A Rainy Night in Georiga

Det kanske, i alla fall i någon mån, är som Johnny O säger när jag stövlar in i Thrashers omklädningsrum efter morgonvärmningen:
– Nämen…NU måste du väl ha åkt vilse ändå?
Thrashers-Leafs är ju ingen  match man kastar sig på ett plan för, åtminstone inte under den rätt räliga januarilunken.
Men jag har haft ett specifikt ärende här i trakten och när man ändå är på plats missar man ju inte en NHL-fajt med såna som Toby Orr och Fast Freddy Shoestring på isen.
Så
* * *
Kom hit redan igår kväll och åt, på Toby Orrs utmärkta rekommendation, en lysande biff på Hal’s Steakhouse i Buckhead.
Ett problem bara:
Det visade sig vara så trevligt i baren, där man –  god bless the southern states! – fick röka och allt, att jag blev kvar lite väl länge.
Låt oss säga att jag inte har tonåringens svikt i steget idag…
* * *
Jag har, om jag räknar rätt, varit här fyra gånger tidigare. Först på Rangers två playoff-matcher 2007, sedan på Toby Orrs debut (som också råkade vara Bäckis debut) och slutligen på All Star-helgen med Hives för två år sedan.
Ändå har jag svårt att hitta till pressingången i egendomliga Philips Arena.
Man får först leta sig in i ett parkeringsgarage, ta en hiss ner i underjorden, korsa en skräpig byggarbetsplats och gå genom en biltunnel till en dörr
Ja, varför
* * *
När pianisten i den där baren igår kväll bad en 23-årig blondin om en önskning svarade hon:
– ”Moondance”, Van Morrison.
Det är såna gånger Biffen blir förälskad.
* * *
Stor och Liten är en syn på morgonvärmningen också.
Det är ju helt fantastiskt att två såna extrema motpoler som Toby Orr och Big Buff kan bilda hela NHL:s hetaste backpar – den ene är ju etta i backarnas poängliga, den andre fyra.
– Mm, flinar Toby, jag kan tänka mig att vi ser lite lustiga ut från läktarna. Men det funkar ju.
Indeed.
* * *
Rob, vi är rörande överens om the southern belles.
There’s nothing like them.
* * *
Leafs, som spelade igår och kom hit först vid tre i morse, har ingen morgonvärmning men vem hittar jag ändå på en träningscykel utanför omklädningsrummet om inte blogglegendaren Fast Freddy Shoestring.
Det visar sig att han ådrog sig en lårkaka monumentale mot St. Louis och försöker mjuka upp sina Quadzilla-ben.
– Jag brakade rakt in i sargen, berättar han.
Var inte det dumt?
– Ha ha…jo.
Huruvida han kan lira den här matchen är oklart. Om inte får bloggen sällskap på pressläktaren. Det skulle bloggen i så fall jubla över.
* * *
Philips Arena är rätt egenartad även interiört.
På ena långsida finns endast en normal sektion längst ner. Ovanför den har de gjorts en stor, platt fasad full av loger, VIP-sektioner och – högst upp förstås – en massiv pressbox.
Det ser ut ungefär som ett jättelikt dockhus och får jag bara ordning på tekniken ska jag visa er på bilder lite senare.
* * *
Ikväll återvänder Page Six Sean till Dallas för första gången sedan han fick sparken för sina sloppy seconds-kommentaren, så det lär kunna bli rätt livat i American Airline’s Center.
Jag räknar med livliga rapporter från er läsare.
* * *
De verkar vara väldigt god stämning i Thrashers omklädningsrum och det är kanske inte så konstigt; de går ju bättre än någon föreställt sig.
– Ja, och när man vinner, då faller allting annat på plats. Det blir lätt, säger Freddy Modin.
För övrigt glömmer jag – förmodligen på grund av den där blondinen på Hal’s – fråga om han bytt namn officiellt och nu heter just Freddy, men om ni påminner mig ska jag ta det efter matchen.
* * *
Möter Beauchemin i en korridor och överväger i några sekunder att stoppa honom och berätta att han har ett passionerat svenskt fan som heter Eric…
* * *
Johnny O, som börjar få ut en riktigt skön mikrofonfrilla, är dock noga med att påpeka att Thrashers spelat fler matcher än de flesta andra.
– Vi kan verkligen inte slappna av, de andra kommer snart ikapp i spelschemat och ett lag som Carolina trycker på under strecket. Det blir stenhårt. Men jag hoppas verkligen vi klarar slutspelsplatsen. Det är så otroligt roligt att spela i playoff, säger han.
* * *
Efter det här stoppet Georgia flyger Leafs vidare till Los Angeles och där blir det rookie-middag. Såklart. Är det nånstans man kan frambringa krognotor som verkligen svider i plånboken är det i La-La-Land…
– Det ska bli ett sant nöje att frossa på Calle Gunnarssons bekostnad, skrockar Fast Freddy.
Stackars Calle G. Närkingar som är så, ehum, försiktiga med pengar också.
* * *
Zinny, det är tyvärr inte riktigt varmt nånstans i USA just nu, inte ens i Florida.
Det här jävla januari!
* * *
Det kom inte direkt som någon chock att Langenbrunner waivade no trading-klausulen och lät sig trejdas till Dallas. Just nu lär det vara aningen roligare att spela hockey för Stars än för Devils. Ja, jag skulle tippa att de flesta i truppen hoppas det gäller dem när Old School Lou hotar med att fler kommer att få rör på sig.
* * *
Att både Hossa och Kovy spelade här i Philips, samtidigt…det känns nästan lite overkligt så här i efterhand.
* * *
Ja, Julia, ”Midnight Train to Georgia” är en av de absolut största låtarna om den här delstaten. Men ”Rainy Night in Georgia” är i princip lika gudomlig – och speciellt då i Tony Joe Whites besjälade version.
* * *
Man vet att man är down dixie när dom serverar helt jävla lysande BBQ-fläsk i pressloungen.
Eken, var är du?
* * *
Apropå fläsk ska jag ta och röra på det nu, så jag kommer till min plats i tid.
Kul om ni är med och kollar och slänger in nån kommentar då och då.
Vi hörs traditionsenligt i pauserna.