Stanley Cup-final, del 35

Som sagt,  det räcker med Velvet Underground-Ville, Brieosten och Simply Red-mannen ibland…
Men det kändes ju hela perioden…förr eller senare skulle kvitteringen komma.
Likt just Rocky reste Flyers på sig, kramade ur det allra sista av kraft och iscensatte ett konstant tryck mot rätt så nervösa Hawks-spelare.
Och det är så typiskt att just Simply Red-Gösta går in och krigar in den.
Han är den här seriens något ruffigare Max Talbot.
Vem som vinner?
Flyers.
Det känns som laget är gjort för just de här lägena.
* * *
Tänk om Hossa prickat in pucken i det där halva friläget på slutet…jag och C. Johansson flinade stort åt varandra där.
* * *
Mitt inslag sänds under övertiden, meddelas det från Stockholm.
Om det hinns med alltså…
* * *
Yellbear Hammer göt ju ett av sitt unga livs stora matcher när det gäller som allra mest.
Vilken hjälte.
* * *
Hm, ja då sitter man nog på ett plan till Chicago i morgon då.
Game 7…det blir nåt att bita i det.
* * *
Niemi känns påfallande darrig, det är min åsikt.
* * *
Träffar Big Kjell och frågar om han är nervös.
Han bara skrattar.
– Nej, varför skulle jag vara det.
Ja, nej, det är såklart en bra fråga.
* * *
Velvet Underground-Ville eller Giroux. Dom sätter jag mina pengar på som matchhjältar.
* * *
Nu har jag inget mer.
Nästa gång vi hörs – kanske – vi vet…