Dala Dahlqvist.
* * *
Stämningen är redan, en och en halv timme innan pucken släpps, rent religiös.
Wachovia kommer ikväll att förvandlas till en enda stor…ja, Philadelphia-kyrka!
* * *
Även Calle Johansson har sin Calle Johansson-slips på sig.
Och med två exemplar i hallen samtidigt är storartad hockeyshow i princip garanterad.
* * *
Idag har jag lyckats snylta åt mig en plats intill Viasat-folket redan från matchstart.
Så det kan ni tänka på när Holmgren gastar som hårdast:
Biffen sitter på stolen intill.
* * *
Varpu har sin fästman på besök idag.
Det ni.
* * *
Holmgren är för övrigt minst lika peppad som spelarna ikväll.
– Oj, vad kul det här ska bli! Nu är det på riktigt! Nu kan det avgöras, hojtar han redan efter att Stockholm anropat för en första kontroll innan uppvärmningen.
Räkna med att det kommer skrälla i era tv-apparater…
* * *
Trodde möjligen att blockpartyt utanför Wachovia skulle vara lite blekare ikväll, eftersom regnet vräker ner över nejden, men att döma av bilderna i jumbon är det samma bröliga fyllfest som vanligt.
* * *
Har två Holmgren med mig i hissen upp till pressläktaren.
Den ene heter Niklas, den andra Paul.
Lite coolt.
* * *
Jag tycker Hossa och – faktiskt – Yellbear Hammer ser väldigt målsugna ut under värmningen.
Detsamma kan sägas om Gagne och Kimmo.
Kom ihåg det nu.
* * *
Ser fram emot att höra Rocky-temat när Flyers kommer ut på isen. Det är jäkla mäktigt.
* * *
Håller med Per om det sista också. Au De Toilette ser verkligen festligt grinig ut på presskonferenserna.
* * *
Okej, Game on.
Håll i er nu.
Det här blir nåt.