Winter Classic

Hur är det, får ni någon ordning på vätskebalansen där hemma?
Själv har jag testat med pizza, kaffe, vatten, obscena mängder Pepsi, snus och cigaretter, men det är svårt utan Ivanhoe och backhoppning från Garmisch Partenkirchen.
Jag är dock, till sist, i såpass hyggligt slag att jag, från halvliggande läge i korresoffan, ska försöka blogga lite om Winter Classics-bataljen.
Är ni med?
Jag tror det kan bli riktigt, riktigt roligt i år.
* * *
Att matchen blev flyttade till åtta – eller två på natten back home – på grund av regn i västra Pennsylvania är ju beklagligt för er, men jag erkänner – jag jublade när det beskedet kom.
Nyårsnatten blev nämligen påfallande sen och det hade inte blivit särskilt lyckat om jag tvingats sitta här och randa redan vid ett på dagen.
Nu, däremot,  har ju livsandarna hunnit återvända. Ja, några av dem i alla fall.
Dessutom tror jag faktiskt att matchen i sig får en annan glans i elljusets skarpa skimmer.
Fotboll var, i alla fall på Domnarvsvallen i Borlänge, aldrig bättre än på kvällarna om hösten. Händelserna där ute på gräset  fick en häftigare, nästan overklig lyster i det där strålkastarskenet och jag har en känsla av att det kan bli likadant nu.
* * *
På mindre än en vecka har Islanders spöat både Pittsburgh och Detroit.
Osannolikt, kan tyckas. Men ni vet vad det beror på: Motståndarna tar dem helt enkelt inte på allvar och gör man inte det år man stryk till och med av NHL:s eget Larsbo.
* * *
 Jag har alltså varit på en sån här Winter Classic-match, på Wrigley Field i Chicago för två år sedan, och får jag bestämma själv blir det inga fler gånger.
Live är de här utomhusövningarna nämligen inget kul.
Att jag var i ännu sämre – ja, BETYDLIGT, faktiskt – skick än idag har egentligen inte med saken att göra. Det går ju att korrigera bara genom att hålla sig undan från spelarfruar med fäbless för hotshots.
Men det var kallt, det blåste och framförallt –  jag satt på femtio meters avstånd, i höjd med sargen och  såg inte mer än jag gjort om jag legat på botten av Lake Michigan.
Med det sagt: Deppa inte över att ni inte är på plats. Var istället glada åt att ni kan gotta ner er i en varm soffa och se perfekt.
* * *
Fan, nu fick jag ju in den där bilden från Domnarvsvallen en onsdagkväll i oktober, när det doftar liniment och jord och det kommer rök ur munnarna på spelarna och man får slå en åkarbrasa för att hålla värmen och den kokta med bröd i halvtid smakar bättre än nånsin och när Roger Hansson i 68:e gör en snygg räd på högerkanten hörs det dova ljudet av applåder utförda med vantar.
Jag vill dit, nu.
* * *
Det har varit uppsnack på NHL-kanalen i flera timmar nu och det är ju gnugga-händerna-gött. Men det finns en massa annat som måste ses samtidigt, och framförallt då MSG:s ”Behind The Bench”, med de två sällsamma karaktärerna John Tortorella och och Mike Keenan. Det programmet ska ni också försöka få tag i – lagligt förstås – för det är både intressant och underhållande.
Alldeles nyss fick till exempel höra Tårtan tala ingående om Avery – och Keenan mycket kärleksfullt om Esa Tikkanen.
* * *
Lars-Michel, glad att du spinner vidare på min Florida-idé. Jag skulle lätt hålla på Key West Rangers!
* * *
Penguins mörkblå ställ är bättre än det babyblå, men ingen super-hit i min bok.
Däremot gillar jag de old school-tröjor Caps uppträder i kvällen till ära. Det är ju så man börjar tänka på Råttan Edberg.
* * *
Jag har en bestämd känsla av att vi ikväll får se mer av Ovetjkin än vi gjort tidigare den här säsongen.
En så här magnifik happening, på en så här stor scen…det kommer att ta fram det allra bästa hos den ryske showmannen.
* * *
Hedbä ledde ju Devils till högst efterlängtad seger mot Atlanta igår och idag lyder rubriken i New York Post:
”Hed’s up”.
Det tycker jag var fyndigt.
* * *
Bettman sitter, så här trekvart före första nedsläpp, på tv-podiet på Heinz i en väldigt mysig jultröja.
Ville ni skulle veta det.
* * *
Att döma av Martys start i Raleigh hade Lemaire gjort klokt i att fortsätta med Hedbä i kassen.
Ett skott – ett mål…
* * *
Heinz Field, det ska sägas, ser jävligt coolt ut. Framförallt för att den går i en samma gula färg, all over. Det är nåt arenabyggare borde ta fasta på. Idrottsarenor bör alltid ha en enhetlig, genomgående färg.
Och ja, jag är arkitekt vid sidan om. Art Vandelay heter jag.
* * *
KingofNYC, hold your horses. Jag måste få lite tid att skriva också…
* * *
Ta och rätta till toppluvan, för nu kör vi snart.
Jag tror Pens vinner med 4-3 – men återigen först efter en övertidsperiod.
Ha så skoj, jag återkommer i första paus.