En finfin tackling – men kanske på fel legend.

Nu har jag sett den omtalade tacklingen och vill säga följande – den här gången lite mer på allvar:
Jag tycker väldigt mycket om  Teemu Selänne. Han har varit lite av en idol ända sedan de första succéerna i Winnipeg i början av 90-talet och han har också visat sig vara en väldigt sympatisk person; ingen icke-svensk är vänligare eller mer språksam. Fast han egentligen alls har några förpliktelser mot en sån som mig. Dessutom är han ju något av en hockeyns elder statesman, numer.  Därför kan man kanske tycka att han förtjänar lite mer respekt. Det ansåg Red Wings-spelarna att Lidas var värd när han åkte på en smäll i Colorado häromåret och detsamma bör nog i så fall gälla The Finnish Flash.
Men – tacklingen i sig är det inga som helst fel på. Teemu tittar ner och Kronwall knockar honom. Med axeln. Utan att hoppa. Utan att sikta på huvudet. Han tappar balansen efteråt och då åker armen upp också – men det är då det.
Så att beskriva incidenten som ful och feg är bara fånigt.
Att medspelarna sedan börjar gapa ska man ta med en hel grävskopa salt.
Det gör dom alltid, för att det ska vara så.
Minns när samma Kronwall proppade Havlat i United Center förrförra slutspelet. Då höll Brian Campbell efteråt ett  helt föredrag om hur hemsk Kron Wall of Pain är.
Men efter Yellbears uppsmiskning av Pominville hade han inget att säga.
Förstås.
* * *
Sitter nu på Sky Harbor – underbart namn, tycker jag; så borde alla flygplatser heta – och väntar på en red eye-flight hem till Gotham.
När jag checkade in fick tjejen i vid Continental-disken syn på leksandsmärket på väsken och sa:
– Hockey, eh? Jag är själv från Pittsburgh och älskar Sidney Crosby.
Sen talade vi hockey
Se, med ett LIF-märke slår man alltid världen med häpnad.
* * *
Apropå den där legendariska Havlat-tacklingen:
Först framme för att straffa Järfällas Scott Stevens var förstås Byfuglien.
Men när de sågs några månader senare, helt civilt, kom Big Buf – tror jag att jag får avslöja nu… – fram och sa att det var en alldeles suverän tackling.
Så, igen – ta vad spelarna säger till media med några ton salt.
* * *
Till sist:
Fy satan vilken lättnad att höra att Micke Nylander efter omständigheterna mår OK – och inte kommer att få några men.
Som alla sagt:
Det finns ingen som älskar sina hockey mer än Nyllet och han förtjänar så oerhört mycket mer än det här.