The Sedin Show on Broadway

Hallå, säger jag pömsigt.
Nej, jag kan inte påstå att jag tvingades utstå någon regelrätt bagarväckning i morse, men efter en natt med dålig sömn var det ändå motigt att kliva upp för att ta sig till Canucks morgonvärmning på andra sidan Manhattan.
Och – jag hade inget för det.
Det visade sig nämligen att Vigniault-gubben ställt in morgonövningarna för alla utom de som inte ska spela ikväll – plus Sami Salo.
Såna gånger muttrar man rätt sura svordomar ner i Gardens slitna stengolv.
Men vi får se det som att det bara var förrätten vi blev robbade på.
Huvudrätten – den exotiska anrättningen Rangers-Canucks –  kommer nu och den har alla förutsättningar att bli lysande.
Jag är här, ni är där och nu ska vi, hoppas och tror jag, ha roligt.
* * *
Det blir VERKLIGEN svenskfest på Garden ikväll.
Inte nog med Henke i Rangers och Edler, Samme och bröderna brothers i Canucks.
Det är Vinnerborg som dömer också.
Jo, efter NHL-framträdanden i Dallas, Denver, Detroit och Buffalo är det dags för en verklig baptism: Manhattan, Garden, Page Six Sean och en av världens mest högljudda, otrevliga åskådarskaror.
Besöket är för övrigt smålänningens allra första i New York och jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt fantastiskt. Att komma hit första gången kan vara omtumlande nog; jag gick till exempel med öppen mun en hela vecka för 22 år sedan. Att på samma gång, under sin jungfrukväll på Manhattan, behöva skrinna ut i koktryckaren Garden och döma Rangers…det går omöjligen att föreställa sig hur det skulle vara.
Men det går nog bra, Vinny – som han numer kallas av kollegorna också – har varit klanderfri under sina första matcher  
* * *
Kung Lundqvist har alltså stått för assist i tre matcher i rad.
Hittar han in i protokollet även ikväll fullbordar han den längsta poängsvit en NHL-målisen nånsin ståtat med.
Vinny får helt enkelt, lite patriotiskt sådär,  se till att vara generös med assist-noteringerna.
* * *
Det är just nu så kallt, och blåser så vidrigt hårt, i New York att jag nästan grinar när jag kliver ur bilen på åttonde avenyn och hukande älgar bort mot pressentrén.
– Ääääh, vadå, fnyser Danne Sedin när  jag springer på honom utanför Canucks-kabyssen innan hans och lagkamraternas förvärmning med traditionell bakom-zambonin-fotboll.
– Här läser man att det ska vara sånt snökaos och elände och så kommer man hit och ser att det ligger ett litet tunt snötäcke på marken. Det är ju löjligt.
Jojo, lätt att säga när man kommer från Örnsköldsvik och bor i Vancouver.
Det här är vanligtvis ett civiliserat ställe…
* * *
Bobby Lou sparar sig till Ovetjkin imorrn och lämnar således över spaden till Corey Schneider i den här matchen.
Det betyder att the superstar medverkar i den sorglustiga morgonövning jag alltså offrar min skönhetssömn för.
Alltid nåt, sa han som sålde smöret (nej, det gjorde han inte, men gamla ordspråk måste ständigt skrivas om. Tyckte jag plötsligt).
Efteråt får han frågor om han kan skilja bröderna Sedin åt och det kan han tydligen.
– Ja, det tog några år, men nu tror jag att jag vet vem som är vem.
Det är mer än jag kan påstå, tyvärr.
* * *
Eric, du som gillar ungdom – du borde omvärdera dina känslor för Rangers nu.
Sedan de trejdade bort Rosie till Phoenix har de ligans yngsta backbesättning, med Steve Eminger som ålderman med 27 år under bältet.
Och truppen som helhet är den sjätte yngsta.
Fint va?
* * *
Kung Henrik kan inte heller skilja Sedin-bröderna åt och tycker det är jobbigt.
