En liten clasico till

God afton och välkommen till New York City.
Här har vi lite hockeyfeber idag.
Pittsburgh Penguins är ju i stan.
Det är inte bara ett exceptionellt lag, fullknökat av ohyggligt begåvade superstars och roliga profiler.
Det är en av Rangers divisionsrivaler och ont blod kokar mellan åtskilliga av spelarna, så matcherna brukar bli intensiva, griniga och  händelserika.
Missa inte, det är min rekommendation.
* * *
När jag denna råkalla eftermiddag lämnar eastside för att ta mig hit blir jag i vanlig ordning stoppad av temperamentsfulle dörrvakten – tillika Rangers-supportern – Simon.
Den här gången håller han en svavelosande utläggning om Frolov.
– He’s a bust, skriker han så grannarna nästan sätter sig på parketten av häpnad, a fucking bust!
Som den Gris Olle-släkting han är tar Simon förstås i en smula,  men i sak har han ju rätt.
Frolov är, kan vi redan nu konstatera,  en i raden av misslyckade Sather-värvningar.
Där finns från den senaste sexårsperioden…ja, få se nu…Gomez, Bräschan, Higgins, Kotalik, Jokinen, Redden, Adam Hall, Aaron Ward, Nikolai Zherdev…fyll gärna på med fler om ni kommer på namnen.
* * *
Ha ha, Eric, har du tagit fram en liten pingvin kvällen till ära?
Klassiskt.
Tror inte du behöver den, dock.
Pens är inne i ett riktigt stim och ett tröttkört Rangers gör sin första hemmamatch efter en lång roadtrip – alltid ett svårt handikapp i den här ligan.
Visst, man måste ta rivaliteten jag nämner ovan i beaktande, den kan ställa normala förutsättningar på ända, men jag misstänker ändå att det här kan sluta med en landslide för gästerna från Pennsylvania.
* * *
För tredje Garden-matchen i rad har jag sån grym tajming på min entré att jag bara kan gå rakt in i Manhattans långsammaste hiss.
Det är likvärdigt med att vinna sju rätt på Lotto.
* * *
Fan, Eric, kan du inte posta en bild på din lilla pingvin? Jag vill se den.
* * *
När klockan ringde i morse tittade jag upp en sekund, tänkte ”äh, jag har ingenting på morning skate att göra idag ändå”, tryckte på snooze-knappen och somnade om.
Sorry.
Men jag har hört rapporter om att den ende som verkligen fick prata med Sid The Kid var vår egen Varpu.
– Han gillar verkligen dig, berättade de hårda PR-männen från P-burgh för henne efteråt.
Vi andra kan eat our hearts out, Varpu är the queen på Garden.
* * *
Rob 4 och Granvista, jag beklagar att jag hållit på och blandat ihop er senaste veckan.
Men det är något i er trevliga och smarta ton som gör er svåra att skilja åt.
Ta det som en komplimang.
* * *
Avery, ja. Mot just Penguins borde han kunna ställa till med lite…tumult.

Det kan behövas; när de är i sån här form är det ofta bara genom att få The Two-Headed Monster ur balans man kommer åt Pens.
Men Tårtan håller honom nuförtiden i ett väldigt kort koppel, så fan vet. Vi kanske får förlita oss på Henke istället. Han har ju en fin, ongoing beef med Sid The Kid – manifesterad i rena slagsmålet förra säsongen.
* * *
Om  NHL 11-uppgörelesen på 38:e gatan i eftermiddags på något sätt speglar verkligheten ligger Rangers VERKLIGEN illa till.
Crosby och Malkin hann sätta två puckar var på Henke under första nio. Sedan slog jag av, drämde joytsicken i golvet och skrek nåt otryckbart om EA och hur dom gjort dataversionen av Penguins alldeles åt helvete för bra.
* * *
Under sändningen från Phillips Arena igår kunde man med egna ögon se exakt hur roligt ligans hetaste backpar har.
Vid en inzoomning i hemmabåset satt Big Buf och pratade oavbrutet – medan Small Toby skrattade hejdlöst.
Mitt under pågående match alltså.
En härlig syn.
* * *
Det är, kan jag meddela,  med Los Lobos jag stänger ute kollegornas kackel om vad de gjort under Thanksgiving.
”Let’s say goodnight” svänger så det går vågor i kaffekoppen, fantamme.
* * *
Såg ni i slutet i Nashville i lördags, när Callahan med dödsförakt slängde sig ner och täckte ett Shea Weber-skott med knäskålarna?
Jag skulle hellre äta en hink surkål än stå i vägen när Weber skjuter, men Ryan The Irishman tvekade inte.
Han är den tuffaste Callahan sedan Dirty Harry.
* * *
Usch, har en grov höstkavaj på mig idag och den sticker och kliar förfärligt.
Våren, kom!
* * *
Bloggaren på Penguins hemsida började dagen med att posta videon till ”Empire State of Mind”  i sitt lilla forum.
Det skulle han inte gjort. Det är den här stadens nya nationalsång, så alla motståndare som tar i den blir givetvis jinxade.
* * *
Norrbagga, any word on Zuck? Fan, han måste få chansen snart. Han skulle liva upp det här laget.
* * *
Nu blev det plötsligt Lou Reeds och John Cales ”Smalltown” i lurarna.
Det är en låt för alla som vill flytta från sin trånga småstad.
* * *
Nu när jag tänker på det borde Callahan förstås kallas Dirty Harry.
Kan vi vara överens om det?
* * *
The Royal Oak, influgen direkt från västra Florida, sitter i pressloungen och mumsar på en smörgås.
Det är inget särskilt med det, jag ville bara att ni skulle få in den bilden. Den är så karaktäristiskt för hur det ser ut på Garden en sån här matchkväll.
* * *
Kris Letang är ingen dum back.
* * *
Precis innan värmningen står Penguins materialare i båset och försöker pricka målburen med puckar.
Så oseriöst skulle aldrig Johan Bonde i Leksand – materialförvaltaryrkets egen Rembrandt – uppföra sig, ens i Läkerol-hallen.
* * *
Tommy Salo ska alltså bosätta sig i Leksand, till och med.
Jag förstår honom.
Ingenstans i världen är det finare.
* * *
Det är gott om Penguins-fans runt bortabåset under värmningen – många med gammaldags Lemieux-tröjor.
Inte oväntat – det är alltid gott om pittsburgare här – men ändå lite vackert.
* * *
Del Zotto.
Det är han som sticker ut när Rangers värmer.
Så jag tippar att han gör mål, slåss eller utmärker sig på nåt annat sätt.
* * *
Okej, Game on.
Låt oss hoppas att det blir riktigt festligt nu.
Vi hörs, på sedvanligt sätt, i första paus.