Opening night, del 4

De kammar till sig i sista och gör ju till slut också några mål.
Men Penguins får ändå finna sig i att inviga Consol med en förlust – 2-3.
Orsak:
Bobrovskis sensationella debut i Flyers-kassen – och visst överslag hos potentiella målskyttar i de två första perioderna.
* * *
De få gånger jag gör mål i NHL 11 brukar det se ut som när MacArthur viker in i slottet och sprätter in premiärkvällens hittills snyggaste mål.
Det slutar för övrigt 3-2 i Air Canada också, fast i hemmafavör.
Och jag tror det är oerhört viktigt för Leafs att få börja säsongen med en seger.
* * *
Det är alltså Kennedy som knäpper oskulden i Consol och det känns helt ok det med. Ha är en av de mer underskattade tältpinnarna i den här organisationen.
* * *
Showboat, jag blåser härmed en fanfar med den imaginära trumpeten.
Bra profetia.
* * *
Jag såg som sagt inte hela matchen i Toronto, men visst såg väl våran Shoestring pigg ut?
* * *
De hade slut på jambalayan på Duke’s. Så det blev en penne aurora – finare ord för pasta med köttfärssås – från Notaro istället. Detta kan intresseklubben anteckna nu.
* * *
Matchen var Bobrosvkys, men kvällens räddning gjorde ju Flower när Carter hade öppen kasse.
Å andra sidan borde kanske Carter ha fått upp den pucken lite högre.
* * *
NHL-reklamen med Toews, där han står med skivstång på axlarna och svettas samtidigt som det på tv:n babblas om hur svårt Hawks kommer att få att försvara sin titel, är raktigenom lysande.
* * *
Brian Engblom sitter och hyllar de nya Penguins-backarna efteråt och visst – Paul Martin slog en briljant passning till Kennedys mål och Michalek lyckades ju få in en strumprullare från blålinjen.
Men vid Flyers short handed-mål syntes det allt att det fortfarande finns en del att jobba på vad det gäller kommunikation och kemi och sånt.
* * *
Här berättas nu att Avlanche har bäst premiärstatistik av alla det senaste decenniet. De vet helt enkelt hur man spränger sig ur startblocken. Bara så Hawks-fansen som sitter och väntar på två givna poäng vet…
* * *
Nu börjar det kännas att de ringde och hojtade om Vargas Llosa redan vid sex i morse. Jag är sjukt trött. Men sova? Aldrig. Nu fortsätter ju den här underbara resan.
Go, Pääjärvi. Och Backlund.