Hockeynight i the district, del 3

Mitt i andra smäller det, på typiskt Caps-vis, till och plötsligt har hemmalaget vänt till 3-1.
Man har sett det förr.
De behöver inte spela bra i 60 minuter.
De behöver bara få utrymme i några få sekvenser och så är matcherna avgjorda.
* * *
Nu är jag så röksugen att jag fan är beredd att ta den där tusendollarsboten.
* * *
Saidas kristallkula fungerar fortfarande bra.
För visst gör Carlson på taket mål.
Du och jag, DD, vi kan det här vi.
* * *
I en reklampaus zoomar dom in nåt slags låtsashippie i illröd peruk på läktaren.
Ska det vara nåt mot Capstronauten det?
Nå, han med näverluren är i alla fall här så jag ska inte klaga för mycket.
* * *
Även om de nu som sagt inte spelar den bästa hockey fansen här inne sett vet man också
När Caps får PP kommer det att smälla.
Leafs har visserligen Fast Freddy, ligans kanske bäste penalty killer,  men till slut måste ju han byta och då dunkar den väluppfostrade från det där korridormötet före matchen in den.
* * *
Vacker inzoomning i jumbotronen.
Ägare Leonsis i intimt samtal med Sportbladets krönikör.
Nej, inte yours truly.
Calle Johansson.
* * *
Plötsligt kommer reklammänniskor upp på pressläktaren och delar ut Caps-sjalar.
– Då var en julklapp klar då, konstaterar Åsberg.
Själv undrar jag om jag inte ska anordna en liten utlottning här i bloggen.
Berätta varför just du bör ha den så kommer den kanske med posten.
* * *
Inte visste jag att Calle J var på besök. Då borde det verkligen kunna bli en läsk på Old Ebbitt lite senare..
* * *
Det var förstås för att det är så mycket Gävle-bor på läktarna Bäckis missade det nästan helt öppna målet när han och Ovie kom två-mot-en.
Man blir nervös av gästrikar, det är känt sedan gammalt.
* * *
Tre i baken, men jag tycker ändå Monstret varit riktigt bra.
* * *
Jahaaa, nu tänkte jag avsluta med nåt någorlunda fyndigt här, men kommer inte på nåt så jag säger bara att det blir en slutrapport vad det lider.