By the time bloggen gets to Phoenix…

Ah, skönt att vara hemma igen.
I politiken är det så ruffigt, elakt, våldsamt, snackigt och ohederligt.
Tacka vet jag den renhåriga, rättskaffens och vackra kulturyttring vi ska få se här i Jobing.com Arena ikväll.
NHL-hockey alltså.
Bloggen är alldeles till sig  (well…) och hoppas åtminstone någon där hemma i höstdeppet hänger med under småtimmarna.
* * *
Ojvoj, Kovy är healthy scratch i Devils.
Har  det REDAN börjat kärva med den ryske superstjärnan alltså? Jag trodde det skulle ta åtminstone halva säsongen innan MacLean och Old School Lou blev irriterade…
* * *
Nä, det är ingen il classico bloggen återvänder med.
Phoenix-Carolina hör tvärtom till de minst upphetsande match-ups man kan tänka sig.
Men:
Jag får se Oliver Ekman-Larsson.
Det har jag aldrig gjort tidigare och jag ämnar ägna hela fajten åt att specialstudera back-rookien alla beskriver som den mest talangfulla de sett på fler decennier.
* * *
0-5 hemma mot Buffalo, efter två perioder, indikerar att det överhuvudtaget är något skakigt i Devils-truppen just nu.
Kan vi räkna med en ingående analys från Konsertpianisten?
* * *
Här har varit lite växlande molnighet i dag, men termometern visar på cirka 25 plus och det rasslar fint i palmerna på parkeringen utanför Jobing.com.
Hur är det hos er….?
* * *
Jag överdriver inte om politiken.
Sean Avery är Farmor Anka i jämförelse med de råskinn som pucklar på sig i några av de pågående kongress-racen
* * *
Varför händer det alltid något anmärkningsvärt ur svensk synvinkel varje gång jag måste ta ledigt från NHL-bevakningen?
För två kvällar sen gjorde Backlund och Wandell två mål vardera – och igår förde Alfie poäng nummer 1000 till handlingarna medelst ett jäkla hat trick.
Ska jag hålla mig undan, kanske?
* * *
Ha ha, vad Lilja ska hålla på och gaffla med sina gamla polare i Motown just nu.
* * *
Oliver gör starkt intryck redan under uppvärmningen.
Han utstrålar lugn och intelligens – och det imponerar på bloggskribenter som oftast utstrålar rakt motsatta egenskaper.
* * *
Det är inte bara jag, och ni, som fattat att det inte är någon Thrilla in Manila som står på programmet.
Också Arizonas hockeyfans drar sig uppenbarligen för att offra en lördagkväll på slikt. Så här lite folk hade Oliver inte ens på träningarna i Leksand.
Herregud, detta kan bli segt…
* * *
Alltid en egendomlig känsla att befinna sig i den här tidszonen och se matcherna out east börja redan klockan fyra på eftermiddagen.
Hur hanterar man det, K-mannen?
* * *
Ray Whitney gör sin första match mot laget som var hans i hundra år och säger i Arizona Republic att han kan bli föremål för hämnd på grund av alla practical jokes han genomfört under åren.
Se, där har ni alla fall nånting att hetsa upp er över.
Typ.
* * *
Einar, jag har varit på valjobb i Vegas i några dagar och eftersom vi ändå var i krokarna…ja, du hajar.
* * *
Men hey, de har en sån där zeppelinare – förställande en burrito från Taco Bell – som svävar över läktarsektionerna innan första nedsläpp.
Såna vet trogna läsare att jag är så förtjust i att eventuell tråkighet på isen kompenseras med råge.
* * *
Kör nu, Oliver. Ikväll skulle det passa alldeles utmärkt att pricka in NHL-karriärens första mål.
* * *
Jag har tre dygn i Vegas, en skakig flygresa över öknen och en kraft felkörning i Glendale i benen, så ni får stå ut med att det här introt blir kortare än vanligf.
Mer kommer – närmast i första paus.