Födelsedagskalas på Garden, del 5 – The End

Rangers gjorde en helt OK match och hade chanser så det räckte i slutet.
Men  som sagt:
Bruins är ett väldigt svårt lag att ligga under mot, i synnerhet när TT spelar så överjävligt som under fem-mot-tre-läget.
Så det är bara att bryta samman och komma igen.
* * *
Har Wings-matchen på datorn här i pressrummet och det ser ut som att Kron Wall of Pain får smaka egen medicin av Cam Janssen.
Inte helt sjysst kanske, tvärtom ett ganska klockrent exempel på det som kallas blindside hit, men när det gäller just nummer 55 är det lite magstarkt att, som The Joe-kommentatorerna, sitta och grina.
* * *
Turen, Eric?
Mycket kan man säga om Rangers, men särskilt mycket tur brukar de inte ha.
Inte särskilt mycket otur heller, för den delen. I kväll blev det stryk för att Boston är ett jädra tajt och svårspelat lag,
* * *
Det ser också ut som att golvet fullständigt gick ur Blues spel på slutet.
Det som fram till sju och en halv minut återstod var en jämn 3-3-match slutade 7-3.
Ojvoj.
* * *
Så du har så bra smak, Dala55?
Well, nu går jag över till fru Phaenuf.
* * *
Man kan tänka sig att The Finnish Flash och Havlat gnuggar sina händer rätt gött när de efter sin match ikväll får höra om Janssens tilltag…
* * *
Eftersom de vet att de facto gjorde vad de kunde är stämningen inte alltför deprimerad i Rangers omklädningsrum
Utom i målvaktshörnet.
Där sitter en ung man som ser ut att just ha blivit diagnostiserad med kronisk portvinstå.
– Ja, det där sista målet…det var ju fruktansvärt. Jag ska ju ta det, men jag vet inte, jag får inte ner armbågen och det slinker in, suckar Henke djupt.
* * *
Det var ju klockren All Star-klass på Zätas 5-3-mål.
* * *
Nu tar jag min fula affisch och går hem.
Vi hörs snart.