Märklig upprördhet i Sverige

Det är upprört hemma i Sverige, noterar jag.
För att ett antal unga rookies få inleda NHL-säsongen i farmarligan.
Say what?
Vad i hela friden är det som är så konstigt med det?
Konkurrensen i världens bästa liga är, och ska vara, benhård – och young guns har i alla tider fått finna sig i att danas i minor leagues, i all synnerhet young guns utan vana vid liten rink.
Är de tillräckligt bra får det snart chansen bland the big boys och det är åtskilliga av de svenskar som just fått de trista beskeden från sina klubbar. Linus Omark, Mattias Tedenby, Jacob Josefson, Fredrik Pettersson och Jacob Markström kommer alla att ha spelat NHL-hockey innan säsongen är över – bara de visar rätt inställning och fortsätter
Det är det som krävs och ibland skickar klubbarna ner nykomlingar bara för att få se hur de hanterar motgångar och besvikelser, vad har för attityd, vad de är gjorda av.
Ger man sig inte kan vad som helst hända. Fråga Niklas Hjalmarsson. Eller Niclas Bergfors. De har båda gjort sina hundår i AHL och är nu etablerade stars i sina lag.
Men är det då inte bättre att talangerna  fortsätter spela Elitserien?
Tja, för svensk hockey kanske det vore att föredra, men ingen är ju tvingad att åka hit. Det är ett fritt val. Och jag tror ju det är rätt svårt att övertyga begåvade ynglingar att avstå från möjligheten att få mäta sig med de bästa – och eventuellt tjäna ihop stora förmögenheter – bara för att det är bäst för Elitserien.
* * *
Så långe Washington, Tampa och Nashville dröjer med sina slutgiltiga ”cuts” kvarstår spänningen. Marcus Johansson ,Johan Harju och Jonas Andersson har fortfarande goda chanser att ta sig in i sina respektive trupper.
* * *
Man kan ju också välja att se det som rätt så fantastiskt att vi har så många yngel som går rakt in i NHL. Som Magnus Pääjärvi, som Oliver Ekman-Larson, som skrällen Alexander Urbom.
Det är jävligt långt ifrån givet.