Lidas och Joe Pesci

Det är väl som coach Babcock – också känd som Bobby Ewing-frissan här – säger om Lidas första hat trick:
– Han har gjort allt annat som går att göra, så det var väl lika bra att han gjorde det också.
Han säger också:
– Lidström är som ett fint vin. Han blir bara bättre med åren.
Man kan ju bara instämma.
Det är, skulle jag rent av vilja påstå, ingen tillfällighet att legendaren från Skogsbo når den här milstolpen just ny.
40 år gammal gör han de facto en av den fantastiska NHL-karriärens allra bästa säsonger och såvida inget helt ruttet inträffar kommer han att kröna den med sin sjunde Norris Trophy.
Jag vet, det låter otroligt.
Men Nicklas Lidström är otrolig
* * *
Det är inte Lille Fridolf som tränar Washington.
Det är Joe Pesci.
I första hand var det det man fick lära sig av det ypperliga premiäravsnittet av ”24/7”.
Inte sedan jag såg just Pesci som Nicky Santoro i underskattade ”Casino” första gången har jag hört någon fyra av så många fuck på så kort tid som Bruce Boudreau.
Särskilt en sekvens, i en periodpaus i den eländiga förlustmatchen mot Florida, var så rasande underhållande att jag till slut bara satt i korresoffan och asgarvade.
– What the fuck are you, some  fucking primadonnas who can’t face som fucking adversity? Go in and score som fucking goals and we’re gonna fucking win this fucking game, lät det.
Fast ännu roligare.
Ni måste omedelbart ladda ner och kolla. Helt fantastiskt.
* * *
Rangers alltså.
Man häpnar ju.
11-1 på två matcher – mot Washington respektive Pittsburgh.
Det verkar inte bättre än att Tårtan Tortorella gjort ett riktigt lag av alla mindre imponerande beståndsdelar.
Men att Dirty Harry – Callahan – tydligen bröt hand i Consol, det var inte alldeles lyckat.
* * *
24/7 var bra även på andra sätt. Aldrig har vi vanliga dödliga fått tränga så långt in i några NHL-lags inre liv. Som sagt, ladda ner. Det är förförisk hockeyporr.
* * *
Rangersfan, givtevis ska du – som Avesta-pöjk och allt – ta dig till The Joe å det snaraste.
Huruvida Lidas lägger av efter den här säsongen beror, gissar jag, på hur den slutar.
Vinner han sin femte Stanley Cup-titel, då är det nog risk att det går ett flyttlass från Novi till Västerås framåt midsommar.
Om inte kan nog Ken Holland pressa ur honom en namnunderskrift till.
Men alldeles oavsett är det självklart att åka dit och se honom. Han är bäst. Nånsin.
* * *
Jetlaggen vägrar ge med sig, men som Boudreau skulle sagt:
Fuck that.
I morgon, eller i natt för er då,  blir det liveblogg från Garden och då ska det fucking vibrera av inspiration i den här bloggen.
Vi hörs fucking då.