Födelsedagskalas på Garden, del 2

Serielunksledan ligger tung på taken, endast Biffen är vaken.
Eller nåt.
Det var inte mycket till fest det här.
0-0 står det och det beror inte i första hand på att målvaktsstjärnorna briljerar, snarare på att det är mest varit mittzonsbrottning och gnetande i första perioden.
Ett mål skulle inte sitta fel. Inte ett slagsmål heller. Och inte lite lite Avery show.
* *
Jaha, nähä, det blev inga preludier alls.
De bara sjöng nationalsången och sen brakade det loss.
Ledsen om jag lurade någon, men för mig kändes det som att sitta i väntrummet hos tandläkaren och få beskedet att den hotande rotfyllningen inte behöver utföras.
Lättnaden var avsevärd.
* * *
Stiko, vad härligt att se dig här.
Känn dig lika välkommen på mitt backstage-område som jag gjorde på ditt i somras!
* * *
Boychuks utlovade comeback ställdes in.
Synd.
Det låter ju som namnet på en gitarrist i, typ, Dead Boys och såna ska alltid spela.
* * *
Jo, Offroad ibland ser det ut så här. Men oftast fylls det på efterhand. New yorkare kommer alltid sent till allting och är de på idrott ska de första köpa mat och bärs och souvenirer och what not.
* * *
Fuck UPS.
Det är deras fel att Varpu inte är här ikväll och att jag således inte kommer att få en endaste slurk kaffe.
Hon måste sitta hem och vänta på ett bud som skulle ha kommit under eftermiddagen men fortfarande inte hittat ut till Brooklyn.
Hur ska det här gå?
* * *
OK, Bröstenmedprästen (vad är det för egendomligt nick?), jag tror dig. Men har tyvärr ingen mer koll än via vanliga uppdateringar på nhl.com.
* * *
Jo, tröjorna är kanske rätt snygga ändå. De där gräddfärgade revären växer och orden ”New” och ”York” har ju viss effekt ihop.
* * *
Jonsson, dina inlägg kommer hela tiden i dubbel upplaga. Vad gör du när du trycker på publiceringsknappen egentligen?
* * *
Ännu snyggare är dock de gula Bruins-tröjor ett par kvinnliga bortafans precis nedanför pressboxen.
Gult är , har det slagit mig först på senare år, en väldigt underskattad tröjfärg.
* * *
Zebrorna Kowal och Leggo har det betydligt jobbigare här än vad Vinny Vinnerborg och Devo hade det i Dallas igår.
* * *
Ah, de släpar ut några gamla stötar i pausen istället och så får de berätta hur det känns att dra på sig en Rangers-tröja.
Det kan vi stå ut med.
Ska det fortsätta likadant varje gång de spelar i de här ställen – och som jag förstått blir det i samtliga Original Six-möten – vill vi dock se Pröjsarn, Hedberg, X:et, Tuffe Uffe och, för fan, Jan Mertzig också.
* * *
Okej, nu ska jag sitta och tänka på Jennifer Love Hewitt ett tag.
Vi höres efter det som måste bli en mer händelserik mittperiod.