Hedbä, Broder Daniel och Facebook-bekymmer

När vi satt i den ljumma midsommarbrisen på bryggan vid Siljan och åt av de utsökta syltmunkar Niklas Eriksson hade med sig uppifrån Noret lät det fortfarande som att det skulle bli Atlanta.
– Jo, det lutar nog ändå åt det, sa mannen som dom kallar The Moose och hällde upp en påtår åt Maltsev Lodin.
Mitt under den formidabla Kent-spelningen vid stora Peace & Love-scenen två kvällar senare kom sms:et från Fin-Emil hemma på redaktionen i Stockholm:
”Hedberg till New Jersey”.
Jag visade det omedelbart för just Eriksson, som frös till i ett elegant danssteg och skrek så Jocke Berg överröstades mitt i ”Dom andra”-refrängen.
– Det var som fan!
Ja, det var det.
Montreal hade jag kunnat tänka mig, och möjligen Rangers, men Devils…det kändes som en rätt så fet skräll.  Sportbladet-krönikören (jo, det måste vi få kalla honom efter slutspelssuccén!) har ju ändå talat om att han vill spela mycket och i just New Jersey brukar backup-keepern inte precis stå i centrum.
Men förhoppningsvis har Old School Lou och andra med inflytande insett att Marty, vad han än tycker själv, måste spela mindre under grundserien för att inte vara helt utsliten när allvaret börjar.
För mig personligen ställer affären till det en smula. Mitt förhållande till Devils är, som frekventa besökare i den här bloggen vet, något ansträngt – för att uttrycka det med maximal mildhet.  Men med självaste Hedbä – den kanske störste Bjuppe-favoriten av dem alla – i truppen blir de betydligt svårare att tycka illa om Bon Jovi-gänget där ute i spenaten.
Samtidigt ser jag fram emot att få ta en ny svensk målis till Elaine’s, för hur hård match han nu än tänker ge Brodeur ska Hedbä inte inbilla sig att han kommer undan när han nu finns på bekvämt avstånd…
* * *
Ja har ni sett, bloggen rör lite på det dallrande sittfläsket mitt i sommardvalan.
Egentligen hade jag tänkt vänta till augusti, men behovet att få tjattra lite, och att få ha lite kontakt med er, blev för stort.
Bortsett från signaturen på en och annan kontokortsnota – helvete, vad dyrt det blivit i Sverige! – har jag dock inte skrivit nånting på över en och en halv månad, så ringrosten är minst lika påtaglig som den brukar vara hos spelarna när de tar sina första skär på isen efter sommaruppehållet.
Ni är härmed förvarnade.
* * *
Jag trodde först att jag hörde fel där jag satt vid mammas köksbord och drog papperet av ännu en Piggelin.
Inte börjar väl en hockeyspelare med…jo, tammefan.
Sudden inledde sitt lysande sommarprogram med Broder Daniels ”I’ll be gone”.
Sen blev det Editors, Millie Jackson och – som han själv uttryckte det – ”den store Thåström” också.
Aktiv eller inte, han är och förblir en superstar,  Sudden.
* * *
Med en GM som Papa Sather…vem behöver motståndare?
Man trodde ju att han lärt en läxa åtminstone av det präktiga Bräschan-fiaskot förra säsongen, men inte alls.
Ytterligare en träbock som inte bidrar med nånting annat än knytnävar och muskler det inte finns nåt särskilt behov av – Boogaard var namnet – har välkomnats till Manhattan under sommaren.
I övrigt är truppen i det närmaste intakt från det gångna succéåret…
* * *
Tre veckor går för fort, men man hinner i alla fall konstatera att Sverige är ett rätt så underbart land.
Ville bara säga det.
Samtidigt:
Att sätta sig på ett plan till New York när semestern är slut känns inte så dumt det heller.
* * *
Och i Detroit fortsätter föryngringen. Nu är Mike Modano, 40, på ingång till The Joe. Vi kan nog räkna med en och annan syrlig EJN-kommentar i ämnet…
* * *
Inte nog med att vi stod och väntade på att Beyonce skulle joina Jay-Z på scenen; ett tag gick det rykten om att The Mule skulle dyka upp på Peace & Love också. Men vi fick nöja oss med sidekicken, Vetlanda-Posten. Även han är å andra sidan en formidabel sång-och-dans, så det blev skoj så det räckte ändå.
