Dan före dopparedan på Garden, del 2

Ja, det gick väl bra det där?
Zuccarello välter väl inga läktarsektioner, men han trummat på bra och tar för sig frapperande bra i närkamperna. Det ser rätt dåligt ut emellanåt, som när han ger sig på den nästan dubbelt så långe Vigge Hedman, men det är förstås helt rätt takter.
I andra, när den värsta anspänningen släppt, kommer norrmannen – som fick chansen i ett PP också –  att börja skapa farligheter också, jag känner det på mig.
* * *
Rangers backar helgar den stundande högtiden och bjuder St. Louis respektive Stamkos på sprakande julklappar.
Därför står det 2-2 efter första.
Vänligt, men pojkar…FULLT så snälla behöver ni inte vara för att tomten ska komma med
* * *
Och vem sitter till höger om boxarnäsa Biffen om inte Stevie Wonder Yzerman.
Man darrar ju.
* * *
Varje gång Zuccarello är inne på isen är det en äldre kvinna precis bakom pressläktaren som fullkomligen jollrar:
– Så söt…så söt.
Så är det aldrig nån som säger om Boogard.
* * *
Eric, vad är det för otrevlig ton ikväll? Nu är det jul, så nu ska du vara extra snäll.
* * *
Det är å andra sidan ingen som säger så om mig heller…
* * *
Vi får väl för allt i världen hoppas att Ellis inte kände sig förödmjukad av att Rangers gjorde två mål på tolv sekunder.
Men man vet inte, det kan mycket väl strida mot några oskrivna regler det också och därför föranleda några sårade tweets senare i natt.
* * *
Fan Oscar, jag trodde först du menade att Letang hade gått av på mitten. Det lät riktigt otäckt…
* * *
Lemaire-effekten verkar inte vara den önskade, om man säger så.
0-3 mot Islanders, hemma…det är ju fan barockt.
Men det kan gubben ha när han inleder sin comeback med att peta Tedenby.
* * *
Om John J är där ute vill jag bara meddela att jag just fick en saftig julladdning finsk lakrits.
Jag är både överlycklig och bedrövad.
* * *
Hajar till inför uppgiften att Frolov gjort åtta mål den här säsongen.
Det känns som att han gjort två. På sin höjd.
* * *
Okejokej…Pouges rules. Jag har bara skrivit så oerhört mycket om den låten genom åren att jag fick för mig att det började bli tjatigt.
Men jag kommer som vanligt att försöka hitta the Boys of the NYPD Choir i morgon och, om jag äntligen lyckas, be dem sjunga Galway Bay.
* * *
Inga rökbomber ännu. Inga nerslagna vakter. Inga vettskrämda barn som gråter över att vuxna (nåja…) människor slår varandra sönder och samman.
Vad är det för töntlig jävla amerikansk idrottsunderhållning egentligen?
* * *
Nu ska jag baka med Varpu och sen hoppas vi på julshow med Mats Zuccarello i huvudrollen som stjärngosse.
Återkommer i paus nummer två.