Premiär: The greatest hockey-show on earth, del 2

Världens bästa show är det kanske inte, men jämnt och roligt och bra.
Vi har 1-2 efter en period som i huvudsak spelats i Devils-zonen – utan att Caps för den skull radat upp någon överdriven serie mördande chanser. Tvärtom har det varit minst lika farligt, eller farligare, de gånger gästerna kommit upp på offensiva äventyr.
Ledningsmålet är det för övrigt Hanky Tank Tallinder som smaskar in – hans första som New Jersey-djävul.
Det applåderar vi lite diskret i det svenska hörnet av pressläktaren
* * *
Ajdå, Marcus Johanssons Verizon-karriär börjar med en präktig indianare.
Well, det är bara att bryta ihop och gå vidare
* * *
Är det på näsan Volchenkov får Bäckis dundrande slagskott?
Skönt såg det i alla fall inte ut.
Men inget ont som inte har något gott med sig – nu borde vi rimligen få se mer av Urbom.
* * *
Att spela Queens ”Under pressure” direkt efter värmningen känns lite onödigt.
Kanske hörde Marcus ända in i omklädningsrummet…
* * *
Ceremonin när President’s Trophy-fanan hissas i taket innan första nedsläpp är skonsamt kort – och hur mycket arrangörerna än försöker hetsa känns ju President-utmärkelsen mest som ett hån efter det som hände i slutspelet.
Det är den stora bucklan som ska firas här, ingenting annat.
* * *
Young Gun Johansson hinner faktiskt redan under de här perioden visa att han skakar av sig
Han har haft några riktigt pigga byten och är vid ett tillfälle väldigt nära att sätta en mellan benen på Marty.
Och man förstår att lagkamraterna kallar honom mini-Nick. Han påminner frapperande mycket om sin äldre landsman i skridskoåkning, sätt att röra sig och spelstil.
Kommer nog att bli väldigt lyckat med tiden det här
* * *
Bänkgrannen från Hockeysverige heter Simone, ingenting annat.
Ber om ursäkt, men man blir ju lätt till sig när man träffar trevliga svenskar på amerikanska pressläktare.
* * *
Ah, KenDanyeko – som är här i verkligheten också, faktiskt – tack så hjärtligt.
Roland Stoltz, ja. Han som hette som legendaren men var från Skellefteå.
* * *
Mja, Staren riktigt så kul ska vi inte ha. Muschan tillhör det slutspelsskägg som inte avlägsnats sen finalen 2009.
* * *
Hygglig stänkare till dragskott Carlson på taket får på, men nog ska väl Marty ändå ta den, från det läget?
* * *
Han verkar ha lite humör, den här Mark Fraser. Som Roland Matsson i ”Sällskapsresan” ungefär.
* * *
Hanky Tank har varit strålande överhuvudtaget, det måste även kritikerna från igår tillstå.
* *
Han är struken ikväll, men fatta att Caps har en kille som heter DJ King i år.
Magnifikt.
* * *
Ingen av the nutcases har gett sig till känna, men stämningen är ändå – på typiskt Verizon-vis –   så dånande hög att vi sitter här och famlar efter öronproppar vi inte har med oss.
* * *
Det här är en variant på ett gammalt Brooksie-skämt, men det tar vi inget extra för:
Pierre-Luc Letourneau-Leblond borde få två minuter för too mane names on the ice.
Dessutom blir det roligt när han ska möta Brunette i Minnesota…
* * *
Hockeysverige erbjuder sig helt vänligt att hämta kaffe, men jag skäms fortfarande så mycket för namn-debaclet att jag tycker att jag får gå och fixa det själv.
Ska jag göra nu.
Hörs snart, folks.