* * *
I år går Tampa till slutspel.
Och Pajjen kommer att göra succé.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt finns jag mer eller mindre mot min vilja på Facebook.
Det började med att fina Lie i Ludvika strax före VM-finalen upplyste mig om att en drös människor tydligen fått för sig att jag är inblandad på den där sidan som några av er haft vänligheten att starta. Så dom har skickat meddelanden och grejor utan att få svar och det kändes ju lite kymigt.
Så jag började kolla lite på det hela, bara lite nyfiket sådär, och plötsligt hade jag liksom en egen sida. Av misstag.
Nu rasar det in meddelanden från människor – kära kompisar och totala främlingar – som vill bli ”vänner”.
Hur går det till? Varför vet alla plötsligt att jag är på Facebook? Går det ut något slags allmän kommuniké när tjocksmockar från Borlänge registrerar sig? Och framförallt – vad gör man på en Facebook-sida? Vad är det meningen att jag ska ägna mig åt där?
Känner mig ungefär som en pensionär som just släppts ut ur fängelse efter 25 år och inte vet ett skvatt om sin samtid.
Ni får ta och hjälpa mig.
* * *
Även Hanky Tank Tallinder är ett utsökt Jersey-förvärv.
Jag trodde dock att han efter alla år i Buffalo – USA:s Flen, fast ännu tråkigare – skulle söka sig till…tja, Florida. Eller varför inte Phoenix.
Södra Jersey är bara marginellt roligare än staden Tellan Tellqvist beskrev så här målande förra året:
– Det finns tre lägen. Det är antigen grått, oerhört grått, eller så vansinnigt grått att man inte tror att det är sant.
Men det är klart, nu finns en helt okej grannstad på hanterligt avstånd.
* * *
Dom såg yours truly och Oak Man när dom på festen efter Jay Z:s faktiskt helt magiska Peace & Love-spelning återigen spelade ”Empire State of Mind”, dom hade nästan lika roligt som vi hade själva.
* * *
Trots det komplicerade lönetaksläget gör Blackhawks förstås rätt som möter Sharks fina bud och behåller Yellbear.
Han är redan, vid knappa 23, förstklassig – men framförallt kommer supertalangen från Russnäs att vara en veritabel gigant inom några år.
* * *
Bloggen vill förstås passa på att, från djupet av sitt ärrade gamla hjärta, gratulera det hutlöst snygga och coola par som ingår äktenskap nere i Mölle till helgen.
Godspeed!
* * *
Försökte vara helt osentimental när jag tömde min gamla lägenhet på Söder under semestern, men nej – jag kunde inte förmå mig att kassera de gamla samlaralbumen från sjuttiotalet. Fan, där finns ju bilder på Peo Brasar. Så de åkte med i lasset till den kompis som inrett ett helt Bjuppe-rum i sin lägenhet i Borlänge.
Man är bra fånig…
* * *
Hur ska det gå med Modin och bloggfavoriten Lilja? Vill ha svar snart, annars kommer jag att fortsätta ligga och fundera i de tidsomställningsvåndor som plågat mig de senaste nätterna.
* * *
Det roligaste för Hedbä och Hanky Tank  – bortsett från Elaine’s-besöken då – är att de mycket väl kan få sina namn på bucklan.
Med en ny, hungrig coach, med en Kovy som till sist fått precis vad han vill och med nytillskott som Arnott, Volchenkov och just de båda svenskarna råder det inga tvivel om att Devils hör till de kommande säsongernas allra främsta contenders
* * *
Ni såg väl vem som är målis i årets upplaga av Foppas Icebreakers?
En liten hint – vi kan fortsätta med slutspelets finaste credo:
– In med Backlund!
* * *
Det svider fortfarande en smula att jag inte kunde vara på plats och fira såväl födelsedag som Henke Sedins Hart Trophy-triumf i Vegas, men tro mig – bägge milstolparna högtidlighölls med den äran på Elaine’s.
* * *
Nästa sommar är det förstås ett krav att Homer får göra sommarprogram.
Allt annat vore skandal.
* * *
Nä, nu ska jag ta och åka upp till 88:e gatan och berätta om den där nya målvakten dom ska få träffa i vinter.
Vi hörs när vi hörs.