– Ja, ibland blir man förvirrad. Det är som att…”vänta, jag såg honom nyss i hörnet och nu är han precis framför mig”, berättar han för Times och gör tydligen ”crisscrossing moves with his hands and jerked his head from side to side”.
Och ibland är det ju bara just så man kan beskriva Henkes och Dannes framfart.
* * *
Nån gång när jag inte har nåt annat att skriva om ska jag berätta om hur det är på ett bygge som Garden en sån här matchdag.
Man tycker kanske inte det ska behöva vara så märkvärdigt att driva en halljävel, men det är en enorm arbetsplats befolkad av hur många anställda som helst och med dygnet-runt-aktivieter överallt.
Nu har jag dock saker att skriva och ber att få återkomma.
* * *
Ivriga youngsters som Sedin Brothers och Edler är redan iklädda träningsställ och på väg mot fotbollsvärmningen när Samme, i elegant rock och snyggt knuten slips, anländer till Garden.
Dom är coola i Mariefred.
* * *
Nån annan gång ska jag också berätta om hur gött spelarna verkar ha det timmarna före match.
De kommer i allmän tre, eller två och en halv, timme innan och ägnar sig sedan åt att pula med utrustningen, spela fotboll, dricka kaffe, prata skit och ta det lugnt i miljö som får beskrivas som otroligt ombonad.
Ja, fan, de har det nästan lika bra som en skribent!
Även det ämnet måste vi dock återkomma till,
* * *
Både Kevin Allen på USA Today – kontinentens mest inflytelserika hockeyskribent, enligt Hockey News – och ESPN-hjältarna Pierre LeBrun och Scott Burnside delar på skoj ut NHL Awards efter första halvan av säsongen.
Dom är alla överens om att Sid The Kid ska ha Hart Trophy, att Vezina går till Tim Thomas och – alla utom en något tvekande Burnside – att Tårtan förtjänar Jack Adams Trophy som årets coach.
Däremot blir de oense om Norris. Allen och LeBrun håller stenhårt på Lidas, men Burnside kallar dem nostalgiker och röstar på Letang istället.
Då går LeBrun bananas.
– Burnside is on crack! Lidstrom is once again the best of the best on the blue line, and anyone in the Professional Hockey Writer’s Assocation who doesn’t give him a first-place ballot come April should have his voting privilege taken away.
Well, min rösträtt behöver han inte dra in, vi är helt överens.
* * *
Idag har de bara decaf-kaffe – det mest idiotiska av alla amerikanska påfund – i pressrummet, så nån är uppenbarligen on crack här också.
Kaffe utan koffein är som luft utan syre.
* * *
Att Tårtan är vårens coach kan jag också hålla med om.
Det här laget ska egentligen inte kunna ligga på slutspelsplats, men tack vare hans stenhårda jobb med de brötiga ungdomarna gör det det ändå.
* * *
NHL 11-versionen av den här matchen, avgjord i Midtown i eftermiddags, slutade med knapp bortaseger.
Canucks gick upp i 3-0-ledning efter två otippade mål av Glass, men Blushirts kom tillbaka och var till slut på vippen att kvittera, men datorn hade bara bestämt att Danny Girardi brakande slagskott under sista minuten inte skulle gå in.
När det inte gick slog Boogaard Samme på käften så bloden skvätte och då skrattade matcharrangören högt…
* * *
Däremot tar väl Dan Rosen i LITE när han på nhl.com idag påstår att Rangers kan utmana om titeln i sommar.
Blir det mästare lovar jag att gå i badbyxor på segerparaden på Fifth Avenue (kom INTE ihåg var ni läste det först, ifall undrens tid inte är förbi!)
* * *
Räknar kallt med att ni håller mig uppdaterad om Lehners omhuldade debut ute på Long Island.
* * *
Canucks har de senaste åren haft påfallande lätt mot Rangers – och Henke – så jag tror nog på bortaseger ikväll.
2-4, lyder tipset.
Duby Duby Doo gör ett av Rangers mål, han ser svinbra ut på värmningen.
Nu ska jag ta plats.
Låt oss, som sagt, ha kul ikväll.
Bloggen är back i pausen.