Seriefinal i djuptfryst Motown, del 2

Mm, nog verkar wingarna vilja hjälpa Ozzie till den 400:e segern.
Problemet är att han själv inte förefaller särskilt intresserad.
Efter att hemmalaget, lekfullt och inspirerat, gått upp i 2-0-ledning släpper han två väl enkla puckar från Brad Richards respektive Brenden Morrow (härifrån, Gvald, såg det inte bara ut som otur, I’m sorry).
Så nu står det, helt i onödan,  2-2.
Daniel Larsson, kom tillbaka. Du borde ha den här backup-platsen.
* * *
Lite tycks Zäta ändå ha sett till att rört sig i kulisserna. Jag har nämligen fått den plats på den legendariskt fjuttiga pressläktaren där det är som minst lämpligt att, eh, fullvuxna borlängebiffar sitter – precis vid hörnet som gör passagen bakom ryggen exceptionellt smal.
Lämplig hämnd, det medges. Men jag parerar genom att byta med en klenare kollega från Texas. Så lätt fintar man inte bort Biffen…
* * *
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, påstår ju Thåström.
Jag ber att få kontra:
Ingen sjunger nationalsången som Karen Newman.
* * *
Du får spy och vara äcklad om du vill, Eric – men då blir du inte publicerad.
* * *
Några av de dyraste platserna precis bakom spelarbåsen gapar tomma.
Annars är det absolut fullknökat i gamla The Joe och när det är det, då förvandlas den ofta rätt sega plåtlådan vid Detroit River till en av ligans festligaste hallar.
* * *
Loui Loui – the playmaker?
Han har redan två assist i den här fajten och framförallt förspelet till Morrow-baljan höll ju Foppa-klass.
* * *
Jo, Wings-fansen ville också att Ozzie skulle hålla nollan – och när den store Richards spräcker den buar dom förorättat.
Vad trodde dom, att Dallas helt artigt skulle hjälpa honom till seger 400?
* * *
Titta, vad har vi nu om inte spel fyra mot tre för Stars! Vad var det vi kallade det, hockeyns motsvarighet till maraccas? Love it.
* * *
Tack, hdw. Jag sträcker armarna i luften varje gång jag ser din signatur – och vi tycker alla att du VISST har sakar att tillägga.
* * *
Barry Smith går förbi på pressläktaren och ser ut som kliven direkt ur en hård tv-deckare.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Nog verkar The Mule uppiggad av att få spela med Homer och Dats.
En assist kommer att bli några till, jag lovar.
* * *
Lysande kaffe här idag, faktiskt.
* * *
När Morrow kvitterar skär ett vasst, besviket kvinnoskri genom The Joe.
Fru Mule, misstänker jag.
* * *
Nä, kicka lite mer jam nu, pojkar.
Det här ska ju vara show.
Jag återkommer i paus nummer två.