Welcome to the woooorlds most famous arena…, del 2

Rullan går på Garden.
För Rangers leder alltså den välspelade och roliga hemmapremiären med 1-0.
Att det är anti-hjälten Rosie som lyckas fösa in en strumprullare tycker the garden faithful tydligen att de kan ta, för ja, det är ju så skoj med mål, trots allt.
* * *
Ojvoj, efter lagpresentationen kommer själve Ace Frehley in på isen och drar sin raktigenom klassiska ”New York groove” med elgitarr.
Men det låter, hrmf, inget vidare – och den stackars Kiss-legendaren blir utbuad.
Grundligt utbuad, till och med.
Mycket plågsamt.
Tur att Ljungen, som älskar Ace, just nu sitter på SAS-planet hem till Arlanda och slipper veta att det just hände…
* * *
Någon supersäker ledning har Blåskjortorna emellertid inte.
Även Leafs har spelat bra. Man märker att de har gött självförtroende, framförallt i offensiv zon – och under penalty kill (vad är hemligheten egentligen, Shoestring…?).
Jag tror jag törs svära på att Kung H inte håller nollan, trots att han spelat finfint den här perioden.
* * *
Ian Brown, jag vet fan inte. Surkålsmannen var bara här några matcher förra året och då satt han mest och flinade inåtvänt, som Jack Nicholson i ”The Shining”. Så ja, han kanske träffade en tjej.
* * *
Ah, Shoestring får på ett skott utifrån kanten vid ett tillfälle. Men Henke tänker helt enkelt inte släppa in några Shoestring-mål. Det vore, har han flera gånger förklarat, nästan lika hemskt som att Joel nätade.
* * *
Nä, Freja. Dom buade inte åt Boogaard. Dom körde en sån klassisk ”Booooooogaard”.
Utbuade blev bara Rosie och Tårtan.
Och så Ace Frehley då…
* * *
Brown och Prust sköter sig hyggligt, men det är ju tungviktsmatchen vi väntar på.
* * *
Nä, Prytz. Dom andra som sitter här är så seriösa att de inte tar någon notis om fula reklambläffor på isen. För såna kommentarer får man vända sig till oss bloggclowner!
* * *
Redan när Phanuef är framme för att ta den cermoinella förstatekningen kommer det från de övre sektionerna:
– Sloppy seconds! Sloppy seconds!
Man får, vid närmare eftertanke, VERKLIGEN hoppas att Elisha inte är här.
* * *
Tack, Per. Yayo it is.
Vad gäller kaffet är vi hårda jävlar. Det krävs mer än fyra koppar för att göra mig och Shoestring spattiga.
* * *
Ha, nummer 16 i solbrillor under lagpresentationen på jumbon.
Det finns bara en Avery.
* * *
Tråkigt att nötterna här uppe runt pressläktaren – ja, Gris-Olles kompisar – är så stökiga att de måste börja gapa det enfaldig ”U-S-A” under Kanadas nationalsång.
Men kan väl visa liiite respekt även om man är en idiot, no?
* * *
Jag är så mycket old  media  att jag fortfarande sitter med block och penna på pressläktaren.
Varför är högst oklart, för jag antecknar ingenting, men det var omistliga arbetsredskap under den stenåldersera då jag inledde min bana i det här yrket och jag tycker på nåt vis att det fortfarande ska vara så,
Nu vet ni det också.
* * *
Jag tyckte jag hörde nåt om att Rangers inte skulle tillåta några pååkningar på Henke i år, men redan efter några minuter är ju han Sloppy seconds framme och kör omkull svensken – och sen försöker han en gång till i mitten av perioden.
Boogaard, var är du? Sänk den fan.
* * *
Tack, Darren, Prytz och Coach. Bloggen behöver lite uppmuntran så här i början av säsongen.
* * *
Precis innan signalen kommer – som om det nu skulle behövas – en ny påminnelse om var vi är nånstans. En hel sektion på kortsidan står upp och vrålar det klassiska ”Aaaasssssshole”.
Det har alltså varit slagsmål – igen.
* * *
Shoestring blir sällan arg, men efter Emingers smäll där på sluter ser det allt ut att koka i Ytterby-blodet.
* * *
Samtidigt som lakritsdrottningen kommer med kaffe är det en läsare, minsann, som böjer sig ner från sektionen ovan och vill bjuda på snus.
Ska ägna mig åt honom litegrann, tror jag bestämt.
I nästa paus hörs vi igen.