Feber i Foppaland West, del 4- The End

Avalanche är onekligen ett ungt och entusiastiskt lag, men med skador på bland andra Fleischmann och Mueller blir laget lite tunt – det synts tydligt i den här jobbiga 6-2-förlusten mot lagmaskinen Boston.
En Forsberg i bara hygglig form skulle vara ett finfint tillskott.
Så jag säger som de febriga fansen i Denver:
In med Foppa – snabbt!
* * *
Har inte varit här ens i tolv timmar ännu, så so far är det ingen fara.
Men om sådär ett och halvt dygn kommer det att börja kännas att vi befinner oss i en stad som kallas Mile High City.
Alltså, inte för att jag orkar särskilt mycket i vanliga fall heller, men under den där konvent-vecka sommaren 2008 kändes varje steg efter några dagar som en armhävning.
Om jag försökt göra några snabba stopp mellan röd- och blålinje hade jag garanterat checkat ut för evigt.
* * *
Det var Denver Post som stod för zeppelinaren – och den var utformad som en ihoprullad tidning, tror jag.
Bladets marknadsavdelning ska underrättas å det snaraste, såna måste vi ha på Elitserie-arenorna.
* * *
Det är nästan lite rörande att efter slutsignalen komma in i Avalanche omklädningsrum och se hur spelarna på vanligt
Sen kommer Foppas namn upp till diskussion och alla spricker upp i breda leende, inte minst veteranerna Foote och Hejduk.
Febern har spridit sig in i laget också.
* * *
Även Viasat-Tony är här, liksom SVT med Lehman i spetsen, och så den förträfflige hyresgäst-Johan då. Fler blågula mediarepresentanter lär dessutom vara på ingång.
Denne Forsberg får folk att röra på sig, that’s for sure.
Men han är ju värd det.
* * *
Ringer hem och säger att jag måste köpa mus i Colorado.
Det är först efter ett par ögonblick jag inser hur DET låter.
Men ja, det är alltså datormusen som måste ersättas…
* * *
Sacco verkar dock inte ha så mycket Foppa-feber ännu.
Han bara muttrar surt när han får frågor i ämnet efter matchen.
Jaja, vänta bara – om någon vecka kommer han att hålla lyriska presskonferenser om sin svensk.
* * *
Ni får ursäkta, nu är jag så pömsig att det formligen svider i ögonen – och hela datorn låter konstig.
Så vi sätter punkt och återkommer när vi fått åtminstone några timmars sömn.
Tack för att ni var med idag.