Back in business!

Trumvirvel:
NHL-Bloggen is back!
Jo, efter tio kalla och helt bloggfria dagar i Sverige har jag återvänt till Manhattan och den, faktiskt, svårt saknade NHL-vardagen.
Ledsen att det inte blev mer aktivitet back i det gamla landet, men dels hade jag den chockartade sorgen efter Elaines bortgång att hantera, dels blir det helst psykedeliskt hektiskt när man är hemma så kort tid.
Som kompensation blir ni lojala, uppskattade läsare härmed de första utomstående som får veta att det är klart att jag blir kvar här borta och att NHL-bloggen kommer att leva länge, länge.
Det känns bra det – framförallt just för att jag får fortsätta ha med er att göra.
* * *
Det är väl egenartat att Rangers alltid passar på att göra sina mest klassiska matcher när jag av en eller annan anledning inte kan vara på Garden.
7-0 hemma mot Capitals…ojvoj,  vilket mardi gras det måste ha varit på läktarna.
Men alla frågar sig:
Vad har hänt med Capitals?
Fan vet. Man får ju inga indikationer om att Lille Fridolf förlorat sitt lag, som företrädaren Hanlon en gång gjorde. Som jag förstod saken försökte de verkligen knäcka Henkes nolla. So you go figure.
Men ett är säkert:
Om de kan gräva sig ur det här hålet – och det vore väl fan om det inte gick – kommer de att ha nytta av den här motgången. Förra året gick det för lätt i grundserien. Det gör det sannerligen inte nu och det kan vara precis vad som behövs.
* * *
Linus Omarks straff var ingenting annat än suverän – och gnället som följde bara patetiskt.
Ibland är NHL-spelarna, med sina oskrivna regler, sin moral och sina macho-attityder, konservativa intill gubbighetens gräns.
Lighten up, surtroll. Det är underhållning ni håller på med.
* * *
Ni hade sannerligen rätt om vädret där hemma.
Några dagar i Borlänge kändes det som att jag kunde ha frusit in fisk i jeansfickorna.
Det kan inte vara meningen att det ska bo människor i ett så vedervärdigt klimat.
* * *
Markus Näslund var inte bara en formidabel hockeyspelare. Alla som någonsin spelat med honom vittnar om att det inte finns en bättre människa och vänligare själ.
Så det är bara rätt att han tröja nu hänger i taket i Vancouver för eviga tider.
* * *
Efter alla matcher mot datorn här hemma  i Midtown inbillade jag mig att jag blivit hygglig på Playstation-hockey.
Morsning korsning.
Alle, som ALDRIG spelat NHL förut, slog mig två gånger om på övertid i Borlänge.
Jag försökte skylla på att NHL 09, som var spelet som stod till buds, skiljer sig avsevärt från 2011-varianten, och att han envisades med att använda en ”kameravinkel” jag inte är van vid, men sanningen är förstås att jag gjorde bort mig big time.
* * *
Jersey har waivat Brian Rolston och får därmed välbehövligt utrymme under lönetaket.
Frågan är om det hjälper.
Jag har lärt mig att aldrig räkna bort Devils, men lag som den här tiden på säsongen ligger arton poäng under strecket brukar mycket, mycket sällan nå playoff.
* * *
På grund av det tajta Sverige-schemat blev det inte ens någon lista i helgen, men om det blivit en hade Sid fortfarande toppat, före Linus Omark, Anders Lindbäck och mammas kålpudding.
* * *
I morgon börjar HBO sända 24/7, med närgångna bakom-kulisserna-rep från Pittsburgh och Washington.
Jag ser fram emot det med samma iver som jag såg jag fram emot Sons of Anarchy-premiären i somras.
* * *
Apropå Omark fyrar New York Times av en hel artikel om honom idag, med Sportbladet-citat och allt.
Snacka om att killen gjort effektfull entré på den största scenen.
* * *
Det var verkligen meningen att jag skulle se den klassiska (nåja…) drabbningen mellan Leksand och Borås i fredags, men samvetet förbjöd mig att lämna en 75-årig mamma ensam med de sista förberedelserna inför den stora festen.
Jag hann dock glo en stund på tv och häpnade över isytor spatiösa som flyghangarer.
Goddamned it, isarna måste ju krympas i Sverige. Det är inte bandy vi ska fostra våra unga talanger i.
* * *
Zäta har 110 000 All Star-röster nu.
Bra jobbat, bloggläsare.
Men ni behöver jabba upp Henke och Lidas lite mer. Kom igen, peppra med tangenterna.
* * *
Det är verkligen bisarrt jämnt i den bästa konferensen.
Men den östra tabellen har dragits isär ordentligt. Det är sju poäng mellan Tampa strax ovanför strecket och Ottawa strax under.
Ska man våga gissa att vi redan har våra åtta slutspelslag på den här kusten?
* * *
Att för första gången på en och en halv vecka slå sig ner i korresoffan och titta på NHL hade känts som en ynnest om så bara Carolina och Florida spelat.
Men när det dessutom vankas superb hatmatch mellan Flyers och Pens, då kan man få för sig att det är julafton, midsommarafton och allmän kålpuddingsfrossa på en och samma gång.
Så rasande festligt det ska bli.
Jag finns här under kvällen och ska försöka göra nåt inlägg då och då. Och kommentatorsspåret lever igen. Så häng med.